Nu är den förhatliga försäsongen i det närmaste över. För Degerfors IF:s del känns det som om den varit osedvanligt odramatiska. Eller så är det bara inbillning. För det har ändå varit en hel del drama i det stora och lilla livet runt föreningen i våra hjärtan.
Peter Samuelssons operation känns som det kanske största dramat. Det slutade lyckligtvis väl.
Stjärnsmällen mot Djurgården i första träningsmatchen sänkte säkert förväntningarna hos många. För de flesta, fans och spelare, var det en nödvändig väckarklocka om att livet inte blir lika enkelt som ifjol.
Kamratklubben som varit verksam så länge de flesta av oss kan minnas las ner under relativt odramatiska former, men i efterspelet hände det märkliga att en av de andra supporterföreningarna (Vulkanerna) blev av med sin kanske viktigaste inkomstkälla, halva potten-lotten. Märkligt är bara förnamnet.
Men det finns också ovanligt mycket positivt att ta med in i den riktiga säsongen.
Nyförvärven verkar svara mot förväntningarna och det vet jag ärligt talat inte när det hände senast.
Degerfors plockade en prestigemässig skalp av finaste märke när man bortaslog Örebro SK på Behrn Arena.
Och Sebastian Henriksson har fått göra en lugn försäsong i skymundan och ska nu för första gången sen återkomsten till moderlaget vara helt skadefri.
Ärligt talat finns det minsta lika mycket kvar att lyfta fram, så det kanske inte var så odramatiskt ändå. Trots allt känns det som om allt rullat på enligt någon sorts säker plan. Tålamodigt arbete med tydligt mål. 2010 får gärna fortsätta så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar