Niklas Orrenius Jag är inte rabiat. Jag äter pizza. - En bok om Sverigedemokraterna.ISBN13: 9789172321892
Månpocket
Det första som slog mig när jag läste Niklas Orrenius samlade artiklar var: "det här har jag läst förut". Förklaringen är så klart att jag under ett och ett halvt år, 2005-2006, hade Sydsvenskan som morgontidning och att de flesta av texterna tidigare publicerats där.
Av någon anledning kopplade jag inte då att samma journalist låg bakom alla de där artiklarna. Orrenius har trots allt ett näst intill unikt förhållningssätt i sina texter om SD. Han observerar och refererar. Återger saker exakt som de är utan att avslöja särskilt mycket, oftast inget, av var han själv står.
Det är ett vansinnigt effektivt grepp. SD blir aldrig så avslöjade som när de får någorlunda fritt spelrum att berätta vad de vill åstadkomma och hur.
Förutom de texter som tidigare gått i Sydsvenskan finns en text skriven för publicistklubben och en helt nyskriven text. Orrenius har också skrivit kommentarer till texterna som berättar om reaktionerna de skapade eller hur han själv ser på dem idag. Intressant och säkert lärorikt för den som har ambitionen att bli en bra journalist. Allra sist i boken finns ett persongalleri och en kort historik över SD:s väg från grundandet till idag.
Orrenius bok är inte bara ett viktigt tidsdokument, det är dessutom en uppvisning i riktigt god journalistik. För min del får den här boken gärna bli kursmaterial på landets alla journalistutbildningar. Här finns mycket att lära av och diskutera. Att boken sen kanske inte kommer att övertyga dem som mest skulle behöva övertygas må vara hänt. Oss andra ger den nödvändig kunskap och viktiga argument på ett sätt som är svår att få från annat håll.
Hatten av för ett väl utfört arbete. Hoppas dina chefer har möjlighet att ge dig den lön och stöttning du förtjänar.
Ni andra köper och läser boken. Den gick raka vägen ut till pocketstället, kostar inte mer än ett nummer av Filter och bjuder minst lika god läsning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar