20070702

Läst: Med uppenbar känsla för stil

Stephan Mendel-Enk "Med uppenbar känsla för stil - ett reportage om manlighet"
ISBN: 91-7389-174-6
Atlas

Efter ett möte med Firman Boys och ett reportage för Offside började Mendel-Enk fundera över manligheten och dess relationen till våldet. Hur våldet på något vis alltid varit det som definierar vad som är manligt. Hur mannen alltid använt våld för att skaffa sig makt och position i samhället. Det som från början var tänkt som ett reprotage till en fotbollstidning svällde och blev en djupdykning in i manlighetens innersta. Ett reportage i bokform.

AK sa något i stil med: "det är skönt att du inte är sån där" när hon hade läst boken. Tyvärr måste jag väl konstatera att jag kände igen mig själv i åtminstone delar av boken. Kanske främst i samlarnörderiet som diskuterades i kapitlet där Mendel-Enk följer ett par graffittimålare.

Jag är skivsmalare. Även om jag hoppas att jag inte använder min skivsamling och mitt samlande som ett maktmedel. För mig handlar det mer om nyfikenhet än att vara popteoretiskt korrekt. Det går inte att lyssna på funk utan att vara ödmjuk. Där finns väldigt lite utrymme för elitism.

Just våldet är annars något jag alltid haft långt till och aldrig gillat. Jag hoppade av det militära ganska snabbt. Ville helt enkelt inite ha kunskapen att döda. Förstår fortfarande inte poängen. Senast jag slog mot en annan människa var jag ungefär elva år. Jag minns fortfarande känslan av det rusande adrenalinet, men jag gillade den inte.

På sätt och vis förklarar det ogillandet varför jag inte vill stå i klacken när jag ser på fotboll. Jag minns en bortamatch mot Örebro, en av få gånger jag stått med Vulkanerna, och de känslor som svallade inombords. Det var både vackert och vidrigt. Det var en fantastiska känsla att sjunga med de andra och ta Degerfors mot poäng. (Jag minns det i alla fall som att Degerfors lyckades vända ett underläge till oavgjort, men det är inte alls säkert.) Däremot skräms jag fortfarande av det hat som bubblade upp när ett domslut gick "fel" väg. Det var hat som skulle ha kunnat manifesteras i våld. Jag trivdes inte med mig själv då. Otäck gruppsykologi.

Mendel-Enks bok är bra och tankeväckande läsning. Tyvärr är det väl som så många andra skrivit före mig att den knappast når fram till de som mest skulle behöva läsa den.
Den dominerande manligheten är en våldsideologi, en livsfarlig logik och en kollektiv sinnesjukdom och en evig tävlan där kvinnor bara är statister.
Andra bloggar om: ,
Skicka en kommentar