20161008

Läst: Greg Prato "The Eric Carr Story"


Eftersom jag fortfarande är inne i en djupt kissnördig period (kommer jag någonsin ur den?) valde jag att plocka upp biografin om Eric Carr. Hittade den för 59 spänn i iBooks, som hittat. 

Upplägget är det klassiska "jättemånga människor berättar vad de minns". Huvudpersonen själv saknad så klart, boken skrevs ganska långt efter att Carr gått bort. Dessutom saknas ett antal andra jag gärna hade sett komma till tal. Tänker närmast på Gene Simmons, Paul Stanley, Ace Frehley, Vinnie Vincent, Eric Singer och Peter Criss. Bruce Kulick är den enda av Kiss-medlemmarna som ställt upp. Det lämnar tyvärr ganska stora håll i historien. 

Störst plats i historieskrivningen tar, förutom Kulick, därför Gary Corbett (Kiss turné-keyboardist 1987-1992) och Carrie Stevens (Carrs flickvän 1988-1991). 

Historien berättas i stort sett kronologiskt utifrån Carrs år i Kiss, med ett rejält kapitel om vart och ett av åren 1980-1990. Först får vi en genomgång av Carrs liv innan Kiss och även en historik över Kiss innan Carr. Carrs sista år i livet, 1991, delas dessutom upp i tre kapitel. 

Eftersom persongalleriet är ganska stort, nästan 40 personer är intervjuade, blir det en del rundgång. Alla är överens om att Carr var vänlig och enkel att ha att göra med. Några av dom som stått honom närmast vittnar om en osäkerhet, framför allt runt hans status i Kiss. Särskilt mot slutet verkar han ha brottats med rädsla att få sparken. Relationen till Paul Stanley verkar inte ha varit alldeles friktionsfri och Carr verkar inte ha varit riktigt nöjd med sin position i bandet under de sista åren. 

En fråga som sysselsatt många Kiss-fans sen Carr gick bort i sviterna efter den aggressiva cancern är huruvida han fick sparken innan han dog eller inte. Boken ger inget entydigt svar på det. Corbett hävdar bestämt att han blev det, medan Stevens lika bestämt hävdar det motsatta. 

Jag har läst alla de andra medlemmarnas biografier (utom Peter Criss) och ett gäng Kiss-biografier, men känner ändå inte att jag med säkerhet kan säga hur det var. Får nog leta upp Pauls och läsa om delen om den perioden. För även om Paul framstår som den mest egocentrerade medlemmen i den här boken kändes hans självbiografi ärligast av de tre jag läst. Kanske måste läsa om Carl Linnaeus bok också, han har ändå ansträngt sig för att försöka hitta någon sorts sanning bland alla olika åsikter och skrönor. 

All in all en halvlyckad biografi som hade mått bättre av ett annat berättargrepp. Citat-staplandet funkar inte riktigt den här gången. 

Tillägg

Paul Stanley verkar åtminstone en aning självkritisk till hur det hela hanterades. Citat ur hans självbiografi:



20160814

Läst: Orvar Säfström & Jimmy Wilhelmsson "Äventyrsspel — Blandmutanter, drakar och demoner"

Det här är en fantastiskt härlig nostalgitripp. En lång genomgång av varenda pryl Äventyrsspel gav ut. De flesta, eller för min åldersgrupp mest klassiska, med kommentarer från de inblandade. Otroligt mysigt.

En del av historierna känner jag igen från boken Finna dolda ting, som kom ungefär samtidigt. Men här blir detaljnördandet ofta djupare. Inte så konstigt, här är ämnet avgränsat helt till Äventyrsspel. 

Inser hur trogna vi var som kunder, de spelgrupper jag hängde med och jag. Från den svarta lådan av Drakar & Demoner (1984) till ca 1991/1992 köpte vi allt (bortsett från brädspelen). Gärna i flera exemplar. 1993 startade jag & kollegan Robert butiken Tärningar & Tumult och sålde allt istället.

Den här boken är lyxigare än Finna dolda ting med sitt gigantiska format och hårda pärmar.  Men jag är  samtidigt väldigt glad att det blev två böcker. Vinklarna i texterna är hyfsat olika och FDT tar ett mycket bredare grepp på hobbyn. 

Upptäckte f.ö. att jag förmodligen aldrig sett omslaget till Sinkadus #2 förut. Bara en sån sak. 


20160727

Läst: Julie Otsuka "Vi kom över havet"

När det var dags att börja fundera på semester lät min chef oss välja en pocket ur en hög hon valt. Jag plockade på mig Julie Otsukas Vi kom över havet. Kanske för att den var tunnast och att mitt track record på att läsa ut böcker det senaste året varit så extremt uselt?

Hur som helst är det en fängslande berättelse med ovanligt berättargrepp. Möjligen är det det som kallades för "omnipresent narrator" när jag läste litteraturvetenskap på engelska? Men det stämmer bara bitvis in på min minnesbild av begreppet.

Historien berättas i ett långt svep av individuella öden och tankar. Det finns ingen egentligen huvudperson utöver det historiska skeendet. Det är de olika händelserna och tankarna inom kollektivet som för berättelsen framåt. Det är ett intressant grepp som visar på det omöjliga i generaliseringar. Om olikheterna som finns i en grupp. Olika motiv, olika skäl. Delat öde?

Vi kom över havet handlar om japanska kvinnor som skeppades till Kalifornien i början 1920-talet och vad som hände med dem när de kom fram, hur de fick barn, hur deras liv blev och hur allt förändrades igen när andra världskriget bröt ut. Jag visste inget om detta innan jag läste den här boken. Lärde mig med andra ord mycket.

Det är lätt att dra paralleller till vår egen tid. Till flyktingar som flyr för sitt liv eller kvinnor som lämnar sitt hemland i hopp om ett bättre liv hos en man någon annanstans.


20160725

Läst: Walter Mosley "Rose Gold"

Årets första bok! Kan det vara så illa? Ja, det kan det. För att göra det ännu värre så får jag väl erkänna att den var utläst till tre fjärdedelar redan i september 2015.

När jag plockade upp boken igen för ett par dagar sen började jag om ungefär två tredjedelar in. Och det var det värt. För Mosley levererar fortfarande strålande historier när de handlar om Easy Rawlins. Säkert annars också, men det var ett tag sen jag höll koll på allt han skrev.

Det är väl inte så mycket mer att säga egentligen? Har du läst något i serien tidigare blir du inte besviken och snart (eller möjligen redan?) kommer en ny del. 

20160317

Stefans lilla gröna

Jag har haft den här boken i flera år. Fick den som bonus när jag tecknade en prenumeration på nån tidning. Egentligen var det väl boken jag ville ha snarare än tidningen. Vilken titel kan det ha varit? Har ETC gett ut nån villa- eller trädgårdstidning? Kan ha varit det. Jo! Kloka hem! Sån hette den. 

Anywho, Stefans lilla gröna med undertiteln En handbok i utanförskap. Det var den jag skulle skriva nåt om. Det är en finliret inspirationsbok för den som gått runt och funderat på självhushållning. Stefan Sundström (sångaren som skrivit alla visor om Sabina, ni vet) delar med sig av sina egna erfarenheter och försök. En del lyckat annat mindre. Kontentan är ungefär: prova dig fram och läs på lite grann. Lär av dina misstag. 

Måste så klart passa på att hylla Jeanette Anderssons foton. De får ta stort utrymme. Lika stort som texten egentligen och eftersom Sundström ibland är mer frikostig med ordens flöde än de konkreta beskrivningarna gör bilderna texten konkretare. Bilderna antyder att jag borde klara att bygga ett växthus av de där fönstren jag sparade när vi bytte till treglas och att våra "kryptallar" (över fyra meter höga) borde funka utmärkt att göra stolpar av till en djupbädd. 

Nu ska jag bara hitta den där boken Husdjur till husbehov av Håkan Hallander som Sundström tipsar om. Jag här den någonstans. Borde kanske läsa den också innan vi skaffar höns? Eller så chansar vi, googlar lite och kör. Det är dags. Det är trots allt 15 år sen jag tänkte tanken ordentligt för första gången.