Mina gamla kollegor på Musikbyrån har tagit saken i egna händer och börjat blogga. Tröskeln till SVT:s publiceringsverktyg Polopoly kändes väl för hög så färden gick till musikbyran.blogspot.com istället.
Hos Jihde gör samma sak, så det är inte fullt så rebelliskt som man skulle kunna tro.
Däremot säkert inte så populärt hos SVTi som inte kan lägga besökssiffrorna till sin egen statistik och rimligtvis vill ha trafiken.
Jag är glad att det bloggas. Jag är glad att kommentarerna fortfarande är påslagna (Håkan Thörn är en kyckling som vägrar tillåta det på sin egen blogg, jag orkar inte mejla honom alla gånger jag skulle vilja kommentera).
Kom ihåg, det är bara försiktiga Örebroare som inte gillar kommentarer och vill leva kvar i 1900-talet.
Andra bloggar om: Musik
8 kommentarer:
Tror du att bortsprungen besöksstatistik är det som SVT är mest rädda för när det gäller medarbetar- och programbloggar?
Kom att tänka på den här artikeln: SR-medarbetare kritiserar regeringen (från Resume.se)
En viss programledare fick ju sig en släng av samma slev i samband med jubileumskrönikan, till och med.
Hoppsan: Nu försvann visst SR-medarbetaren från etern också.
Radiotystnad för SR-bloggare (från Resume.se)
Hehe. Nej det är knappast det som skrämmer mest.
Ska vi gissa att publicering utanför husen (även av privat karaktär) blir en del i nästa avtalsförhandling när facken och public service-företagen möts nästa gång?
Historien med Mange var ganska rolig förresten.
Jag har aldrig begripit det där med att public service-medarbetare inte får uttrycka egna åsikter, särskilt inte när frilansarna som ju är så poppis både i TV och nu även i radio kan få tycka vad hundan de vill.
Journalistfackets ställning gentemot SR och SVT verkar ju inte vara direkt stark, när svaret på förhandlingen riskerar att bli "nähä, men då gör vi ännu mer utläggningar nästa år i stället då...".
Att sen ett nyhetsankare eller -reporter bör vara mycket rädd om sitt varumärke som opartisk är en helt annan femma, tycker jag. Men det behöver knappast arbetsgivaren påtala, för det borde var och en förstå själv.
Patrik. Det finns inga publicistiska skäl bakom mitt kommentarsbeslut. Jag är inte så ädel. Jag är bara jävligt lat och var ofokuserad när jag gjorde mina inställningar till bloggen. Ska fixa det. Hej, hej,
Håkan. Gott så. Jag har funderat på att mejla och ifrågasätta, men orkade inte. Nu fick du en offentlig skopa istället.
Hårt gjort, Patrik. Men det fick ju saker att hända så jag antar det var värt det.
Skicka en kommentar