Läst: Bitterfittan

Maria Sveland Bitterfittan
ISBN: 978-91-1-301658-0
Norstedts

Jag har förstått att det redan skrivits spaltmeter om Maria Svelands bok Bitterfittan. Det är inte svårt att förstå varför. Det är en tankeväckande bok. Dessutom en bok som är en njutning att läsa. Sveland skriver med nästintill påfrestande närvaro och övertygelse. Flera gånger kommer jag på mig själv med att fundera över hur mycket av historien som är självupplevd, för inte kan man väl dikta upp det?

Visst känner jag som relativt nybliven småbarnsförälder (Clara är snart 14 månader) igen mig i mycket av det Sveland beskriver. Ibland är jag bitterfittan, ibland är jag den frånvarande mannen oförstående mannen som reser till sitt jobb långt borta. Att jag sen känner igen en del av miljöerna från Örebro hon beskriver gör så klart också sitt till (det här är årets andra läsebok som handlar om jobbiga livsöden Örebro, vad säger det egentligen?).

Jag har fått för mig att många sett den här boken som en attack mot tvåsamhet, äktenskap och parrelationer i största allmänhet (även om jag inte har något direkt belägg för det, det är bara en känsla jag fått av scannade rubriker och ingresser). Jag har svårt att läsa den så. Jag läser den snarare precis tvärtom. Fundera på det ni så utvecklar jag när jag har tid över. Nu ska jag ta en kort tupplur bredvid mitt snoriga barn innan det är dags att städa, laga mat och allt det där andra som hör familjelivet till (se till att tvättmaskinen blir lagad stod visst på min att göra-lista också).

Men en gång till och bara för att inte vara det minsta otydlig: Bitterfittan är en fantastisk läsupplevelse.

Andra bloggar om: Maria Sveland, Bitterfittan, litteratur, böcker