Få spelare har varit på förhand lika givna i den rödvita startelvan som en skadefri Sebastian Henriksson. Inte bara för att han burit kaptensbindeln utan också för att han ofta varit bland planens överlägset bästa när han spelat.
Därför är det så klart inget mindre än en braksensation när Patrik Werner väljer att låta honom börja på bänken borta mot Falkenberg ikväll.
Att Henriksson blir sur och avsäger sig kaptensbindeln är så klart ingen överraskning, snarare en självklarhet. För precis som han själv säger till Kurren: "är det en självklarhet att en kapten ska spela."
Eftersom jag inte sett några träningar, kan jag inte avgöra om beslutet är det rätta. Bara konstatera att det är en rejäl överraskning och att jag sitter här med tappad haka.
Samtidigt ska jag erkänna att jag under ÖIS-matchen satt och funderade på om inte Sebastian Henriksson skulle göra mer nytta i anfallet i år. Det beror inte på att han skulle ha gjort ett dåligt jobb på mitten, mer på att vi behöver mer tyngd framåt och att en viss Emil Berger gjort sådana enorma framsteg och varit konsekvent bäst på plan.
Kvällen får visa om Werners känsla var riktig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar