Jacques Werup "Lev länge, dö ung"ISBN: 01-27-08267-9
Natur och Kultur, 2003
Den mer eller mindre uppdiktade historien om jazzmusikern Lennart "Lennie Blue" Olsson är en rejäl läsupplevelse. Historien om Lennie Blues uppgång och fall, sentimentala sorg och stunder av lycka, svikna barn och tillfälliga kvinnor, hårda supande och misslyckade kamp för att leva nykter driver med kronologin men är följsam som ett välkomponerat stycke jazz. Historien är fylld av återkommande teman och sprudlande solon. Det är bitar av glädje men mest av allt en lång rad av sorger och besvikelser.
Kanske bidrar Malmö- och svt-miljöerna lite extra till mitt gillande? Möllevången är ännu skitigare än jag minns den. Det är rejäl misär när Lennie sjunker så lågt i karriären att han pantsätter klarinetten och tar ett jobb som städare på Kockums. Lite senare räddas han av Lasse Holmqvist (!) som ger Blue en plats i husbandet och en andra chans i rampljuset.
Jag läser med skräckblandad, igenkännande, förtjusning. Det är snabb och underhållande läsning och när jag slår igen boken vill jag veta ur mycket som verkligen bygger på Gunnar "Silja-Bloo" Nilssons liv (historien tillägnas honom). Werup kallar det en fri fantasi, men jag kan inte låta bli att undra.
Andra bloggar om: Böcker, Jacques Werup
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar