Wikipedia:
Susning:Arbetarklass är en traditionell benämning på den samhällsklass som omfattar arbetare. Ordet användes förr synonymt med begreppet underklass och proletariat, men har enligt vissa idag blivit mer svårdefinierat.
I en marxistisk tradition anses arbetarklassen omfatta de lönearbetare som i stort sett saknar inflytande över de tre former av makt och inflytande som sociologen Erik Olin Wright angivit:
- Ägande av kapital.
- Beslutanderätt över användingen av produktionsmedlen (exempelvis maskiner, teknologi).
- Rätt att bestämma över och kontrollera andras arbetskraft.
Den marxistiska definitionen av arbetarklass är således baserad på inflytande och samhällsfunktion, inte materiell standard.
Begreppet etablerades med Karl Marx, som också talade om klassamhället. Klassbegreppet är inte i första hand ,ska inte blandas ihop med, inkomst, utbildning eller socialgrupp, utan bestäms utifrån ens ställning till produktionen. Mycket förenklat står huvudmotsättningen under kapitalismen mellan de som kan försörja sig genom att de äger produktionsmedlen (kapitalisterna) och de som försörjer sig genom att sälja sin tid och arbetskraft i produktionen (arbetarklass).När jag läste Jordahl fick jag känslan av att hon la extra stor vikt vid (ut)bildning. Det verkar det inte tas någon större hänsyn till i den här marxistiska definitionen.
Med den här grunda informationen skulle jag vara beredd att placera mig själv i arbetarklassen. Och dit känner jag kanske inte nödvändigtvis att jag hör. Även om Göran Greider i en krönika skriver att "det verkligt svårdefinierbara är just medelklassen".
Den vidare läsningen av definitionen som Susning presenterar placerar mig som statstjänsteman och blivande kommunaltjänsteman med Marx hjälp just i medelklassen:
Marx talade också om "motsägelsefulla klasspositioner" eller "mellangrupper" - alltså de som är i en tredje ställning. Hit räknade han exempelvis lärare, präster, poliser, statliga administratörer; sådana som å ena sidan är anställda men vars arbetsuppgifter handlar om att reproducera samhällets ordning, kunskap eller värderingar.Så trots att Greider i ovan nämnda krönika ser en öppning för arbetarklassbegreppet som utgångspunkt för den politiska diskussionen har jag svårt att se att det är mer relevant än tex kön, etnicitet och just utbildning. Att bara se till klass blir på tok för endimensionellt. Det påminner mig mest om varför jag aldrig ville läsa sociologi.
Att inkomst är ointressant i diskussionen kan vi nog ändå vara överens om när LO-kollektivet/hantverkarna ofta tjänar mer än de flesta akademiker.
Jag skummar lite på ytan och läser gärna mer om klassdefinitioner. Ska bara hitta lämplig litteratur. Jag får väl bläddra bland recensionerna signerade Klas Rönnbäck. Eller vänta på tips.
Under tiden skummar jag Svenskans (!) några år gamla artikelserie Delat samhälle om nya klassgränser i Sverige.
Andra bloggar om: politik, arbetarklass
1 kommentar:
Jag tycker att ett av problemet med Jordahls bok, är just det gansla ytliga klassbegreppet. Tillsammans med hennes självpåtagna rätt att definiera vad arbetare "är" och "gör". Jag uppskattade boken, och uppskattar den trend med litteratur om klass i allmänhet och arbetarklassen i synnerhet, men den har en del problem. Som sagt.
Sen måste man även nyansera Susnings syn på Marx uppfattning om klass. Framförallt måste man se att betydande grupper, där stats- och kommunaltjänstemän till stor del bör räknas in, proletariserats under 1900-talet. Att ha en akademisk utbildning i Marx' Europa var en tydlig klassmarkör, det är det knappast idag. En sjuksköterska eller lärare har knappast något betydande inflytande över varken sin egen eller andras arbetstid. Därför är det viktigt att de att det som med en dogmatiskt Marxk syn är medelklass, snarare "middle classes" eller mellanliggande klasser/mellanskikt, idag utan några direkta problem bör kunna räknas in i ett arbetarklassbegrepp som är bredare än de som är direkt mervärdesproducerande.
Skicka en kommentar