En stor och viktig skillnad i lördags var inramningen. Nästan 3000 personer fanns på plats. Så många var det längesen jag såg på Stora Valla. Hoppas det blir ännu fler i sista omgången när det är fri entré.
Det här leder mig in i den viktiga diskussionen om Stora Vallas framtid. För visst är vi överens om att anläggningen måste byggas om? Nu när kontraktet nästan är säkrat vågar vi kanske ta den diskussionen?
För så här är det. Stora Valla är en påfrestande omodern arena. Visst badar den i ett nostalgiskt skimmer, men låt det förgångna vara och blicka framåt.
Som åskådare vill jag komma närmare planen, närmare matchen. De breda promenadstråk som finns mellan publiken och planen är ett bekymmer. De måste bort. Det handlar om upplevelsen och nerven. Där finns en del att lära av *SK och hockeyn.
Analysen blir inte djupare just nu. För mig räcker argumentet. Men visst finns det fler.
1 kommentar:
Det sjukaste med valla ær ju att bortastå ær de bæsta ståplatsena! Flytta alla læktare så næra som møjligt, men behåll en upphøjning øver plannivå, ca 1m.
Skicka en kommentar