20061222

Musikbyrån är död

Det är dags att ta bladet från munnen och säga tack och hej till några kära vänner och före detta arbetskamrater. I och med sista programmet säsongen 2006 krymps Musikbyrån, kanske till oigenkännlighet. Trots att det stolt aviserades att det skulle bli lika många program under 2007 när budgeten och satsningarna presenterades i höstas.

Det där visade sig snart vara en sanning med rejält utrymme för modifikation. Sant är att det i vår blir tio halvtimmeslånga avsnitt av Musikbyrån i SVT.

Däremot försvinner Musikbyrån Live ur tablån. Tillfälligt eller för gott återstår att se. Titeln får hur som helst vila. Sannolikt hela nästa år. Dessutom försvinner musikresorna som gick under titeln Musikbyrån presenterar (ett samarbete med musikredaktionerna på DR och NRK) in i vanliga Musikbyrån.

Det innebär med andra ord att vi får omkring sex eller sju vanliga Musikbyrån i vår (Houston, Texas-reportaget ikväll var Norges ena bidrag i musikreseserien).

Dessutom, och det här är ett allvarligare problem än de flesta tittare kanske förstår, försvinner två reportrar ur redaktionen och en av de två fotograferna/redigerarna finns bara på plats under de mer intensiva produktionsveckorna. Det handlar i praktiken om nära en halvering av de journalistiska resurserna.

Två bort

Kåre Persson, Musikbyråns grand old man, har valt att sluta. Jag gissar att han känt sig allt mer obekväm med att bara nosa framåt och efter några års vånda kommit fram till att han inte har mer att ge.

Hans osvikligt ödmjuka och nyfikna näsa för musikhistorien har sedan programtiden kortades och musikhistorien fick strykas ur uppdraget inte fått det utrymme han förtjänar. Det är svårt att för utomstående förklara Kåre Perssons storhet och djupa kunskap. Men låt mig säga så här till cheferna på SVT. Se till att ge honom en plats i redaktionen för nästa musikhistoriska program. Det blir något helt annat än det slappa Sixties.

Nu försvinner inte Kåre helt från SVT och musikbevakningen. Tillsammans med världens bästa scripta, Elwie Wallin, och Daniel "Papa Dee" Wahlgren kommer han att arbeta med det nya världsmusikprogrammet som går under arbetsnamnet Papas Kappsäck. Piloten jag sett lovade gott (den klipptes av Svante Lodén som av tidsskäl valt att tacka nej till ytterligare medverkan). Kåre + Papa Dee kan visa sig vara en vinnande kombination. Enad front för världsmusiken med ödmjukheten och nyfikenheten som vapen. Jag väntar med spänning.

Kristin Henriksson har valt att kliva åt sidan och flytta till Barcelona. Quote-redaktionen bör omedelbart se till att upprätta en kontakt och ge henne fett betalt för att leverera texter (om det nu mot förmodan finns pengar i kulturtidskrifternas Sverige). Med Kristin försvinner en stor del av r'n'b- och hiphop-kunnandet ut genom dörren (jag och ni minns kanske alldeles särskilt hennes resor till grimens London, New Orleans under återuppbyggnad och djupreportaget om screw-genren (som uppdateras och följs upp i veckans MB)).

Jag får acceptera att Kristin aldrig får förverkliga reportageidén: "Looking for D'". Det svider.

Och jag förstår ärligt talat inte hur redaktionen ska hantera de här båda förlusterna. Särskilt som man inte får ta in nya krafter. Det enklaste, och egentligen självklara valet, vore att helt enkelt lämna den svarta musiken utanför urvalet nu. Hur ont det än gör i redaktör/producent Fredrik Norbergs hjärta.

Tre kvar

Kvar som reportrar finns nu: Magnus Broni, Mikael Nordlander och Håkan Thörn. Tre herrar som har ett djupt kunnande om det vi lite grovt och förenklat skulle kunna kalla för rock och pop (med lite olika dragningar). Frågan är om Musikbyrån med den minskade sändningstiden i bagaget (ynkliga tre helt egna timmar på hela våren) inte borde utnyttja det kunnande man faktiskt har och göra en renodlad indiebyrå med spets och djup. Inte bara för att visa att minskade resurser faktiskt får konsekvenser för slutresultatet utan för att göra det man faktiskt har verklig kompetens kvar till. Upp på smalspåret. Helhjärtat och stolt.

Ett av SVT:s mesta public service-program (visa mig ett annat program i en annan kanal som tar musikjournalistiken på allvar) har fått en rejäl pungspark. Jag är ärligt talat orolig för att redaktionen köper läget, biter ihop och fortsätter att jobba som om inget hade hänt.

Jag hoppas snarare på en tydlig markering,

Det är klart att den hårda och ofta onyanserade kritiken mot programmet kommer att öka om man har modet att helt kapa ett par genrer. Men hellre det än ett försök att täcka sex månader av hela populärmusikspektrat på sex halvtimmar. Kanske kan de tillåta sig en och annan utvikning åt det som skulle kunnna kallas, och nu blir det kanske sjukt internt, Klas Sivertsson-hiphopen (läs Keep Out, Quote mfl).

Höstens bästa avsnitt av MB, vid sidan av San Fransisco-programmet (som egentligen var ett Musikbyrån presenterar), var det med David Sandström och Atmosphere. Det skulle kunna tjäna som illustration av vad jag söker och hoppas på. Som ny typ-byrå (vi kan väl vara överens om att en- och två-inslagsprogrammen funkar bäst nu?). Ge mig artister som inte nödvändigtvis är aktuella med nya släpp, men som får alldeles för lite uppmärksamhet. Släpp släpplistesargen. Det är sådant jag hoppas på.

Eller att bara få bli rejält överraskad av en tanke för nyordning jag själv inte tänkt.

Slutligen kan jag så klart inte låta bli att oroa mig över hur den nya regeringen ser på public service-begreppet. Det enda vi med säkerhet vet är att de inte är riktigt överens. Men om M och FP får sin vilja igenom kan vi nog glömma Musikbyrån och liknande program helt om tre år. Är jag cynisk och bitter om jag tror att formeln ser ut så här: musik = underhållning = inte public service. Hoppet får stå till Centern och någon ensam kvarvarande public service-liberal.

Länge leve Musikbyrån!

*****

På annandagen presenterar Musikbyrån sin årskrönika i ett entimmeslångt program. Eftersom jag arbetade med programmets sajt under första halvåret fick jag vara med och rösta. Första siffran är placeringen och andra är viktningspoängen (MB använder ett ganska intrikat röstningsförfarande). Skyll inte på mig om listan i tv ser konstig ut (eller gör det om ni tycker att den här ser konstig ut). Ja jag har ändrat mig en del sedan jag röstade i november, men det får visa sig när vi passerat nyår med ett par veckor och nästa lista med min inblandning presenteras. Hur redaktionens slutgiltiga lista ser ut har jag däremot inte fått veta, så jag är lika nyfiken som någon annan listfanatiker.

1. Ramjac "Transfusions" (57)
2. The Roots "Game Theory" (46)
3. The Coup "Pick A Bigger Weapon" (37)
4. Gnarls Barkley "St. Elsewhere" (30)
5. Oddjob "Luma" (25)
6. Tony Allen "Lagos No Shaking" (22)
7. Kelis "Kelis Was Here" (20)
8. TV On The Radio "Return to Cookie Mountain" (18)
9. Regina Spektor "Begin To Hope" (16)
10. Busta Rhymes "The Big Bang" (14)

11. Koop "Koop Islands" (12)
12. Existensminimum "Last Night My Head Tried To Explode and I Wrote Everything Down" (10)
13. J Dilla "Donuts" (9)
14. Pharrell "In My Mind" (8)
15. Ghostface Killah "Fishscale" (7)
16. J Dilla "The Shining" (6)
17. Up Hygh "The Venus Album" (5)
18. Fattaru "Mina drömmars stad" (4)
19. Primal Scream "Riot City Blues" (3)

20-29 (2 poäng)
Anthony Hamilton "Ain't Nobody Worryin'"
Aceyalone "Magnificent City"
Goapele "Change It All"
Ison & Fille "Stolthet"
Madlib "The Beat Konducta - Vol. 1-2: Movie Scenes"
Shawn Lee's Ping Pong Orchestra "Strings & Things"
Sofi Hellborg "To Give Is To Get"
T.I. "King"
The Blood Brothers "Young Machetes"
Ty "Closer"

30- (1 poäng)
C.Aarmé "Vita"
SLS "SLS"
Spank Rock "YoYoYoYoYo"
The Concretes "In Colour"
The Gossip "Standing in the Way of Control"

Sen dess har jag lyssnat på bland andra: Amy Winehouse, The Game, Hans Appelqvist, Mastodon, Clipse, Snoop Dogg, Nas, Moneybrother, Robert Johnson and Punchdrunks och Spanky Wilson and the Quantic Soul Orchestra. Någon eller några av dem kommer att slå sig in på topp 20 vid nästa röstning. Däremot har jag inte fastnat för Lyfe Jennings som Kristin rekommenderade och jag har fortfarande inte hunnit lyssna på K-OS och Hi-Tek. Dessutom undrar jag om Anthony Hamilton verkligen var en 2006:a?

*****

För internt bruk gjordes även en minuslista med skivorna vi absolut inte ville se på en årsbästalista. Upp till fem skivor var. Jag röstade på tre. Årets släpp från:

1. Hot Chip
2. Final Fantasy
3. Fibes! Oh Fibes

Tre släpp som lyckats irritera mig i år. Det är på sätt och vis också en bedrift. Och jag brukar säga att jag gillar skivor som stör, så om fem år kanske jag tycker annorlunda om de där tre.

*****

Slutligen fem saker jag tar lite mer ansvar för än andra som nådde ut i rutan under mina 18 månader på Musikbyrån (i någon orts sändningsordning).

Isis i Musikbyrån live
Mikael tog så klart första initiativet och producerade programmet, men kunde inte på egen hand välja den konserten framför en inte särskilt lyckad inspelning av Ane Brun till den första omgången av MB live. Jag kände att de fyra konserterna skulle bli en för homogen samling och sa emot under ett möte på Öland.

Bear Quartet i Musikbyrån live
Jag var först att nämna dem när vi brainstormade artister till andra säsongen. Magnus producerade programmet.

Ramjac/Up Hygh/SLS-inslaget i Musikbyrån
Jag pitchade en handfull idéer till reportage. Det här plockades upp av Kristin som meckade om det lite för att sedan återvända till ett upplägg som mer liknade min ursprungliga idé. Kåre ärvde när Kristin fick fullt upp med New Orleans och avslutade sedan det hela.

Musikbyrån-natten
Om jag inte minns helt fel var det jag som först drömde högt om en hel natt när vi diskuterade hur de tio åren skulle firas. Först mest på skoj. Jag tror det var Elwie som fastnade först och mest och fortsatte att ta upptråden. Fredrik Norberg såg till att driva det i hamn (med redaktionens hjälp så klart).

Sofi Hellborg med Tony Allen i veckans konsert
Jag passade Mariannas namn till en kontakt. Marianna, i egenska p av producent för Veckans konsert, tackade först nej. Jag tyckte att det var dumt att missa chansen och tog upp det under ett redaktionsmöte. Så med uppbackning från Camilla Sjerén (nu mammaledig fotograf/redigerare) fick förslaget ett andra liv. MB hade dessutom lovat att hjälpa till med inspelningen av en Veckans konsert. Klippning och produktion sköttes av ett lokalt produktionsbolag med stöd av framför allt Fredrik och Kåre. Jag försökte få dem att klippa bort Timbuktus freestyle men misslyckades.

*****

Tack för allt världens grymmaste redaktion.

Rätta mig om jag missuppfattat något. Jag gissar en del i texten här ovanför.

Andra bloggar om: ,

5 kommentarer:

Vs. sa...

Tack själv man. Vi kan prata mer senare. Några klargöranden och en invändning bara.

1. Musikbyrån presenterar: är kvar i vår. Tack för cred för SF. Det har du inte sagt. Hawken är på gång med det andra hemliga programmet.

2. ISIS; du tippade det hela över kanten. Tackar för det. Utan dig antagligen inget med dem på TV. Så jävligt det kunde varit.

3. (invändningen då) MB har aldrig gjort en sån lista, dvs, jag har aldrig fått vara med. Men jag skriver under på att Fibes kanske är Sveriges mest irriterande band.

Tillägg: ett irriterande band är bättre än ett slätstruket. Jag tycker verkligen inte om Fibes, men det är bra att de finns. Som en nagel i ögat. Så att jag vet att det jag lyssnar på är bättre.

Jag håller med om en massa andra saker. Som att att sakna Kåre och Kristin. På ett sätt skönt att det var på egna initiativ. Eller så är jag naiv.

Kram Patrik.

Mikael.

Vs. sa...

PS. min lista är bättre än din. DS.

Kärlek.

Anonym sa...

Pat the Cat!

Kul att läsa så många intressanta kommentarer om ens dåtida och framtida... törs jag säga... liv. Många sanningar, lite här och var och inte minst kul att du gillade David Sandström programmet. Håller med om din idé kring inriktningen och tycker väl nästan att vi redan har släppt den där släpp-sargen.

Kristin "Kryckan" Henriksson och Kåre "Kakan" Persson är värda all kredd de kan få. Inget står och faller med någon men satan vad vi kommer sakna dom båda två.

Men för tusan, det är julafton, jag sitter på ett tåg till Skövde och har knappast för avsikt att kasta mig in i några detaljer.
Mest ett par rader som tack för att du bryr dig och har hjärtat på rätt ställe. Samt naturligtvis önska herrn en god jul och ett gott slut. Sköt om dig och hälsa Peter!

/magnus

Och förresten. Det finns bara ett FACIT. Punkt.

Anonym sa...

"Slappa Sixties"? Inte lika slappt som Musikbyrån i alla fall, där man i ett reportage om San Francisco visade livebilder på The Mamas & The Papas (!).

Klas sa...

Klas Sivertsson-hiphopen? Haha, roligt!

Håller med om David Sandström/Atmosphere-programmet. Det var klockrent!

God fortsättning, Patrik!