Tre månader kvar

Den 19 april spelar Degerfors sin första match i årets upplaga av Superettan. Borta mot Örgryte. Det är inte en skön öppning. Hemmapremiären följer bara några dagar senare, söndagen den 22 april, mot Jönköping Södra.

Det är en lång och inte särskilt spännande väntan. Det känns faktiskt helt meningslöst att sitta och gissa tabeller och startelvor redan nu. Innan vi tragglat oss igenom fotbollsårets tråkigaste period.

Försäsongen.

Ett segdraget och snålblåsigt helvete som på något sätt ändå alltid kröns av en förlust borta mot Örebro. Samma visa varje år. Tre månader befriade från de löften om stordåd som ges under silly season. En lång period av testande och utvärderingar som ger oss åskådare en obetydlig fingervisning om hur det kommer att se ut på planen när den riktiga säsongen väl drar igång.

Vi vet lika väl som spelarna att det är skillnad på allvar och träning.

Det handlar om matcher befriade från den äkta glädje som tillsammans med tre poäng är belöningen efter en vinst under pågående säsong. Ja, jag har lite svårt att hetsa upp mig över en meningslös seger mot KB Karlskoga eller IFK Kumla. Eller en lika oväntad förlust.

Det är svårt att hitta ett mönster mellan framgångar under försäsongen och framgångar under tävlingssäsongen.

Så vänta er inget tyckande från den här kanten under de kommande tre månaderna. Vi ses på Stora Valla 22 april.

*****

Jag vet inte vad man ska skriva och tycka om att Ralf Edström fortfarande går hårt på flaskan eller att Svennis inte bemödade sig att åka till Degerfors för att vara med på 100-årsjubileumet trots att han var i Värmland. Karlgren redogör för det mesta.

Jag har inte så mycket att tillägga. Förutom en förhoppning om att Svennis dåliga samvete (eller snarare näsa för affärer) får honom att slanta upp rejält till Degerfors Spelarinvest AB.

Jag inser att det förmodligen är en både naiv och fåfäng tanke.

Andra bloggar om: Fotboll, Superettan, Degerfors IF, Svennis, Ralf Edström