20200628

Bakom masken – Mitt liv som Catman i Kiss

Peter Criss Bakom masken – Mitt liv som Catman i Kiss

Efter många om och men tog jag tag i den här. Av någon anledning har den blivit stående i bokhyllan sen jag köpte den. Kanske för att jag läst så många sura kommentarer om den?

Döm om min förvåning när jag upptäcker att jag verkligen gillade den.

Peter Criss håller inget inne. Han släpper ut allt. Osminkat, vårtor och smuts. Får det honom att framstå i god dager? Nej. Men han bidrar med en av de viktigaste pusselbitarna till att begripa dynamiken i kvartetten som startade världens bästa rockband: Kiss.

Är det sanningen? Det är åtminstone Peter Criss sanning. Han är inte ute efter att skydda någon eller något rykte eller varumärke. Han berättar från hjärtat och det var vid det här laget ganska svart. Boken är fylld av motstridiga känslor, förakt och självhat. Men det känns hela tiden ärligt och uppriktigt. Annars tror jag inte så mycket på sanningen, åtminstone inte när det handlar så mycket om känslor.

I slutändan är det här kanske den av de fyra originalmedlemmarnas självbiografi jag uppskattar mest. Det hade jag inte väntat mig.

20200412

Läst: Kiss – The Hottest Brand in the Land



This is a big book on the other side of Kiss, the brand not the band. Or more accurately, most of the merchandise produced during the 70's. Almost 400 beautiful pages chock full of toys, clothes and whatever else anyone could ever think of sticking a Kiss logo on.

While I think this is a great looking book I do have some issues with the layout of this mostly magnificent book. For starters, the captions are so small you'd have to use a magnifying glass to read them. I wish they'd been at least a couple of points larger.

There's also a few pictures that would have deserved more attention (the key rings on pages 374 and 375 being the most striking example). The sudden change of pace for the last two pages of the bubble gum cards is just plain strange (going from 15 to 18 a page). If you needed an extra page to keep the pacing at 15 you could have, for example, made the shoelace spread a single page (because that double page spread for the shoe laces makes no sense at all).

And am I the only one missing the Howard The Duck issues? Shouldn't they have been in the book? I think so. Surprisingly there are a few more examples of surprising left outs.

Despite all this sour nitpicking I really do love this book. It tells a story, of something I've come to realize I'm not that into, really well. Through reading this book it's become obvious to me that I'm more interested in the band, its members and the music than the brand. All these toys and trinkets are simply not for me.

Well almost, I do collect the odd thing and I still want that pinball machine. I wouldn't mind the dragon boot comb and will happily accept whatever anyone gives me. But you won't find me hunting down these things online. I'd rather spend my money on vinyl and books.

It's really obvious that this book is a labour of love by someone who truly enjoys the 70's era collectables. And I will happily continue to flip through it. It's generally great looking, despite my bitter tasting rant above. Well done.

In all fairness, I wish it would have been possible to award this four and a half stars.

20191227

2010-talets bästa skivor

Alla älskar listor?
2010-talets 10 bästa album!

Facit:

  1. Kendrick Lamar "To Pimp A Butterfly"
  2. Childish Gambino "Awaken, My Love!"
  3. Erykah Badu "New Amerykah pt. 2: Return of the Ankh"
  4. Janelle Monáe "The Electric Lady"
  5. D'Angelo "Black Messiah"
  6. Frank Ocean "Channel Orange"
  7. Neneh Cherry & The Thing "The Cherry Thing"
  8. Anderson .Paak "Malibu"
  9. Beyoncé "Lemonade"
  10. Mariam The Believer "Blood Donation"

Den uppmärksamme noterar att inget album är från 2019. Det beror kanske mest på att inget album från i år fått chansen att överleva mer än några månader i min kropp och det räcker inte riktigt. Men det finns ett par tre starka kandidater. Mer om det senare.

15 strax utanför topp 10 i klassisk Ginza-bokstavsordning:

Andreas Söderström & Johan Berthling "30° i februari"
Big Boi "Sir Luciouis Left Foot.... The Son of Chico Dusty"
Freddie Gibbs & Madlib "Piñata"
Georgia Anne Muldrow "Seeds"
Imperial State Electric "Pop War"
Jill Scott "The Light of the Sun"
Joey Bada$$ "B4.DA.$$"
Kendra Foster "Kendra Foster"
Kriget "What a Day"
Matthew E. White "Big Inner"
Meshell Ndegeocello "Weather"
Natalie Gardiner "Northern Skies"
Rikard Skizz Bizzi "Ur funktion"
Sharon Jones & The Dap-Kings "Give the People What They Want"
Silvana Imam "Naturkraft"

Sen finns det massor av artister som gett ut fantastiska EP:s och singlar, men det är en helt annan historia.

Jag har säkert glömt nåt.

20190727

Läst: Partners in Crime

Alex Bergdahl och Carl Linnaeus är fem år yngre än jag, trots det verkar vi ha upptäckt Kiss ungefär samtidigt. Jag var elva-tolv år gammal när jag först mötte Kiss.

Jag är idag osäker på om det var via "All Hell's Breaking Lose" på en av de där MTV VHS:erna man fick låna med gratis när man hyrde en annan film på UNO-X eller om det var via "Heaven's On Fire" på TV. Troligast är att det var den senare. Det var hur som helst min allra första singel med Kiss, så den är uppenbart viktigast. Jag lyssnade till exempel aldrig på hela albumet "Lick It Up" där och då under 80-talet när jag la grunden för min fandom.

Men nu skulle inte det här handla om mig och min relation till Kiss. Det skulle handla om boken.

Det som gör Partners in Crime – om inte unik, så åtminstone speciell – är att den handlar lika mycket om att vara fan som om Kiss. Fandelen går lite i samma anda som Anthony X bok "Kiss My Black Ass". Kapitlen om Kiss och deras medlemmar fokuserar ofta på de bitar av historien som inte berättats så ofta eller så detaljerat. Hur mycket visste du till exempel om Peter Criss 80-tal Gene Simmons skådespelarkarriär förut? (Om du som jag slaviskt läste OKEJ under 80-talet visste du förmodligen mer om Genes skådespeleri än som är nödvändigt, men det här blir ändå en varm nostalgisk resa tillbaka till då. Följer du Bergdahls podd Alex Room Service visste du en hel del om Criss 80-tal.)

Bergdahls och Linnaeus relation till det aktiva Kiss falnar betänkligt någon gång strax efter reunion-turnén och därmed slutar historieskrivningen i boken ungefär där. Samtidigt har de ägnat de senaste dryga 20 åren åt att gräva i det förflutna och det är de fynden vi fått samlade här. Jag blir genuint glad av att läsa om allt de hittat och presenterar. Att de lägger en tredjedel av fokuset på perioden 1978-1982, som är den period jag själv bryr mig minst om, gör mig med andra ord ingenting.

Att de har olika inställningar till stora delar av den bit av Kiss historia de presenterar här ger extra krydda åt berättelserna. Det påminner om hur olika vi lyssnar på musik. Jag tycker ofta inte som någon av dem, men vår kärlek till det här märkliga bandet är ändå lika stark.

Läst: Kiss My Black Ass

Historien om att vara svart, Kiss-fan och växa upp i Alaska. Det är en bra utgångspunkt för en hel del riktigt läsvärda historier. 

Den som vill läsa fakta om Kiss och deras historia får leta någon annanstans. 

Den här boken handlar om hur det är att vara ett fan av världens bästa rockband: Kiss!

Kapitlen är huvudsakligen uppdelade efter de flesta av bandets skivor. Anthony X berättar om hur det gick till när han hörde respektive skiva för första gången. Om förväntningar och besvikelser. Det är oftast väldigt underhållande. 

Jag gillar verkligen att läsa synpunkter om alla skivorna från någon som lyssnar på Kiss på ett helt annat sätt än jag. Vi är nästan aldrig överens om vad som är bra eller bäst. Vi lyssnar helt olika på Kiss. Men det är ju det som är gött. Att man kan älska samma band, men av helt olika anledningar.