Ronin Ro "Raising Hell - The Regin, Ruin, and Redemption of Run-D.M.C. and Jam Master Jay"ISBN-13: 978-0-06-078195-8
Amistad
Vilken sjuhelvetes resa Run-D.M.C.s karriär var. Vad omedveten jag var om livet bakom kulisserna. Det är en på många sätt minst sagt avslöjande bok Ronin Ro (tufft namn) fått ihop. En genomarbetad biografi där alla nyckelpersoner förutom mördade Jam Master Jay intervjuats ingående.
Det blir en bok som handlar nästan lika mycket om Def Jam och Russel Simmons som om Run, D.M.C. och Jam Master Jay. Det är så klart inte särskilt konstigt. Det går inte att skilja de båda historierna åt. Trots att gruppen alltså aldrig släppte en skiva på bolaget som symboliserade hiphopens breda genomslag.
Historien börjar och slutar med mordet av Jam Master Jay. Trots att jag så klart vet hur det kommer att sluta sitter jag med gråten i halsen när jag kommer fram till det sista kapitlet i boken. Kalla mig blödig, men det är sanningen.
Det är också en bok som får mig att återvända till många av de allra käraste skivorna i min skivsamling; "Raising Hell", "Licensed to Ill" och "It Takes a Nation of Millions to Hold Us Back". Skivor som på många sätt både formade och förändrade mitt musiklyssnande.
Så här i efterhand känns det nästan lite otäckt att läsa om slutet på min egen recension av "Crown Royal" som blev gruppens sista skiva:
På gott och ont har Run DMC blivit hiphopens svar på Rolling Stones. Bäst när det begav sig, men måttligt intressanta idag. Båda grupperna lär fortsätta turnera tills de dör.Ska jag nämna en historia jag inte kände till handlar den just om stämningen i lägret runt den där sista skivan. D.M.C. ogillade det han hörde så till den milda grad att han vägrade medverka. De få gånger hans röst hörs på skivan är det gamla oanvända inspelningar. Dessutom är det så klart sjukt roligt att läsa hur Ad-Rock vägrade ha sitt namn kopplat till beatet bakom "Them Girls" när han fick veta att Fred Durst skulle gästa.
Har du någon gång lyssnat på Run-D.M.C. och gillat det du hört vill du läsa den här boken. Tills du kommit över ett ex läser du min och Olas minnesspecial samtidigt som du plockar fram de fina skivorna ur samlingen igen. (Ola är så klart snäll i överkant mot de två första skivorna, men det gör inget. Alla tre är ändå must have.)
Andra bloggar om: Böcker, Musik, hiphop, Run DMC
4 kommentarer:
Ett måste-köp. Synd att det ligger så jäkla mycket böcker på bordet breve sängen redan bara...
En fråga om DMC bara: Jag trodde att det var nåt tjall med hans röst som gjorde att han inte kan rappa längre - som gjorde att han inte behövde skämma ut sig så mycket på Crown Royal.
Hans bluesskiva tyder ju också på att han måste använda ett helt annat röstläge nuförtiden. Tror du att han (precis som ADL för övrigt) egentligen inte kan rappa med sina gamla knarriga stämband längre?
D ville att de skulle göra en skiva i stil med de tre första och framför allt fri från gäster. När Run inte köpte den idén försökte han få med några av sina egna låtar. Det föll inte heller i god jord.
Att rösten inte klarade samma saker längre stämmer, men han ville tydligen försöka. I studiomiljö hade det kanske kunnat funka. Märkligt nog var det inte D som ville sluta turnéra.
Har inte hört hans solomaterial tyvärr, men blev lite nyfiken efter boken.
Har ADL tjall på rösten alltså? Sorgligt i så fall. Jag hoppas ju fortfarande att han ska få ur sig en skiva till.
Vänta nu. När du skriver ADL menar du MCA va?
Snacka om felskrivning, menar såklart MCA Yauch...
Nej, hans röst håller inte för två livespelningar per vecka längre och det räcker ju att lyssna på de två senaste skivorna för att höra hur risigt det till och med går i studion.
Tror aldrig han har svarat på frågor om det i intervjuer, det är mest fanskvaller från internet jag refererar. Om än något mer initerat än normalt fanskvaller, hur mycket det nu betyder...
Skicka en kommentar