Ok. Det är uppenbart att Degerfors, eller herr Hasani för att vara exakt, måste börja hitta in med bollen i nätet. Men igår föll rödvitt verkligen med flaggan i topp.
Efter en mer än lovligt rörig första halvtimme spelade det ganska gröna och färska manskapet ihop sig och levererade riktigt fin fotboll.
Hasani kämpade tappert, om än ensamt, på topp. Ynglingarna stod upp fint. Och om det inte vore för den där onödiga straffen det tydligen inte var någon idé att snacka om var den sista matchtimmen fläckfri.
Då bortser jag från minuten direkt efter straffen också. Sundsvall gör två mål på ingen tid alls. Degerfors förlorar.
Mano Garcia kommer in och gör Degerfors tröstmål. Eller tröstmål och tröstmål. Degerfors välförtjänta mål.
Och hade det inte varit för den där väggen Giffarna placerat mellan stolparna hade Degerfors vunnit det här tämligen komfortabelt. Om vi haft en målgörare i slag.
Det är väl ändå en prestation som gårdagens som är definitionen av att falla med flaggan i topp?
Så trots poängförlusten gick jag med ganska lätta steg från Stora Valla igår. Det här kommer att ordna sig. Så har det inte direkt känts varje gång jag vandrat hemåt i år.
Andra bloggar om: fotboll, Superettan, GIF Sundsvall, Degerfors IF
1 kommentar:
Intressant. Det måste ha varit en spännande match
Skicka en kommentar