Att Degerfors skulle klara av att plocka hem tre poäng igår var absolut ingen självklarhet. 3-2 är en fin prestation. Men visst blev det lite onödigt svettigt framför datorn med Live score och Kanon.
Andra halvlek började så fint efter den händelsefattiga första. Två snabba mål av Andreas Drugge följdes av jubel från kontorsstolen. När Solberg (!) petade in 3-0 var jag säker på att det var klart. Det verkade IF också tro. För snart började Ljungskile peta in trasan i nätmaskorna bakom Simon Nurme (som rapporterades göra en mycket fin insats).
Med fyra minuter och tre tillägsminuter kvar kom 3-2 och då började paniken spridas i kroppen. Då kändes det som om det här var matchen vi inte fick tappa. Av flera skäl. Uppenbarligen var inställningen likadan på planen för truppen bet ihop och ifrån och höll i matchen ut.
Känslan efteråt var lättnad. Nu är det bara att hoppas att resten av resultaten i omgång 20 går Degerfors väg.
Jag vågar inte riktigt jubla och andas ut. Det krävs en lika fokuserad inställning i fortsättningen. Laget måste bita ihop och fortsätta spela för Gunnar. Det här var en bra början. Fortsätt så.
*****
Jag tycker fortfarande att det är märkligt att Mano Garcia inte är given i startelvan.
Andra bloggar om: fotboll, Superettan, Degerfors IF, Ljungskile
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar