Tjugo minuter i fyra

De senaste veckorna har jag lyssnat ganska mycket på P3 via webben. Ungefär klockan tjugo i fyra varje dag spelas en låt som är så bedrövligt dålig att jag byter kanal. Alltid till P1 lagom till Ekot kvart i fyra.

Idag funderade jag på varför.

Först låtarna som fått mig att byta kanal:
5/2 15:42 Markus Fagervall "Everything Changes"
6/2 15:33 U2/Green Day "The Saints Are Coming"
8/2 15:38 Salem Al Fakir "Good Song"
12/2 15:38 Mika "Relax Take It Easy"
(hade jag kommit tillbaka från kaffepausen lite tidigare hade jag slagit om redan under My Chemical Romance "Famous Last Words" idag).

Svaret på funderingen är så klart P3 Star. Att jag inte fattat det förrän efter en vecka av reflexmässigt kanalbyte. Jag är verkligen inte målgruppen för det programmet och frågan är om inte den dryga halvtimmens reaktionstid på musiken är väl lång. Å andra sidan sammanfaller programmet till viss del med eftermiddagens fikapaus. Eller så har jag bara hög toleransnivå för kass musik i radio.

Men egentligen är det väl bara att acceptera att jag får göra som Annika Lantz och flytta till P1 på eftermiddagarna.

*****

En bra sak med att lyssna på radio via webben är att jag plöjt en hel del program som jag inte följt så noga som jag borde. P3 Soul klarar jag numer av varje måndag och förra veckan lyssnade jag till och med på P3 Hiphop. Dessutom har jag lyssnat en hel del på BBC (de har bland annat utmärkta specialer om Flaming Lips och Danger Mouse tillgängliga i arkivet). Skulle vilja hitta en bra amerikansk kanal också. Finns det?

Andra bloggar om: Musik, Radio, P3