Jo jag var där. Det var min andra match på Stora Valla den här säsongen (farsan hävdar tredje, men jag minns bara LB07 och den matchen vill jag helst inte minnas).
Finns det något positivt att säga efter haveriet mot Väsby?
Tja. Dejan Doslic fick äntligen chansen och tog den. Det var den bra saken.
Pär Ericsson gjorde kanske inte bort sig, men fick åtminstone minst två bollar på väg mot mål i ryggen i första halvlek. Att han och de andra inte lärt sig hitta varandra än är ingen underdrift. Bort sig gjorde han annars, som sagt, absolut inte (även om orken tröt lite i andra).
Tvåmannaanfall med Doslic och Pärlan nästa gång?
Mano Garcia hade ingen bra dag. Han höll i bollen alldeles för länge. Snabbare passningsspel måste till.
Godar, adjö?
Försvaret gjorde förmodligen sin sämsta match sedan första omgången. Att Tappert tog ett onödigt gult på Väsbys planhalva och därmed blev avstängd i det mycket viktiga bortamötet mot Sirius symboliserar på något vis insatsen.
Annars imponerade Väsby med lugnt och säkert spel. De klarade den svåra konsten att luta sig tillbaka, bevaka en ledning och effektivt ta vara på de kontringstillfällen som bjöds. Sista målet var en vacker dolkstöt i ett rödvitt hjärta.
Annars ber jag en stilla bön att styrelsen vågar ha is i magen och låter Stahre hållas säsongen ut. Kom ihåg att han inte fick vara med under det viktiga efterspelet till fjolårssäsongen. Lyssna på spelarna när de säger att träningarna hör till de bästa i landet.
Nu handlar det "bara" om att få spelare som individuellt gått framåt att spela som ett lag. Det finns kunskap i truppen. Kanske ska Adde ta plats på bänken ett tag igen? Stahres matchcoachning har fortfarande mycket att bevisa. Vi skulle behöva en galet analyserande Tony G som komplement till Stahres individkunskaper.
Så snart omgång 16 är färdigspelad plockar jag fram bottentabellen igen. Det gick ju bra förra året.
Andra bloggar om: fotboll, Superettan, Degerfors IF, Väsby United
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar