20070228

Dagensskiva.com 2007-02-28

Timbuktu "Oberoendeframkallande"
Visst vore det skönt att bli åtminstone lite överraskad av en ny skiva med Jason? Men det är väl inte hans fel att Måns & Co och jag verkar lyssna på ungefär samma grejer. Fast nästa gång får pendeln gärna svänga tillbaka mot ett tjockare ljud. Texten är skriven på rekordtid. Innan spår sju hunnit nå sitt slut var jag färdig. Det enda som vållade mig problem var hur jag skulle formulera mig runt att falla hårt. Ganska nöjd med slutformuleringen:
Till och med någon med en Dungen-allergi av min kaliber faller som förtroendet för den sittande borgerliga regeringen när han gästar med felan i högsta hugg i "Lasternas" (märklig titel).
Andra bloggar om: ,

20070224

Tio låtar James Brown

Imorgon är det två månader sedan James Brown lämnade in, juldagen 2006. Hög tid att titta närmare på musiken han lämnade efter sig.

För att göra det lite enklare för mig själv valde jag att helt utesluta covers, liveinspelningar, duetter och instrumentala låtar. Det skulle kunna bli teman för framtida podcasts/mixar/samlingar.



1. "Please, Please, Please" [1956]
Jag vet inte om det går att gå runt den här låten. Den allra första James Brown släppte tillsammas med Famous Flames. Låten skivbolagsdirektören hatade, men ändå släppte. Låten som blev en hejdundrande succé och som följdes av en lång rad floppar. Har sedan dess spelats in på nytt åtskilliga gånger i en rad olika versioner. Finns på den först LP:n med samma namn och i stort sett varenda samling som kallar sig något i stil med "Greatest Hits" eller "Best of".

2. "Just Won't Do Right" [1956]
Den mest framgångsrika av flopparna och en av låtarna som blivit en JB-standard. Har spelats in flera gånger sedan den här första gången, både av James själv och tex Lyn Collins. Den här första versionen är den enda där James Brown tröstar sig med gapple (en rejäl grogg på gin och äppeljuice) istället för att gå till kapellet och gråta. Finns i den här versionen förutom som vinylsjua på samlingen "Roots of a Revolution" och den första LP:n "Please, Please, Please".

3. "Papa's Got a Brand New Bag" [1965]
Låten som introducerade funken. Också omöjlig att lämna vid sidan (till skillnad från mer sönderspelade saker som "I Got You (I Feel Good)" och ""Get Up (I Feel Like Being A) Sex Machine"). Finns på de flesta samlingarna utan tydligt tema och albumet med samma namn.

4. "Say It Loud - I'm Black and I'm Proud" [1968]
James Brown kliver ut som politisk talesman och ställer sig upp för medborgarrättsrörelsen. En monumental låt både för James Brown och det svarta USA. Jag har redan skrivit om albumet, så jag utvecklar det inte mer här.

5. "Goodbye My Love, Pts 1 & 2" [1968]
Söndergråten funkballad i den långa versionen som finns på utmärkta samlingen "Foundations of Funk" (precis som de två föregående låtarna) och på albumet "Say It Loud - I'm Black and I'm Proud".

6. "Talkin' Loud and Saying Nothin' (Original Rock Version)" [1970]
James Brown spelar funkrock. Den här versionen gavs ut på en singel som drogs in lika snabbt som den släppts ut. Idag finns den på samlingen "James Brown's Funky People (Part 3)". Hårdare än den mer JB-funkpolerade versionen som är mer allmänt känd. "How Ya Like Me Now?"

7. "The Boss" [1973]
En av många låtar i Browns katalog som samplats sönder och samman. Den här kommer från soundtracket till "Black Caesar". Dyker tack vare uppmärksamheten från hiphopvärlden upp på en hel del samlingar numer.

8. "The Payback" [1973]
Titelspåret från soundtracket som refuserades för att det inte lät tillräckligt mycket James Brown. Skivan som idag räknas som ett av Browns få verkligt genomstarka album (vid sidan av flera av liveskivorna så klart).

9. "My Thang" [1974]
Från gong-gong-skivan "Hell" som är en annan av de stora albumskivorna. Här är James Brown på sin funkiga topp med Fred Wesley som bandledare och musikalisk motor. Det här är en av de funkigaste låtarna han någonsin spelade in med grymt slagverk, monoton kör och glimrande blåsarr. Albumet innehåller dessutom en latin-version av "Please, Please, Please" som inte går av för hackor.

10. "People Wake Up and Live" [1977]
Från förbisedda och dissade "Mutha's Nature" (AMG tycker tex att den är sämre än i stort sett hela 80- och 90-talsproduktionen) där James Brown tar sig an miljöfrågorna. Till skillnad från flera av de övriga spåren bryter den av från funklunken med en gullig orgel, tilltaget stråkarr, en ensam trumpet och en allmänt luftigare produktion.

Jag försökte göra en iMix, men iTunes lyckades bara pricka rätt på tre låtar. Det sket sig helt enkelt.

Så det fick bli en mp3-fil (podcast/mix/samling) istället (nog för att det blivit det också även om iMixen funkat).

Ladda ner: James Brown Tribute [50 mb].

*****

Vill man köpa en samling med James Brown är "Gold" ett riktigt bra köp för 99 kr.

Vill man ha de bästa versionerna går man på uppställningen:
"Singles - Federal Years 1956-60"
"Foundations Of Funk: A Brand New Bag 1964-1969"
"Funk Power 1970"
"Make It Funky: The Big Payback 1971-1975"

*****

Feber, snor och hosta i fyra dagar är inte att leka med. Nu har jag nästan energi för en timme data i taget. Stort.

Andra bloggar om: ,

20070219

Dagensskivor.com 2007-02-19

Busdriver "Roadkillovercoat"
Många av de där låtarna växer så otroligt mycket när de inte ligger efter varandra att det är läskigt. Hade tänkt dra paralleller till både Animal Collective och Saul Williams också, men det fick vara någon måtta på namndroppandet.

Ghostface Killah "More Fish"
Ja jag menar verkligen det jag skriver. Den är roligare att lyssna på än "Fishscale". Men det betyder ju inte nödvändigtvis att den är bättre.

Andra bloggar om: ,

20070218

Vinlyvandringar - 070131 & 070217

Båda turerna gick till Knastret i Karlstad. Båda slutade med en skiva i påsen. Den första kostade 40 spänn, den andra 30.

Carolyn Franklin "I'd Rather Be Lonely" [RCA, 1973]
Det var inte så längesen lillasyster Franklin samlades. Jag har fortfarande inte kommit mig för att skaffa samlingen, så när jag hittade hennes tredje skiva för två tjugor tyckte jag att det var dags. Det här är sista låten från A-sidan ett skönt gospelfunknummer som inte finns med på samlingen. Ear Fuzz hade mer om och av Carolyn Franklin härom dagen.

MP3: "Don't See Him Much No More"

The Supremes "The Supremes Produced and Arranged by Jimmy Webb" [Motown, 1972]

Det var det märkliga omslaget som drog mig till skivan. Bilderna av en hippie-aktig Jimmy Webb tillsammans med The Surpemes (som vid det här tillfället bestod av Lynda Laurence, Mary Wilson och Jean Terrell) på baksidan gjorde den till ett självklart köp. Att det inte låter särskilt likt något annat med Supremes är kanske inte så förvånande. Det här är det mest Supremes-typiska numret och det som fastnade snabbast vid första genomlyssningen. Lyssna särskilt noga på det ostiga saxofonslutet med fint handklapp i bakgrunden.

MP3: "Cheap Lovin'"

Andra bloggar om: , ,

20070217

Emil Johansson till Bajen?

Ryktena att Emil Johansson flyttar till Stockholm och Hammarby IF vägrar att dö. Nu ljuder de högre än på länge. Även om det så klart skulle vara ett tungt avbräck på tok för tätt inpå säsongspremiären känner jag ingen större panik. Värvningen av Markus Karlsson gör att vänsterkanten ändå känns relativt trygg. Jag ser dessutom hellre att han går innan säsongen är över än som Bosman efter nyåret. Hellre betalt än inte.

Dessutom känns det som om DIF-ledningen räknat med att förlora Emil. Truppen är som bekant en man större än det var tänkt. Att Markus Karlsson är just den extra mannen borde inte vara en tillfällighet. Albanien-resan handlade sannolikt inte bara om att hjälpa albanerna utbilda spelare. Jag gissar att man räknar med mindre planerat klirr i kassan.

Oroande är däremot Jonas Lindskogs knäskada.

Andra bloggar om: , ,

Twingly, nyligen.se och bloggarna

Jag har häpnat lite över den märkliga debatt som rasat sedan Twingly lanserades. Jag har precis som en del andra funderat över hur och när till exempel SvD använder Twingly eller om de redan lagt tjänsten åt sidan.

Det finns onekligen goda publicistiska skäl att plocka bort den.

Jag har själv länkat till en artikel från SvD som hade en Twingly-genererad samling med länkar. Och visst gav det trafik tillbaka. Inte exceptionellt mycket, men en aning. Det är klart att det kommer att exploateras. Vem skulle inte vilja få in sina länkar hos Svenskan och DN utan att behöva pröjsa?

Det märkliga var att min blogg lästes in med namnet ph14. Jag kallade bloggen så när jag postade min första handfull inlägg. Namnet finns så vitt jag kan se inte kvar i koden någonstans. Däremot registrerade jag den så på Nyligen.se. Jag har inte hittat något sätt att ändra informationen hos Nyligen och låtit det vara. Exploaterar Twingly på något vis pingarna hos Nyligen?

Även om jag är i grunden positiv till den goda tanken bakom Twingly (att ge fördjupning till artiklar) skulle jag som publicist inte känna mig särskilt trygg i att låta Twingly jobba utan filter. I samband med dödsskjutningen i Nyköping i veckan dök det till exempel upp länkar till minst en blogg med uppgifter som i efterhand visat sig vara minst sagt tvivelaktiga och troligen långtifrån sanningen. Vill SvD och DN bidra till ogrundad ryktesspridning? Vore jag chefredaktör på någon av tidningarna skulle jag vara mycket tveksam.

Jag tror med andra ord inte att experimentet blir särskilt långlivat. Ofiltrerat är inte alltid bästa lösningen och jag tvivlar på att någon av tidningarna är beredda att länka pengar på att redigera blogglänkar.

Andra bloggar om: ,

20070215

Att läsa senare

ALA: Elastic Design

*****

Jag håller på att lära mig koda html/css på rätt sätt igen. Läser just nu boken "Build Your WebSite The Right Way Using HTML & CSS". Snappade upp den efter att ha läst recensionen hos Berea Street.

*****

Årets första inlägg på 24timmarsbloggen förresten: Så sköter du din mediebevakning utan att det kostar en krona
Bevakning av webbkällor kan mycket väl vara det nya bondfångeriet. Google gör det gratis. Jag ville bara påminna om det. De flesta av 24timmarsbloggens läsare visste det säkert redan. Men kanske kan de passa på att påminna någon chef.

Andra bloggar om:

20070214

The Coup till Europa

Ok bokare. För er. Direkt från The Coup på Myspace.
The Coup is performing in Helsinki, Finland on 4/13/07 and in Zurich, Switzerland on 4/14/07 with Boots, the full band, and Silk E on backing vocals.

We are currently working to turn this into a full European tour, since The Coup hasn't toured out there yet. If you are a promoter, venue, or organization and are interested in booking this Okayplayer sponsored tour,
contact our European booking agent, James Rubin: james@bestkeptsecret.uk.com
or our manager, Ken Erlick: ken@rockshields.com.

Thank You,
The Coup Myspace Team
Vem blir först?
Men vad är grejen med att göra Schweiz dagen efter Finland? Kunde ingen ha gett dem en karta?

*****

Mick Boogie & Little Brother-mixtapen jag skrivit om tidigare är ute nu. Ladda ner "And Justus for All" nu.

Andra bloggar om: ,

20070212

Tjugo minuter i fyra

De senaste veckorna har jag lyssnat ganska mycket på P3 via webben. Ungefär klockan tjugo i fyra varje dag spelas en låt som är så bedrövligt dålig att jag byter kanal. Alltid till P1 lagom till Ekot kvart i fyra.

Idag funderade jag på varför.

Först låtarna som fått mig att byta kanal:
5/2 15:42 Markus Fagervall "Everything Changes"
6/2 15:33 U2/Green Day "The Saints Are Coming"
8/2 15:38 Salem Al Fakir "Good Song"
12/2 15:38 Mika "Relax Take It Easy"
(hade jag kommit tillbaka från kaffepausen lite tidigare hade jag slagit om redan under My Chemical Romance "Famous Last Words" idag).

Svaret på funderingen är så klart P3 Star. Att jag inte fattat det förrän efter en vecka av reflexmässigt kanalbyte. Jag är verkligen inte målgruppen för det programmet och frågan är om inte den dryga halvtimmens reaktionstid på musiken är väl lång. Å andra sidan sammanfaller programmet till viss del med eftermiddagens fikapaus. Eller så har jag bara hög toleransnivå för kass musik i radio.

Men egentligen är det väl bara att acceptera att jag får göra som Annika Lantz och flytta till P1 på eftermiddagarna.

*****

En bra sak med att lyssna på radio via webben är att jag plöjt en hel del program som jag inte följt så noga som jag borde. P3 Soul klarar jag numer av varje måndag och förra veckan lyssnade jag till och med på P3 Hiphop. Dessutom har jag lyssnat en hel del på BBC (de har bland annat utmärkta specialer om Flaming Lips och Danger Mouse tillgängliga i arkivet). Skulle vilja hitta en bra amerikansk kanal också. Finns det?

Andra bloggar om: , ,

20070211

Noterat 2007-02-09--11

Degerfors vann årets första träningsmatch. Extra skönt att se att unga nyförvärvet Johan Bertilsson och ännu yngre värvningen från ifjol, Dejan Doslic, gjorde målen.

Rockparty låter bli att slänga bort pengar på The Who (som istället spelar på Globen 6 juli). Tack för det.

Stockholm Jazz riskerar nedläggning. Det vore så klart trist om så blev fallet. Det är en väldigt trevlig festival och jag kommer att sakna den om den försvinner. Även om jag hör till den skara som inte kommer att sakna de senare årens pop-bredd.

Busta Rhymes spelar på Berns 1 april. Metro ligger bakom. Jag måste försöka ordna en biljett. För även om ljudet på Berns oftast är sjukt kass vill jag inte missa Busta på en så liten scen. Det kommer att bli grymt. Borde bli ett Musikbyrån Live så klart, men ligger åt helvete fel tidsmässigt antar jag. Dessutom har ju en inköpt konsert redan visats.

Cosmic lämnar Looptroop. En liten bomb även om det kanske inte är en chock att det är just han som tröttnat på att turnera.

Andra bloggar om: , , , , ,

20070210

Dålig dag på nöjesredaktionen



Nöjesredigeraren på NWT hade ingen bra dag på jobbet i torsdags. Jag väntar fortfarande på att tidningen ska uppdateras med nya bilder. Jag lär få vänta. För internet är fortfarande en fluga och omöjligt att tjäna pengar på i Värmlands största tidningshus.

Om inte det där fick nöjesredaktören att gå i taket borde rubriksättningen av hennes Norah Jones-recension renderat i åtminstone en liten utskällning. Hur den löd? "Effektfull ung gubbröst". Förvillande lik rubriken till recensionen av Daniel Norgrens skiva "Kerosene Dreams" som pryddes av rubriken "Effektfull gubbröst".

Hör av er om ni behöver förstärkning framåt sommaren.

Är det bara jag som tror att The Ark riskerar att göra årets magplask i Melodifestivalen? De är inte direkt Carola i stugorna och det är trots allt helt andra musikaliska regler som gäller i schlagern än i dagstidningarnas nöjeskolumner. Jag blir inte förvånad om de missar både finalen och andra chansen.

Det där blir förhoppningsvis det sista jag skriver om Björkmans lördagsunderhållning.

Andra bloggar om: , , , , ,

Läst: Raising Hell

Ronin Ro "Raising Hell - The Regin, Ruin, and Redemption of Run-D.M.C. and Jam Master Jay"
ISBN-13: 978-0-06-078195-8
Amistad

Vilken sjuhelvetes resa Run-D.M.C.s karriär var. Vad omedveten jag var om livet bakom kulisserna. Det är en på många sätt minst sagt avslöjande bok Ronin Ro (tufft namn) fått ihop. En genomarbetad biografi där alla nyckelpersoner förutom mördade Jam Master Jay intervjuats ingående.

Det blir en bok som handlar nästan lika mycket om Def Jam och Russel Simmons som om Run, D.M.C. och Jam Master Jay. Det är så klart inte särskilt konstigt. Det går inte att skilja de båda historierna åt. Trots att gruppen alltså aldrig släppte en skiva på bolaget som symboliserade hiphopens breda genomslag.

Historien börjar och slutar med mordet av Jam Master Jay. Trots att jag så klart vet hur det kommer att sluta sitter jag med gråten i halsen när jag kommer fram till det sista kapitlet i boken. Kalla mig blödig, men det är sanningen.

Det är också en bok som får mig att återvända till många av de allra käraste skivorna i min skivsamling; "Raising Hell", "Licensed to Ill" och "It Takes a Nation of Millions to Hold Us Back". Skivor som på många sätt både formade och förändrade mitt musiklyssnande.

Så här i efterhand känns det nästan lite otäckt att läsa om slutet på min egen recension av "Crown Royal" som blev gruppens sista skiva:
På gott och ont har Run DMC blivit hiphopens svar på Rolling Stones. Bäst när det begav sig, men måttligt intressanta idag. Båda grupperna lär fortsätta turnera tills de dör.
Ska jag nämna en historia jag inte kände till handlar den just om stämningen i lägret runt den där sista skivan. D.M.C. ogillade det han hörde så till den milda grad att han vägrade medverka. De få gånger hans röst hörs på skivan är det gamla oanvända inspelningar. Dessutom är det så klart sjukt roligt att läsa hur Ad-Rock vägrade ha sitt namn kopplat till beatet bakom "Them Girls" när han fick veta att Fred Durst skulle gästa.

Har du någon gång lyssnat på Run-D.M.C. och gillat det du hört vill du läsa den här boken. Tills du kommit över ett ex läser du min och Olas minnesspecial samtidigt som du plockar fram de fina skivorna ur samlingen igen. (Ola är så klart snäll i överkant mot de två första skivorna, men det gör inget. Alla tre är ändå must have.)

Andra bloggar om: , , ,

20070208

Jazzen får svensk kanon

I efterdyningarna av debatten runt en svensk litteraturkanon levererar Svenska Jazzriksförbundet en jazzkanon för att fira Jazzens år 2007.

Det är en på sätt och vis märklig historia.

Listan är indelad i fyra kategorier:
Lättlyssnade amerikanska klassiker
Några lättlyssnade svenska klassiker
Mer nutida och elektriskt amerikanskt, s.k. fusion och liknande
Nutida svensk jazz av några olika sorter

Den sista är väl den jag känner mig mest hemma i och bekant med. Det är med viss häpnad jag noterar att Nils Landgren representeras med skivan "Funky Abba" som i mina öron mest är en kul parentes och långtifrån vare sig mest lättlyssnad eller representativ. Att försöka sälja in Landgren och jazzen med Abba känns som att göra både musikern och genren en björntjänst. Varför inte välja "Sentimental Journey - Ballads II" som lär vända upp och ner på även den mest motsträviges förutfattade meningar om Landgren och jazz? Varför inte grymma och mer typiska "Paint It Blue" som dessutom öppnar dörren till Cannonball Adderley och uppmuntrar till vidare resor i jazzens värld?

Jag har över huvud taget lite svårt att gilla tanken att sälja in en genre med det som inte är det hetaste den har att erbjuda. Vilken är poängen? Lättlyssnade borde vara ett skällsord Frågan är om det ens behövs här?

Spelar det någon roll att man kallar Miles Davis "Sketches of Spain", Jan Johanssons "Jazz på svenska" eller Billie Holidays "The Billie Holiday Songbook" för lättlyssnade klassiker? Är inte det viktigaste att det är övergrymma skivor? Kommer ordet lättlyssnade att få fler att våga sig på dem?

Att de sen listar en skiva med Fabian Kallerdahl döpt till "Musicmusicmusic" lär inte hjälpa någon att hitta rätt. Antingen syftar man på Kallerdahls prisskiva "Maxi Music" eller så syftar man på någon av MusicMusicMusics skivor I det senare fallet hoppas jag att skivan man vill tipsa om är glimmrande och lekfulla "What's a Good Boss Anyway?". Jo, det handlar säkert mest om slarv men svaret är inte helt självklart.

Annars är det moderna svenska urvalet i stort sett klockrent. Några av skivorna har jag inte hört. Några saknar jag i listan (som första Kullrusk och Goran Kajfes "Headspin" till exempel). Men i det stora hela ger jag ändå väl godkänt.

Andra bloggar om: ,

20070207

The Roots sväller

Så var den omtalade brass-sektionen en del av The Roots då, eller? The Roots är nu upp till tio personer på scenen. Som ett hiphopens svar på p-funkcirkusen. Recensionen i Vancouver Sun och intervjun i Billboard gör mig sjukligt sugen på att se dem live igen. Men det finns väl ingen chans till det, eller?

Vi tar väl ett halvrisigt Youtube-klipp också? Det viktiga att notera är tuban. För ljudet är så klart under all kritik. Men tuban! Den går inte av för hackor.



UPPDATERAT!
The Roots kommer till Quart fredagen den 6 juli. Kom igen Kleman ta dem till Småland igen.

UPPDATERAT IGEN
En konsertrecension till. Och ett klipp där ?uestlove och Captain Kirk gästar Brass Heaven i en hyllning till James Brown.



Andra bloggar om:

Musikbyrån bloggar

Mina gamla kollegor på Musikbyrån har tagit saken i egna händer och börjat blogga. Tröskeln till SVT:s publiceringsverktyg Polopoly kändes väl för hög så färden gick till musikbyran.blogspot.com istället.

Hos Jihde gör samma sak, så det är inte fullt så rebelliskt som man skulle kunna tro.

Däremot säkert inte så populärt hos SVTi som inte kan lägga besökssiffrorna till sin egen statistik och rimligtvis vill ha trafiken.

Jag är glad att det bloggas. Jag är glad att kommentarerna fortfarande är påslagna (Håkan Thörn är en kyckling som vägrar tillåta det på sin egen blogg, jag orkar inte mejla honom alla gånger jag skulle vilja kommentera).

Kom ihåg, det är bara försiktiga Örebroare som inte gillar kommentarer och vill leva kvar i 1900-talet.

Andra bloggar om:

20070205

Prince i halvtid

Jag är inget fan av amerikansk fotboll och Superbowl, men i år stod Prince för halvtidsunderhållningen och det är verkligen must see tv. Finns just nu på Youtube. Kanske inte så länge till.

Del 1 - "Let's Go Crazy" och "Baby I'm a Star"


Del 2 - "Best of You" (ja, en Foo Fighters-cover...)


Del 1-2 (variant)
Sämre ljud, men med covern av "Proud Mary"


Del 3 - "Purple Rain"


Var det något mer som jag inte hittat?
Kan man få se karln live i Sverige igen?

Andra bloggar om:

20070202

Löjliga säsongen är över

Abder Kabous kanske försvinner till Bulgarien och CSKA Sofia. Degerfors lär knappast kunna räkna med att få betalt med mer än att man slipper betala lönen Kabous har rätt till enligt gällande avtal. Allt enligt Kanon.

Tobias Hedberg säger till Karlskoga Kuriren att han ska skriva under kontraktet med DIF "jäkligt snart". Skönt.

Då var vi väl klara för den här gången då?

Om inte Degerfors Spelarinvest överraskar...

Andra bloggar om: , ,

Mick Boogie vs Little Brother



Den 13 februari släpper Mick Boogie och Little Brother ett gemensamt fritt nedladdningsbart mixtape. Redan nu bjussar lillebrorsorna på två låtar. Den bästa har Blackstar som gäster och heter "Let It Go (Remix)". Talib Kweli bara fortsätter att leverera.

Andra bloggar om: