Läst: Sex #10 & 11

Sex #10 & 11

Jag har läst det allra sista numret av Sex extra långsamt. Max en artikel per dag, oftast under bussresan hem. Jag ville helt enkelt försöka hålla slutet stånget så länge som möjligt. För om jag någon gång varit beredd att ta ett rejält lån för att köpa ett utgivningsbevis är det nu.

Jag kommer att sakna de två mastiga numren av Sex som alltid seglat vid sidan av den svenska kulturbavakningen. Ofta har Ika Johannessons och Vejde Gustafsson bebis dessutom lyckats sätta agendan. Det har aldrig handlat om trendsökeri, bara om kärlek till och nyfikenhet på intervjuobjektet. Gissa om de kommer att lämna ett hål efter sig.

Sex fick ibland kritik för att intervjuformen så ofta var den på ytan enklast tänkbara - fråga och svar. Jag har alltid gillat det. I åtminstone senare nummer, och detta sista dubbelnummer i synnerhet, har textformerna också varierats mer. Kanske för att ordflödande skribenter som Fredrik Strage bidragit till innehållet (i sista numret en fantastisk artikel om och intervju med Henric de la Cour, kanske numrets bästa text).

I det här sista numret blandas det som vanligt högt och lågt med aktuellt och inaktuellt. Från Robyn och Eric Prydz till Diamanda Galas och Osvaldo Cavandoli. Från Lisa Carver och Poly Styrene till Chris Anderson och Pontus Lundkvist. Och framför allt artikeln om tårdryparen nummer ett Extreme Makeover: Home Edition (ja jag har grinat mer än en gång till det programmet).

Det är modigt att lägga av i samma stund som tidningen når den viktiga brytpunkten där den kan börja generera pengar (men till priset av en formatförändring). Efter fem år har vi som läsare kanske börjat ta Sex för självklar. Då kan det vara en nog så viktig väckarklocka att lägga ner.

Och kom ihåg - det är egentligen inte sorgligt när en tidning läggs ner. Det är bara sorgligt om det inte startas något nytt i dess ställe.

Tack för alla orden.

Andra bloggar om: Media, Sex, Ika Johannesson, Vejde Gustafsson, Fredrik Strage