Rough Trade East

Först läste jag vad Lokko skrev om nya storköpsversionen av Rough Trade. Nu kommer en intervju med butikschefen på Drowned in Sound. Jag ska läsa när jag hinner, jag vill veta hur de tycker att en skivbutik ska se ut på 00-talet. Oläst är det väl ändå tveksamt om tankarna går att överföra till någon svensk stad. Nästan gång jag åker till London ska jag besöka butiken.

Andra bloggar om: Rough Trade, skivor, skivbutiker, skivbutik, skivförsäljning, cd, vinyl, London

Hej då Ingmar

Svensk films störste har lämnat in. Ingmar Bergman blev 89 år. Det finns fortfarande så mycket jag inte sett ur hans produktion. Samtidigt så mycket omistligt. När jag läste filmvetenskap i Örebro passerade hans verk trots allt lite obemärkt förbi. Han var fortfarande på något sätt inte självklart stor på samma sätt som säg Hitchcock eller Welles.

För att mina ögon verkligen skulle öppnas krävdes en flytt till Honolulu och USA. Där på andra sidan jorden med Frank Tillman som ciceron hittade jag fram på riktigt (undrar hur det gått för Tillman, han var rosslig redan då). Under Tillmans filmhistoriska exposé med utgångspunkt i filmmediets förändring riktades strålkastaren två gånger mot Sverige. Dels mot Bergman och Persona dels mot Widerberg och Elvira Madigan - två filmer som kom med nya uttryck till filmspråket. Persona med den sönderslitna filmremsan och Elvira Madigan med den frysta bilden. Klart jag blev lite patriotiskt stolt då.

Widerberg gick bort under min andra termin på HPU. Nu lite drygt tio år senare var det Bergmans tur. Trist.

Så. Tre filmer som man åtminstone bör se. Tre sidor av Bergman. I någon sorts tillgänglighetsordning. Kanske.

Sommarnattens leende (1955)
För den fantastiska och vassa dialogen.

Det sjunde inseglet (1957)
Den mest klassiska i katalogen. Se den för att den är varm och humoristisk mitt i allt det svarta.

Persona (1966)
För att den på något sätt visar myten om Bergman som svår från den allra bästa becksvarta sidan. Sven Nykvists foto är så klart strålande.

Twingly-beten:
DN: "Bergman välkomnade döden"
SvD: "Ingmar Bergman död"

Andra bloggar om: Ingmar Bergman, Bergman, Bo Widerberg, Persona, Det sjunde inseglet, Sommarnattens leende, film

Jag har fel igen

Den här gången känns det mer direkt rätt. Fredrik Holmbergs bror Andreas är klar för Degerfors. Spontant en klockren värvning som jag inte räknat med förrän säsongen var över. Nu är han spelklar redan på måndag. Strålande jobbat.

Två texter på officiella och en hos Vulkanerna. Lokalpressen lär följa efter med mer ingående intervjuer de närmaste dagarna. Nu finns mest enkla rewrites.

Andra bloggar om: fotboll, Silly Season, Superettan, Degerfors IF

Goteborg.com

Om någon språkkonsult vill tjäna lite lätta pengar finns de att plocka. Så många särskrivningar på kort tid har jag inte stött på hos en kommersiell tjänst på bra länge. Jag syftar så klart på bokningsproceduren. Påfrestande oseriöst.

Ja det regnar i Karlstad också.

Timbuktu & Damn! igen?

Öppen fråga. Behöver jag verkligen se Timbuktu & Damn! för tredje gången på den här turnén när de kommer till Karlstad och Arena på torsdag!?

Mille revolutionerar fotbollen, Degerfors vinner

Jag har egentligen semester, men den här nyheten från nwt.se kunde jag inte motstå. Äntligen har någon hittat Degerfors segervapen. Ett helt nytt spelsystem. En helt ny uppställning. Jag citerar direkt och rakt av.

DIF genomförde matchen med ett för dagen nytt spelsystem. Man ställde upp med en 4-4-3-uppställning med Andreas Drugge som släpande target player bakom Mano och Hasani på topp. Därmed infriade Milenko sitt löfte som han tidigare gett om offensivare spel på hemmaplan. Och i spelarlägret verkar det nya spelsättet ha rönt uppskattning.

Undrar om det går att komma undan med samma knep i returmatchen?

*****

Eftersom jag inte kommenterat nyheten att Milenko Vukcevic återvänt till Degerfors för att ta över som tränare tidigare fortsätter jag att låta bli. Men mina sommar-silly-season-gissningar ser ju inte direkt ut att slå in.

*****

Äsch. Det blir säkert bra med Mille. Det har ju börjat hyggligt. Knapp förlust borta mot Peking och vinst hemma mot Sirius. Det är ett gott facit.

*****

Tyvärr missade jag matchen i Degerfors igår. Dessutom missade jag Pengabrorsan när hans turnésällskap svepte förbi Karlstad igår. Vi hade bjudit hem folk. Jag föreslog dagen. Jag har bara mig själv att skylla, men hade mycket trevligt ändå.

Andra bloggar om: fotboll, Superettan, Degerfors IF, Sirius

Jag är i Arvika

Uppdateringar om läget på dagensskiva.com.
Jag kan redan nu säga att ni missat något.

Rödvit silly season sommaren 007

Det är väl ingen tvekan om att Degerfors IF:s viktigaste uppgift under de två veckornas sommaruppehåll är att hitta en lösning för tränarpositionen. Antingen för resten av säsongen eller en mer långsiktig. Tyvärr verkar det inte bli en fortsättning med Andreas Andersson.
- Prioriteten är att jag ska gå tillbaka till mitt gamla jobb, som klubbchef, säger Andreas Andersson till Värmlands Folkblad.

Så, vem kommer då istället?

Jag har inga bra ingångar in i ledningens korridorer och hjärnor, så jag får väl helt enkelt gissa utifrån mer eller mindre offentliga rykten. Att Tord Grip skulle ta platsen som en del lite nostalgiskt hoppats ser allt mindre troligt ut nu när Svennis verkar vara helt klar för Manchester City. Grip blir ansvarig för scoutandet. Gott så. Vi avskriver den fantasin.

Jag skulle personligen gärna se Grip som klubbchef och Adde som tränare. Men det lär inte hända. Åtminstone inte i år.

Andra namnet på listan, och det kanske mest troliga, är Sören Cratz. Oddsen att han återvänder till Degerfors och Stora Valla får nog anses som mycket låga. Han har siktats på läktaren några gånger sen han sa upp sig i Västerås tidigare i år. Det som talar för Cratz är att både Andreas Andersson och truppens grand old man, Henrik Berger, haft Cratz som tränare tidigare. I supporterleden är det inte en riktigt lika självklar värvning. Många ser hans sätt och idéer som omoderna. Blir det Cratz hoppas jag på ett kontrakt säsongen ut med möjlighet till förlängning. Jag tror att det kan Cratz kan funka i just det här läget, men är som många andra mer tveksam till honom som långsiktig lösning.

Rykten in i truppen

Nicklas Carlsson, mittback, AIK
Tongivande i Superettan ifjol. Utanför truppen idag. Kan inte räkna med att få nytt kontrakt med AIK nu när det snart går ut. Skulle så klart bli en fin förstärkning och fyller också det uttalade värvningskravet att kunna gå rakt in i startelvan. Sen är jag personligen inte lika övertygad om att förstärkningen faktiskt behövs redan nu. Renato Rodrigues har spelat bättre och bättre under säsongen och känns nu som ett ganska säkert kort i försvaret. Kanske blir det ändå ett lån? Kanske får vi se Carlsson komma som Bosman när säsongen är över istället? Det vore ekonomiskt sunt.
Läs mer i Karlskoga-Kuriren.

Andreas Holmberg, mittfältare, Qviding
Har dominerat i Qviding i år och öst in mål. Brorsan Fidde spelare redan i DIF och kan säkert hjälpa till att locka lillebror till Degerfors. Nu tror jag ändå inte att han kommer till Värmland under sommaruppehållet. Räkna däremot att han kan bli en av de första nya att skriva på inför nästa säsong.
Läs mer hos Kanon.

Sebastian Henriksson, anfallare/mittfältare Örebro SK
Degerforssonen som fick nobben av Tony G när han flyttade hem från Norge har haft det tufft i Allsvenskan och inte fått spela särskilt mycket. Tveksamt om det ligger något i ryktena. Seb vore knappast en långsiktig investering och frågan är om formen i år är tillräcklig för att vara en kortsiktig lösning. Det är inte direkt så att vi behöver ännu en anfallare ur slag.
Läs mer i Karlskoga-Kuriren.

Daniel Mendes, anfallare, AIK
Mendes flyttade till AIK efter succén i DIF. Grym målgörare i Superetta, bänkad i Allsvenskan. Nu har han dessutom fått konkurrens från två argentinare som gått in och gjort bra ifrån sig omedelbums. Sitter på ett treårskontrakt. Kan kanske bli frågan om ett lån tills AIK bestämmer sig för hur de vill ha det i framtiden. Skulle sitta fint eftersom han nyss spelade i Degerfors och är en stabil målgörare. Har dessutom levererat när han väl fått chansen i Allsvenskan.
Läs mer i Karlskoga-Kuriren.

Har jag glömt någon?

Jag gissar att silly season slutar med att Cratz tar över året ut. Att Andreas Andersson återvänder till rollen som klubbchef och utarbetar ett samarbetsavtal med AIK. Att Daniel Mendes lånas in till rödvitt och ser till att spotta in tillräckligt med mål för att placera Degerfors någonstans i mitten av tabellen. Kanske inte riktigt på den sjunde plats som jag gissade på inför säsongsstarten, men inte långt nedanför. Det är trångt i tabellen.

*****

Det börjar se ut som om Degerfors kan bli AIK Västra på samma sätt som AIK under de senaste tio-femton åren pratats om som Degerfors Östra här i Värmland. Jag skulle faktiskt gärna se ett mer formellt samarbetsavtal mellan klubbarna. De nödvändiga goda personliga kontakterna finns ju där. Jag vet att de flesta vill se IF stå på egna ben, men jag vet inte om vi har musklerna.


*****

Någon dag ska jag skriva texten om det nödvändiga i att bygga om Stora Valla också, men det får vänta.

*****

Missa inte Kanons genomgång av nyförvärvens insatser under första delen av säsongen.

*****

Unge Kristoffer Wiktorssons insatser har inte gått obemärkta förbi. Nu håller landslagsledningen för p-89 koll på honom. Det kanske inte går att tala om IF som plantskola längre, men väl drivhus. Det kan vara en nog så god väg till framgång.

*****

Jag räknar förresten med att unge Holmberg spelar i rödvitt nästa år. Det blir nog billigare så. Och bättre.

*****

Seb kan vi däremot glömma, men får jag drömma?
Daniel Tjernström som nästa års hemvändare.

Andra bloggar om: fotboll, Superettan, Degerfors IF, AIK, Sören Cratz, Andreas Andersson

Roskilde under vatten

Idag börjar Roskildefestivalen. Efter att ha sett bilderna från området är jag inte det minsta ledsen över att finnas i ett mer försikgtigt grått Karlstad. Visst hade det varit kul att göra utflykten med Mikael och Håkan, men det finns gränser. Sen var det faktiskt inte så mycket kul där i år heller.

Andra bloggar om: Roskilde, Karlstad

Kvartalsrapport #2 - 2007

Nu har jag sammfattat andra kvartalet i musik. Komplett med podradio. Läs, ladda ner, lyssna och njut.

Andra bloggar om: musik

Med plattan i botten

Semestern har börjat. Jag spelar Burnout Dominator trots att solen skiner ute. Jag njuter.

För någon som aldrig fattat poängen med att släppa gasen i racingspel är det här perfekt underhållning. Nog för att det tog ett tag innan jag fattade hur man skulle knäcka ens den enklaste banorna.

Läsa instruktioner? Nääää.

Jag har inte spelat någon av de tidigare delarna i serien, så jag kan inte jämföra. Men det är sjukt roligt att spränga bilen, strax efter att man redan smashat den mot en vägg, och på så sätt ta med sig en motståndare i fallet. Jag svär ibland högt när jag missar en nödvändig pallplats efter att ha smällt rakt in i en stolpe strax före målrakan efter ett våldsamt race på smala italienska stadsvägar.

Det finns lite olika bilkar och så där, men ärligt talat har jag inte kännt någon större skillnad mellan dem. Det går att byta lack på dem, men det är inte där glädjen finns i det här spelt. Allt handlar om att köra våldsamt och livsfarligt.

Burnout Dominator har en extremt hög bara-en-gång-till-faktor och första dagen med spelet slutade först efter åtskilliga timmars spelande och värkande högerhandsfingrar.

Det mest störiga är väl egentligen ljudspåret. Nu känns det som om jag varit på både Metaltown och kanske framför allt Pier Pressure hela helgen trots att jag inte lämnat vardagsrummet mer än korta stunder. Tack och lov går det att slå av och låta motorljudet surra till min egen iTunes-blandning.

Andra bloggar om: spel, Playstation 2, Burnout Dominator

Läst: Med uppenbar känsla för stil

Stephan Mendel-Enk "Med uppenbar känsla för stil - ett reportage om manlighet"
ISBN: 91-7389-174-6
Atlas

Efter ett möte med Firman Boys och ett reportage för Offside började Mendel-Enk fundera över manligheten och dess relationen till våldet. Hur våldet på något vis alltid varit det som definierar vad som är manligt. Hur mannen alltid använt våld för att skaffa sig makt och position i samhället. Det som från början var tänkt som ett reprotage till en fotbollstidning svällde och blev en djupdykning in i manlighetens innersta. Ett reportage i bokform.

AK sa något i stil med: "det är skönt att du inte är sån där" när hon hade läst boken. Tyvärr måste jag väl konstatera att jag kände igen mig själv i åtminstone delar av boken. Kanske främst i samlarnörderiet som diskuterades i kapitlet där Mendel-Enk följer ett par graffittimålare.

Jag är skivsmalare. Även om jag hoppas att jag inte använder min skivsamling och mitt samlande som ett maktmedel. För mig handlar det mer om nyfikenhet än att vara popteoretiskt korrekt. Det går inte att lyssna på funk utan att vara ödmjuk. Där finns väldigt lite utrymme för elitism.

Just våldet är annars något jag alltid haft långt till och aldrig gillat. Jag hoppade av det militära ganska snabbt. Ville helt enkelt inite ha kunskapen att döda. Förstår fortfarande inte poängen. Senast jag slog mot en annan människa var jag ungefär elva år. Jag minns fortfarande känslan av det rusande adrenalinet, men jag gillade den inte.

På sätt och vis förklarar det ogillandet varför jag inte vill stå i klacken när jag ser på fotboll. Jag minns en bortamatch mot Örebro, en av få gånger jag stått med Vulkanerna, och de känslor som svallade inombords. Det var både vackert och vidrigt. Det var en fantastiska känsla att sjunga med de andra och ta Degerfors mot poäng. (Jag minns det i alla fall som att Degerfors lyckades vända ett underläge till oavgjort, men det är inte alls säkert.) Däremot skräms jag fortfarande av det hat som bubblade upp när ett domslut gick "fel" väg. Det var hat som skulle ha kunnat manifesteras i våld. Jag trivdes inte med mig själv då. Otäck gruppsykologi.

Mendel-Enks bok är bra och tankeväckande läsning. Tyvärr är det väl som så många andra skrivit före mig att den knappast når fram till de som mest skulle behöva läsa den.

Den dominerande manligheten är en våldsideologi, en livsfarlig logik och en kollektiv sinnesjukdom och en evig tävlan där kvinnor bara är statister.

Andra bloggar om: böcker, Stephan Mendel-Enk

Med flaggan i topp

Ok. Det är uppenbart att Degerfors, eller herr Hasani för att vara exakt, måste börja hitta in med bollen i nätet. Men igår föll rödvitt verkligen med flaggan i topp.

Efter en mer än lovligt rörig första halvtimme spelade det ganska gröna och färska manskapet ihop sig och levererade riktigt fin fotboll.

Hasani kämpade tappert, om än ensamt, på topp. Ynglingarna stod upp fint. Och om det inte vore för den där onödiga straffen det tydligen inte var någon idé att snacka om var den sista matchtimmen fläckfri.

Då bortser jag från minuten direkt efter straffen också. Sundsvall gör två mål på ingen tid alls. Degerfors förlorar.

Mano Garcia kommer in och gör Degerfors tröstmål. Eller tröstmål och tröstmål. Degerfors välförtjänta mål.

Och hade det inte varit för den där väggen Giffarna placerat mellan stolparna hade Degerfors vunnit det här tämligen komfortabelt. Om vi haft en målgörare i slag.

Det är väl ändå en prestation som gårdagens som är definitionen av att falla med flaggan i topp?

Så trots poängförlusten gick jag med ganska lätta steg från Stora Valla igår. Det här kommer att ordna sig. Så har det inte direkt känts varje gång jag vandrat hemåt i år.

Andra bloggar om: fotboll, Superettan, GIF Sundsvall, Degerfors IF