En lokaltidning kanske får räcka?

Nästa gång det är dags att betala prenumerationerna för lokaltidningarna igen lutar det starkt åt att jag nöjer mig med den ena. Båda har sina fördelar. Båda har sina baksidor. Att NWT är rikast märks ibland lite väl tydligt. VF:s kämpar orkar inte alltid hålla jämna steg.

Ska jag se lite krasst på de sidor jag läser närmast är matchen ändå en promenadseger för VF.
Ledare och debatt
VF:s är troget socialdemokratisk. NWT:s är läbbigt mörkblå. Ingen av dem faller mig helt på läppen, men om jag måste välja är valet enkelt. VF snubblar in 1-0.

Kultur och Nöje
Båda köper alldeles för mycket av samma TT-material, men VF:s fredagar med Marcus Grahn-plocket i täten spöar NWT:s hela vecka. Ett vackert 2-0 till VF.

Sporten
NWT:s sportdel är korrekt, men ganska trist. Och även om jag inte alltid håller med Sofie "Soffan" Gustafsson på VF läser jag henne helst av alla i det lokala utbudet. Det räcker inte att NWT med stöd av KT borde mäkta med att leverera bättre om Degerfors än VF. Det blir ändå ett säkert 3-0 till VF.

Det lokala nyhetsmaterialet drar hyfsat jämnt, även om NWT alltså generellt lyckas få med lite mer. Ett tröstmål på övertid till NWT. Den dag de utnyttjar att de har starka redaktioner i hela Värmland och levererar ett snyggt värmlandsplock med kortfattat från hela koncernområdet ligger de bra till för ett tidigt ledningsmål. Tills dess, tack för den här gången.

På webben är NWT långt mycket bättre än VF (vars webb mest gör mig bitter över att jag aldrig fick jobbet hos leverantören som byggt den, slapp leverans är bara förnamnet). Båda har en del att jobba med, tyvärr ser det ut som om NWT gjorde ett ointagligt ryck när de väl kom ut ur garderoben.

Läs även andra bloggares åsikter om Marcus Grahn, Sofie Gustafsson, media, VF, NWT, Karlstad

Vad hände egentligen med regionerna nu?

Jo jag har ett märkligt starkt intresse för regionfrågan. Ansvarsutredningen ni vet. Idag presenterade Alliansledarna en överenskommelse på DN Debatt. Men allvarligt, vad innehåller den egentligen?

Skåne och Västra Götaland permanentas (innebär det att Värmlands flört med Västra Götaland möts av kalla handen?). Halland och Gotlands ansökningar om att bilda egna regionkommuner bifalles (och vinsten med det är exakt vad?). Det hårda norrlandsarbetet skickas på ännu en remiss.

Det bidde inte ens en tumme.

Möjligen tändes ett nytt hopp om Vämland och Örebro i samma region för den lilla klick som känner att det vore en god idé.

Men nä det här var bara en ursäkt för att inte fatta ett beslut. Alls.

Å andra sidan, vad är en regiongräns värd?

På rätt nivå

Mike Lindström har hittat nytt jobb.
Kommenteras endast på detta vis.

Startelvan (januari)

Jag har misströstat lite under hösten och vintern. Det har mest känts som om Degerfors trupp åderlåtits. Att de bra spelarna flytt det sjunkande skeppet och att vi försökt täta luckorna med juniorer. Eftersom jag såg en juniorbetonad trupp få pisk av Hertzöga i DM har det gjort att mitt hopp om en snabb återkomst i Superettan inte direkt varit stort.

Men när jag nu tar ut säsongens första fantasi-startelva ser det ändå inte så illa ut. Svårast är att resonera runt backlinjen. Jag har faktiskt ingen aning om hur Werner/Lindskog tänkt formera den. Så jag satsar på rutin och ungdomlighet i en fin kombination i mitten och välbekanta namn på kanterna (hur har det gått för Norrbin förresten, har han klart med ny klubb?).

Mittfältet är knixigt. Där finns mycket att välja på. Anfallet är långtifrån självklart, men många av korten är oprövade. Å andra sidan vet Werner/Lindskog väl vad de kan. Det gör inte jag, så i min första elva blir det de jag sett leverera förr (jag räknar med att ryktena om Hasanis uttåg stämmer, men räknar inte in stjärnskottet från Götene än).

Det ser faktiskt inte så illa ut ändå.

Det borde bli topp tre.

Startelvan

Jesper Fromholdt

Mikael Nilsson
Sebastian Henriksson
Fredrik Ahlman
Kristoffer Wiktorsson

Emil Berger
Tobias Solberg
Andreas Holmberg
Johan Bertilsson

Peter Samuelsson
Christophe Lallet

Andra bloggar om: fotboll, Degerfors IF

Markus Karlsson, I salute you

Att Markus Karlsson lämnar Degerfors är ingen nyhet längre. Att han gjort det är ingen överraskning. Den sista anledningen som angetts förklarar hela hans velande. Han väljer rollen som pappa framför ett liv som deltidsarbetande och fotbollsspelare i division ett. Det är inget annat än hedervärt.

Mackan var en utpräglad humörsspelare (jag skrev är först eftersom det känns lite märkligt att hans karriär redan är över). Jag gissar att ingen mådde sämre än han i Degerfors IF säsongen 2008. Illamåendet lyste runt honom. Han började som lagkapten på ett skepp som sakta men säkert sjönk som en sten till botten av tabellen. Klart som fan han mådde skit av det.

Sen kan vi visst diskutera hur han valde att hantera sin frustration. Den skiten har andra kastat så ofta att det inte behöver göras igen.

Jag väljer att tacka Markus Karlsson för den tid som varit. Tyvärr fick du aldrig den ledning du och laget behövde och förtjänade. Jag gissar att det svider att lägga skorna på hyllan nu, men du gör det av precis rätt skäl. Lycka till.

Andra bloggar om: fotboll, Degerfors IF, Markus Karlsson

Läst: Right as Rain

George P. Pelecanos Right as Rain
ISBN: 0-446-61079-8
Warner Books

Jag köpte den här för ganska längesen. Läste första kapitlet för lika längesen. Tog upp den igen när jag hade läst igenom ännu en Mosley. Jag försökte göra läxan och välja Pelecanos första. Någonstans fattade jag uppenbarligen helt åt helvete fel. Varför jag inte bara kollade med Wikipedia förstår jag inte.

Helt fel blev det nu inte eftersom det här är den första i en serie böcker om den svarte privatdeckaren Derek Strange och Terry Quinn, polisen som blev butiksbiträde i beghandeln.

Så här i efterhand känns det som jag började där jag borde. Right as Rain är späckad med musikaliska referenser som kommer från den del av musikhistorien jag idag kallar hemma. Strange lyssnar nästan uteslutande på soul- och funk från 60- och 70-talet (sen är han mer oväntat svag för westernfilmsmusik också). Ibland går musikrefererandet nästan överstyr, men jag har svårt att tycka att det är en dålig sak.

För den som minns att Pelecanos skrivit flera av avsnitten av strålande tv-serien The Wire är det ingen överraskning att han berättar historien från flera olika vinklar, att vi får veta vad de flesta inblandade tycker och tänker (jag tror att det var det här som kallades för omnipresent när jag läste litteraturkurser på engelska och eftersom det vid sidan av oxymoron är ett av mina engelska favoritord ville jag få en anledning att skriva det). Till en början blir det lite rörigt (särskilt om man som jag läser när sömnen är på väg att slå ut hjärnan), men efter ett tag faller bitarna på plats. Då blir det njutning av samma kaliber som den där tv-serien.

Boken handlar i korta drag om hur Strange får i uppdrag att utreda Quinns skuld i dödskjutningen av en kollega, anledningen till att Quinn lämnade poliskåren. En av historierna som korsar deras väg till sanningen handlar om två riktiga hillbillies (son & far) som ramlat in i knarklanagrsvängen på ett bananskal (eller en volta på kåken), men som nu bestämt sig för att försöka ta sig ur det livet. Det som från början verkar vara två disparata historier vävs sakta men säkert samman till en.

Vad kan jag säga. Jag gillade det här. Mycket. Det finns säkert en fortsättning för Strange och Quinn i min bokhylla. Nästa gång tänker jag ha en penna och ett papper med mig och notera alla skivor som refereras. Några jag minns på rak arm är:

The Isley Brothers 3+3
Parliament Motor-Booty Affair
The Blackbyrds Flying Start
(Länkarna leder till Spotify, Flying Start är spår 9-16 på den länkade Blackbyrds-skivan)

Note to self: nästa del heter Hell to Pay.

Andra bloggar om: George Pelecanos, George P Pelecanos, George P. Pelecanos, böcker, deckare, litteratur, Spotify, The Isley Brothers, Parliament, The Blackbyrds, funk, soul

Ge mig ett tangentbord

Är det verkligen ingen som tänkt tanken att bygga ett externt tangentbord till iPhone? Det skulle vara sjukt sweet. IPhone som netbook. Jag behöver inte större skärm på bussen. Däremot behöver jag cut n paste. Jag behöver kunna skriva länkar etc. Blogga utan länkar och etiketter är fattigt. Klarar Wordpress-pluggen det?

Värdelöst rödvitt vetande

Nya Offside landade i postlådan idag. För första gången sen jag tog min prenumeration i samband med EM är jag sugen på att faktiskt läsa något (alla nummer sedan EM-numret har plasten kvar, jag lär inte förnya min prenumeration). Temat för #1/2009 är proffsliv. Under ett snabbt skummande hittade jag de här noteringarna med rödvit färg (kanske kommer mer när jag läser vidare):

Joakim Grandelius har spelat i Hongkongs inofficiella landslag och gjorde ett av målen när laget vann en match mot Chile.

Ralf Edström har blivit nationell mästare i Sverige (Åtvidaberg 1972), Holland (PSV 1975 och 1976) och Frankrike (Monaco 1982). Dessutom blev han belgisk cupmästare med Standard Liège 1981.

Andra bloggar om: fotboll, Degerfors IF, Offside, Joakim Grandelius, Ralf Edström

Dagensspotifyalbum: Poem, ballader och lite blues

Jag har funderat lite över vad jag ska med Spotify till. Hiphoputbudet är knasigt bedrövligt. När jag letade utifrån HipHopCritic.com:s topp 50 2009 hittade jag 23 av albumen. De flesta sådana jag redan har eller har hört.

Hårdrocken är inte heller en stark sida för Spotify. Synd. Där finns mycket jag skulle vilja lyssna på, men inte tagit mig an (senaste Burst ett aktuellt exempel, Faster Pussycats självbetitlade ett klassiskt exempel som saknas i min samling).

Generellt är utbudet av ny musik utanför topplistan/det mest omskrivna så där.

Men, en sak är Spotify riktigt bra på. De breda klassikerna (Beatles och Metallica undantagna). Så jag använder väl Spotify till att lyssna av klassikerna jag aldrig orkat skaffa då. Och man måste vara bra smalspårig för att inte hitta riktigt mycket intressant musik i Spotify-världen.

Dagens val är Cornelis Vreeswijks Poem, ballader och lite blues från 1970 som kom i en omtolkad version ifjol (den finns också hos Spotify).

Lyssna på Poem, ballader och lite blues i Spotify.

Cornelis-intervju av Ulf Thorén sänd i SVT 1978




Andra bloggar om: musik, Cornelis Vreeswijk, Spotify

Inskolning (dag sju, del två)

När jag hämtade upp Clara på dagis klockan tre satt hon vid mellanmålsbordet. Åt så värst gjorde hon inte. Jag såg att hon var slut. Trött, sur och hungrig. Men på bordet fanns inget hon kände igen. Fick höra att hon suttit och pekat på allt, fått och sen slängt i golvet. Så jag tog med Clara till en flaska välling som hon sög i sig i ett avskilt rum. Genast på bättre humör. Fortfarande trött och väldigt kramig.

Rapporten om dagen i övrigt löd att hon hade ätit lita pannkaka och knäckebröd till lunch och sovit nöjt och bra i vagnen när de andra sovit på golvet.

När vi vandrade hemåt hann vi inte många meter innan Clara hade slocknat i vagnen. Hon sov tills jag låste upp dörren hemma. Sliten liten.

Hemma var hon ganska glad och vi lekte en stund på hennes rum innan hon började bli sur igen. Jag gissade på hunger och serverade bolognesen redan halv fem. När jag bytte blöja på henne efter maten la hon armarna bakom huvudet och gäspade. Klockan fem slocknade hon på sängen.

Sömnen höll i sig i en timme ungefär. Då vaknade hon och kräktes (ett av de andra barnen på dagis har varit hemma i två dagar för magsjuka). Febertermometerna visade 38,3 grader.

Paus i inskolningen till måndag (förhoppningsvis). Då tar mamma och mormor över stafettpinnen.

Andra bloggar om: dagis, barn, inskolning, förskola

Degerfors matcher säsongen 2009

Dags att börja markera i kalendern. Nu har spelschemat för säsongen 2009 kommit,

Lördag 18/4 - Syrianska Botkyrka–Degerfors IF
Onsdag 29/4 - Degerfors IF–Karlslund
Tisdag 5/5 - Valsta Syrianska–Degerfors IF
Söndag 10/5 - Degerfors IF–Syrianska Kerburan
Lördag 16/5 - Degerfors IF–Brage
Lördag 23/5 - Umeå–Degerfors IF
Lördag 30/5 - Degerfors IF–Östersund
Lördag 6/6 - Skellefteå–Degerfors IF
Onsdag 10/6 - Degerfors IF–Forward
Söndag 14/6 - Västerås SK–Degerfors IF
Söndag 21/6 - Degerfors IF–Gröndal
Lördag 27/6 - Carlstad United–Degerfors IF
Lördag 4/7 - Degerfors IF–Enköping
Lördag 1/8 - Enköping–Degerfors IF
Fredag 7/8 - Degerfors IF–Carlstad United
Söndag 16/8 - Gröndal–Degerfors IF
Lördag 22/8 - Degerfors IF–Västerås SK
Lördag 29/8 - Forward–Degerfors IF
Söndag 6/9 - Degerfors IF–Skellefteå
Lördag 12/9 - Östersund–Degerfors IF
Lördag 19/9 - Degerfors IF–Umeå
Söndag 27/9 - Brage–Degerfors IF
Söndag 4/10 - Syrianska Kerburan–Degerfors IF
Lördag 10/10 - Degerfors IF–Valsta Syrianska
Söndag 18/10 - Karlslund–Degerfors IF
Söndag 25/10 - Degerfors IF–Syrianska Botkyrka.

29/4 är dagen före valborgsmässoafton. 7/8 antar jag är i samband med Vulkanmarken och att det blir en kvällsmatch, annars är det rekord i slöseri med derbymatch.

Andra bloggar om: fotboll, Degerfors IF

Dagensspotifyalbum: Hub-Tones

Freddie Hubbard - vila i frid.

Hub-Tones gavs ut av Blue Note 1962. Svinbra trumpetjazz med ståbas som ger svänghud.

Finns en fin t-shirt från ropeadope jag gärna skulle se pryda min överkropp som baserats på omslaget ovan, men den är tyvärr slutsåld.

Lyssna på skivan i Spotify >>


Titelspåret live på Mt. Fuji Jazz Festival 1987.

Andra bloggar om: Freddie Hubbard, Spotify, jazz, musik

Inskolning (dag sju)

Idag var Clara omåttligt sur innan vi skulle åka till dagis. Förmodligen den skakiga nattsömnen som spökade. Vi tog några extra varv i bilen och till och med en liten extra promenad för att hon skulle få sova lite innan det var dags för dagens drabbning.

I samma stund som jag öppnade grinden på dagis vaknade hon hur som helst till, så det blev kanske en kvarts blund. Å andra sidan glittrade det till lite i ögonen när hon fattade var hon var. När vi skulle ta av overallen fick hon syn på ett av de andra barnen och tjoade ivirgt en hälsning.

Skönt tänkte jag. Det här fortsätter att gå bra.

Men inte riktigt. Hon tog med mig in. Satte sig ner vid sina favoritgrejer. Såg till at jag också satte mig och ställde sig sen och kramade mig. I tjugo minuter ungefär. Ibland vände hon sig om eller satte sig i mitt knä en kort stund och lekte med en bil.

Till slut tyckte fröken att "det blir nog inte lättare att gå än nu". Så jag lämpade över Clara som gnällde och protesterade, sa hej då och gick därifrån. Det var ingen lätt och glad stund. Plockade upp extra-grejerna vi hade i vagnen och hängde dem på rätt platser. I bakgrunden hörde jag en ledsen Clara. Det tog lite kraft att inte springa in igen. Innan jag hann gå hade hon i alla fall tystnat lite. Med tunga steg och lätt vattnade ögon gick jag promenaden hemåt.

Resten av schemat för dagen innehåller lunch (broccoli/blomkålssoppa och pannkakor), vila (de tar in vagnen idag) och mellanmål. Jag har bara att vänta...

Andra bloggar om: dagis, barn, inskolning, förskola

Inskolning (dag sex)

Igår introducerade vi mormor till dagispersonalen. Vi var med andra ord en tre personer stark styrka som lämnade Clara på dagis. Mamma och mormor gick först, pappa stannade lite till. Men bara lite.

Schemat för dagen var att Clara skulle stanna över lunch (fiskgratäng och kokt potatis) och vilan efter lunchen. Vi var väl inte särskilt hoppfulla om en succé...

Jag tog en långpromenad och gick via stenbron till Haga för att ta en bild av Elvisbutiken (eller King Creole som den egentligen heter). Sen fortsatte jag in till stan och Pressbyrån (köpte Mojo och Kingsize) följt av en latte på Wayne's Coffee (den vid torget som jag inte hunnit med tidigare).

Lunch på Vedugnen.

Sen slösurf på AK:s jobbdator innan det var dags att hämta Clara.

På dagis möttes jag av en sur blick från Clara. Lite som om hon ville säga: "jaså nu passar det att komma". Rapporten från dagisfröknarna var den väntade. Clara hade ratat maten och nöjt sig med knäckebröd och lite mjölk till lunch. När det var dags att sova hade hon blivit skitsur och protesterat högljutt. När fröken försökt stryka henne lite lugnande över ryggen hade hon slagit bort handen . That's my girl. Bestämd och envis.

Till slut hade hon somnat, men bara en liten stund.

På kvällen hemma åt hon som en miindre häst. Bolognese och fruktpuré till mellanmål, falukorv/broccoli/våfflor till kvällsmat och en rejäl laddning välling innan hon slocknade halv åtta.

Natten blev ganska orolig och hon vaknade till ganska ofta. Förskolefröknarna hade förvarnat om att det nog skulle bli så. Många intryck att sortera.

Andra bloggar om: barn, inskolning, dagis, förskola

Toivonen klar för PSV

Så var det klart. 40 miljoner kronor. Betyder det en miljon till Degerfors?

Välbehövligt.

Inskolning (dag fem)

Idag gick jag efter knappt tio minuter. Försökte vara tydligare i mitt hej då än igår. Kollade fejjan och mejlen, sen satte jag på mig hörlurarna och började läsa. Gjorde en paus när jag märkte att barnen skulle ut och leka, så nu har jag i alla fall fått höra Claras ivriga och ljudliga babblande (alt tjatande) en stund. Hörde jag rätt blir det pannbiff till lunch. Kan funka. Kanske. Spänningen stiger i båset.

Inskolning (dag fyra, del två)

Det gick bra i utvisningsbåset.

Clara trivs utmärkt på dagis. Från rummet där jag sitter låter det som om hon försöker styra och ställa lite över de andra barnen. Jag hör henne ropa små kommandon genom dörren. Sen har hon nog redan identifierat namnet på en av tjejerna i hennes ålder. Ella är lätt att ropa. Två av fröknarna var övertygade om att hon sa fröken också, men det kunde inte jag höra.

Tomas ringde, så jag lyckades inte höra något av sångstunden. Vore bra att få kläm på vilka hitsen är på hennes dagis. Hemma är det Imse Vimse Spindel och Björnen sover som får bäst gensvar av barnvisorna (annars är hon barnsligt förtjust i Buddy Hollys Everyday också, tacka reklamen för det).

Fick sällskap av en annan pappa som skolade in på den andra avdelningen efter ett tag också. Visade sig att han hade sett mig när jag promenerat med CLara förbi Jägartorpet under hösten. Han bodde i ett av de två husen som är till salu. Båda ligger runt 2,5 miljoner just nu.

Andra bloggar om: dagis, förskola, inskolning, barn

Inskolning (dag fyra)

Så blev jag utvisad igen och sitter här i rummet bredvid och lyssnar genom dörren när Clara leker och säger "ta ta" (tack tack). Hon var lite blyg första tio minuterna, men sen hittade hon nåt kul att göra och var tillbaka där vi slutade i fredags. Om en och en halv timme, lite drygt, släpps jag ut igen. Frågan är mest om jag lyckas göra nåt av tiden idag?

Inskolning (dag tre)

Tredje dagen. Start 9:00 (nu börjar det bli som att gå till jobbet, not). Mamma, pappa och Clara ramlar in. Mamma går till jobbet tjugo över nio. Pappa placeras i utvisningsbåset tjugo i tio.

Medan pappa gör fruktlösa försök att läsa en bok (svåra problem med koncentrationen) har Clara fullt upp med: samling/sångstund, födelsedagskalas med glass och slutligen en lekstund ute på gården (inklusive gungning och intresserat studerande av bandy).

Kvart över elva kommer en av fröknarna in och säger till pappan att Clara nog börjar bli trött nu. Pappan som för länge sedan tröttnat på att surfa på mobilen blir glad av att få gå hem.

Jaha. Det fortsätter ju att gå bra det här.

Då kör vi samma upplägg på måndag. Start 9:00. På tisdag ska vi vara med på lunchen.

Andra bloggar om: barn, dagis, förskola, inskolning

Inskolning (dag två)

Strax före halv nio klev vi ur bilen utanför dagis. Hela familjen. Mamman var med en kort stund innan jobbet och fick ställa samma frågor som pappan dagen innan. Clara höll sig nära första minutrarna, sen började hon glatt riva fram leksaker.

Efter en stund skulle de andra barnen ut i snön en stund innan lunch. Vi hade inte Claras nya vinteroverall och tjocka skor med, så pappan tänkte att Clara kunde vara kvar inne och kika runt.

Det tänkte inte Clara.

Hon sträckte armarna i luften och utbrast: "å" (det betyder gå). Hon styrde stegen mot den öppna dörren och ropade ut mot gården som var fylld av barn. Så det var bara att klä på det som fanns och gå ut. Inte dög det att sitta i vagnen och titta på heller, Clara ville vara med och leka. Gunga var inte så roligt som det brukar. Det fanns ju så mycket annat spännande att titta på. En trehjuling blev hennes bästa vän och kanske hade hon suttit där än om hon fått som hon velat.

Imorgon börjar vi klockan 9:00 och under dagen ska pappan bli utvisad till personalrummet en stund.

Det finns väl inget som tyder på att det inte skulle gå bra. Clara gillar redan att hänga med fröknarna och vill gärna sitta i famn.

Betyder det här att jag ska börja jobba snart?

Märkligt.

Andra bloggar om: dagis, förskola, barn, inskolning

Inskolning (dag ett)

Efter en 30 minuter lång promenad kom vi fram 10 minuter innan utsatt tid. Det blev en lugn tillställning. Clara höll sig nära sin pappa (som matades med information) i ungefär 20 minuter. Sen började hon försiktigt utforska lekrummet. Snart hade den första timmen på dagis (förlåt förskolan) passerat och Clara ville inte gå hem än. Så hon kikade på sagorummet och lekte lite i soffan och stal till och med lite egentid (hon sträckte ut armarna och visade att hon ville bäras) av den förskollärare som varit vår huvudsakliga guide under dagen.

När vi styrde hemåt efter nästan en och en halv timme på plats var Clara märkbart trött, men hon hade nog gärna stannat en stund till.

Det gick ju lättare än väntat...

Fortsätter det så när jag ska lämna rummet?

Andra bloggar om: dagis, inskolning, förskola, barn

Hon åt bara falukorv och broccoli

Med anledning av det långa inlägget om Clara och maten kan det kanske vara på sin plats att notera att lägget är mycket bättre idag än det var när jag skrev texten i september 2008. Om fem år kommer vi säkert att säga saker som att Clara bara åt falukorv (eller fiskpinnar) och broccoli när hon var liten. Det är inte sant. Åtminstone inte idag.

Det här är några saker Clara gillar vid nästan 17 månaders ålder:

• fiskpinnar
• broccoli
• pommes frites
• bröd
• välling
• ost
• tomat
• falukorv
• spaghetti bolognese (från Hipp)
• grillad kyckling
• revbensspjäll
• våfflor
• korvbröd
• vörtbröd
• grovlimpa
• fruktpuré (helst med röda bär)
• yoggi yangster (röda bär, tack)
• banan
• äpple (skrapat)
• apelsin
• pepparkakor
• majskrokar
• bullar

Jag har säkert glömt en del. Däremot kväljs hon fortfarande av gröt och tycker att ärtor mest är något man ska ploppa (jag anar en iPhone-skada här, hon har lekt med Bubbles för ofta). Kokt potatis är ingen favorit och makaroner är mest något att pilla med.

Andra bloggar om: barn, mat, barnmat

Läst: Fear of the Dark

Walter Mosley Fear of the Dark
ISBN-10: 0-446-61789-X
ISBN-13: 978-0-446-61789-5
Grand Central Publishing

Syrran läste min önskelista och gav mig ett säkert kort. Jag har redan läst ut den. Snabbt jobbat för en småbarnsförälder med en nattuggla till dotter.

Tredje boken i serien om Fearless Jones och Paris Minton är en för Mosley ovanligt rättfram bok. Visst finns det tydliga tidsmarkörer, visst pekar han på skillnaderna mellan svart och vit. Tiden och platsen är ändå inte det väsentliga den här gången. I centrum står släktrelationer och en serie händelser som behöver nystas upp.

Även om det här kanske inte är en av de fem bästa böcker jag läst av Mosley (och den minst minnesvärda i just den här serien) är det ändå skön läsning. Mosley lyckas alltid engagera mig. Det är spännande fram till sista kapitlet.

Ett litet plus i kanten för att han återvänder till att använda sig av framåtblickar. Det var greppet som fångade mig i Easy Rawlins-historierna en gång för länge sedan (som i de tre första dessutom innehöll en snygg väv av tillbakablickar som senare fick sin förklaring i förhistorien Gone Fishin' (finns det ett bra svenskt ord för prequel?)).

Kort och gott, en bra spänningsroman för fansen.

Andra bloggar om: böcker, deckare, litteratur, Walter Mosley

Clara och maten

Det här inlägget har legat opublicerat i månader. Tanken var att jag skulle avsluta det under min pappaledighet. Det blev inte så. Tiden försvann till vardagen.

Eftersom en ny fas i Claras liv (dagisfasen) börjar imorgon skickar jag ut det nu. Det är långt och jag minns kanske en del fel (mamman får rätta). Läs på egen risk.

Det här är en av mina favoritbilder av Clara. Hon sitter lugnt och studerar en bit korvbröd. Strax innan har hon helt på egen hand stoppat i ett par tärnade skivor falukorv och några bitar broccoli. Hon äter tills hon blir mätt och nöjd.

För de flesta föräldrar är det ingen stor händelse att barnet äter. De flesta små ungar gör det. Äter och sover. Så var inte det första året för oss. Det är svårt att förklara för någon som inte varit där, i matvägranshelvetet, hur det känns. Frustrationen och oron.

Jag fick råd från vänner och kollegor. Någon kände någon som varit i samma situation. Frågade å mina, våra, vägnar om hur det vände. Ingen mindes. Till slut hade det vänt. Allt hade blivit lugnt. Problemen föll i glömska. Så innan vi glömmer vill jag skriva ner. Kanske hjälper det någon som är där nu eller om ett tag. Claras mamma får fylla i och lägga till när hon läst. Hon var där ännu mer än jag. Det var hon som ammade. Jag jobbpendlade dessutom bort tolv timmar av varje dygn mellan vecka 2 och månad 11.

Kort sammanfattning innan jag breder ut texten ett par meter:

• Majskrokar är roliga
  
• EnaGo är en mjölkfri välling som finns hos din lokala matbutik (den luktar heller inte lika illa som den receptbelagda Nutramigen-sörjan)
• Ge inte upp
  

Det började ganska bra. Visst krånglade amningen lite den första veckan, men det gick till slut. Vi gled runt i ett töcken av stolthet och förvirring. Modigt stoppade vi Clara i vagnen och gick på stan. Vi stirrade virusen i vitögat.

Ganska exakt en månad gammal åker Clara på sin första förkylning. När vi ringer och sedan åker till BVC för att fråga om råd kan vi väl aldrig tro att en ynklig förkylning ska vara något allvarligt. Förvirrade tar vi emot beskedet att vi ska styra mot sjukhuset. Clara kan inte äta själv eftersom näsan är fylld av snor. Clara får en sond och vi ligger inne på sjukhuset i tre eller fyra dygn (första natten får jag inte sova kvar).

Den mesta av maten pumpas från mammas bröst och sprutas genom slangen i Claras näsa ner i magen. Det går bra. Ibland kompletteras det med modersmjölksersättning. Det går mindre bra (även om vi och vården just då inte förstår att ersättningen är problemet). Clara kräks i kaskader. Mjölken kommer upp som ur en fontän. Det är en vidrig upplevelse att se sitt nästan nyfödda barn inte få behålla maten. Så liten och svag.

Hur som helst tar vi oss igenom den här första lilla krisen. Men det blir väl inte riktigt som förut. Claras viktkurva börjar långsamt peka neråt. Längden fortsätter däremot längs normalkurvan och hon är pigg och glad. En fantastisk liten unge.

Mamman kämpar tappert vidare med amningen. Man ska ju helamma minst sex månader heter det. Det går väl i ärlighetens namn så där. Clara är fortsatt pigg och glad, men viktkurvan fortsätter peka neråt. Snart sniffar hon den allra sista kröken på pappret.

På BVC tycker de att vi ska tilläggsmata med välling. Clara som aldrig fattat poängen med napp gillar inte nappflaskan heller och får inte riktigt till det här med att suga i sig välling ur gummitut. Det blir ännu en kamp som det känns som om vi förlorar. De gånger vi tror att vi vinner kräks Clara. Vi gissar till slut att det handlar om komjölken (alltså om proteinet i mjölken som en del små barn kan vara känsliga mot, inte laktosen som brukar vara vuxnas problem).

Clara får efter en enklare utredning diagnosen mjölkallergiker. Vi får recept på Nutramigen och kommentaren "hon kommer inte att gilla det". Vi köper en laddning, men jag är osäker på om vi någonsin testar det. På ICA hittar vi nämligen EkoGo (idag heter det EnaGo). Det är en mjölkfri välling som någon tapper själ som förmodligen varit i ungefär vår situation eller värre tagit fram. Det funkar (när jag skriver funkar så är det i reltion till hur det sett ut tidigare, en Claraportion är 40-80 ml välling och i praktiken mest ett tillägg till amningen). Riktigt när minns jag inte, men alldeles säkert ganska långt efter att vi uppmanats att börja testa puréer.

Clara får sin första puré innan hon fyllt fyra månader. Det går inte hem. Matpuréer har över huvud taget aldrig gått hem särskilt bra hos Clara. Eller gröt för den delen. Clara kväljs av gröt och puré (om det inte är fruktpuré, helst med eller av röda bär).

Någonstans runt månad sex börjar vi testa barnmat på burk. Det går väl inte heller särskilt bra. Någon sexmånadersburk från Hipp med broccoli i äter hon med viss tvekan.

I slutet av februari när Clara är sex och en halv månad gör vi en helvetesresa till Skåne genom ett stormhärjat Småland. I Malmö introduceras vi till det magiska undret majskrokar. En fantastisk uppfinning som varit en trogen följeslagare sedan dess. Majskrokar är smaklösa och ganska innehållslösa. I större mängder är de dessutom hyggligt förstoppande. Men att Clara har något hon tycker är roligt att äta och kan stoppa i sig själv är värt alla eventuella baksidor. Lite senare upptäcker vi att de går att använda som "skedar" också.

I månad åtta eller nio hittar vi äntligen en maträtt Clara gillar. Hipps Spaghetti Bolognese på burk. Hon kan äta hela burkar. Gärna flera gånger om dagen. Vi börjar sakta tro att eländet är över. För vår del får hon gärna äta den här rätten till varje måltid resten av livet. När hon inte vill äta från sked doppar vi majskrokar i köttfärsåsen och Clara mumsar glatt i sig. Bäbistacos.

Efter en månad vägrar hon plötsligt att äta sin favoriträtt (ja vi testade annat under tiden, inget var intressant). Tillbaka på ruta ett igen, eller åtminstone nästan.

För vi har fortfarande EnaGo-vällingen. Den funkar även om den fortfarande utvecklas och receptet ibland förändras och de nya blandningarna tas emot med viss tvekan eller ibland direkta protester. Så händer det som man inte tror ska kunna hända. Det blir ett produktionsstopp och kartongerna med mjölkfri välling tar slut i hela Karlstad. Jag hittar några på Willys i Karlskoga. Farmor hittar några i Degerfors. Alla av olika blandningar (vällingreceptet ändras under den här perioden ganska ofta). När vi under ett besök i Stockholm hittar massor i en Konsumbutik på Östermalm köper vi hela lagret. Det här är i slutet av maj 2008 (Kiss spelar på Stadion).

Tillbaka hemma är det dags att kolla mjölkallergin. Clara vägrar prompt att smaka på mjölken. Vårdpersonalen ger till slut upp och skickar hemma Clara och mamma med meddelandet: "försök på egen hand hemma". På nåt sätt lyckas det och vi kan glatt konstatera att det inte blir någon reaktion.

Vi växlar till sexmånadersvällingen från Nestlé. Den funkar fint. Lite senare växlar vi upp till åttamånadersvarianten - mild fullkornsvälling. Det funkar också. Till mammans glädje kan vi nu börja köpa de små praktiska tetraförpackningarna med välling när vi ger oss ut på små utflykter.

Fortsättning följer. Det har gått ett drygt halvår och Clara är snart 17 månader och det där känns som en evighet sen. Mycket har blivit bättre. Mycket bättre. Jag hoppas att jag återkommer till fortsättningen.

Andra bloggar om: barn, mat, barnmat, matvägran

Det kommer mera

Jag ska bara återhämta mig efter jul- och nyårshelgerna och framför allt skola in den lilla på dagis (hemska tanke) först. Sen blir det mer om rött och vitt och en del annat också.

Igår berättade jag i alla fall vilken musik jag lyssnat mest och helst till förra året.

För den som har Spotify så finns tio av mina tjugo favoriter där.