Såg årets första match i torsdags. På TV4 Sport. Gör inte fler utflykter till Montgomery Burns Arena än nödvändigt. Lovar att plikta minst ett årskort som ersättning för min frånvaro. Det här blir en säsong med stor fysisk matchfrånvaro från min sida, men det ska inte behöva drabba IF ekonomiskt.
Matchen var en ångestladdad prövning, som kan delas in i tre akter.
Akt 1 - Första kvarten
Båda lagen spelar hyggligt förvirrat. Möjligen har Jsödra lite kontroll på bollen då och då. Det är hur som helst ganska usel fotboll.
Akt 2 - Rödvitt leker bara på skoj
Sista halvtimmen av andra halvlek är Degerfors. Bara Degerfors. Fint passningsspel och Ferhad Ayaz vackra mål som självklar höjdpunkt.
Akt 3 - Ångesten
Andra halvlek är ett långt mörker. En liten ljusglimt i Emil Hedséns luftpastej som serverar en framstörtande Marcus De Bruin ett fint läge som leder till ett mycket orättvist men skönt 2-0. Sen blir allt svart. Ska jag leta ljuspunkter är det att Sundgren får spela lite igen. Klingberg kommer också in och gör en Leif Olsson. Det kunde ha slutat med rött, men stannar vid gult. Fint illustrerat av Göran Johanssons foto.
Men som Jonas Lindskog konstaterade på Twitter:
"Tre poäng är alltid tre poäng är alltid tre poäng. Bra så."
Tre höjdpunkter
1. Ferhad Ayaz. Nuff said.
2. Emil Hedsén fick starta och spela 90 minuter. Bra där Werner.
3. Daniel Sundgren är tillbaka från skadan och går in i andra. Otroligt skönt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar