2007 var som vanligt ett utmärkt musikår. Kanske hände det inget verkligt revolutionerande, men det hindrade inte att det kom ett gäng riktigt bra skivor. Det här är mina 20 personliga favoriter.
- Me'Shell Ndegéocello The World Has Made Me The Man of My Dreams
Årets i särklass bästa skiva. Me'Shells värld är sprängfylld av musik. Den här gången kom alla influenser och intryck ut på samma gång. Magiskt. - The Good, The Bad & The Queen The Good, The Bad & The Queen
Gubbig indiefunk var ljudet av 2007. Vem hade trott det? Nu hoppas jag att de släpper ut afrofunken i full frihet till album nummer två. - Sharon Jones and the Dap-Kings 100 Days, 100 Nights
Det var på håret att jag glömde bort att lyssna på den här. Den enkla anledningen var att jag visste att jag skulle gilla det. 2008 slår de igenom brett, tacka Denzel för det. Boka dem innan det är för dyrt. - Natalie Gardiner California
En skiva som tassade så försiktigt att den nästan försvann. Mjuk soul som mediterar på en varm känsla. Närgånget och vackert. - The Hives The Black and White Album
Ok. Jag erkänner. Jag överdrev betyget. Men The Hives är ett band som kräver ett ställningstagande. Hata eller älska. Jag fortsatte att älska. - Sa-Ra The Hollywood Recordings
Elektronisk hiphopfunk. Jag vet inte om det kommer att hända nästa år heller, men det finns en hel scen som bubblar och vill komma ut. Jag kan bara hoppas och fortsätta lyfta fram. - DJ Jazzy Jeff The Return of the Magnificent
Det var hiphopgubbarnas år i år. Eller så var det bara jag som i motreaktion till mixtape-hysterin tyckte att det var bättre förr och blev extra glad av oväntat starka kort från forna tiders hjältar. - Talib Kweli & Madlib Liberation
Snäppet vassare än Talibs egna Eardrum. En kort liten skiva som först släpptes som mp3-paket på nyårsafton och först några månader senare på orange vinyl. Hur skulle jag inte kunna gilla en Talib Kweli i högform på Madlibs smutsiga soulfunbeat? - Jamie T Panic Prevention
Ibland behöver jag en osnuten britt. I år hette den enda jag egentligen brydde mig om Jamie T. Direkt och okonstlad pop utan eftertanke. Det behöver inte vara svårare än så. - Antibalas Security
Förvaltare och förädlare av ett tungt arv tog Antibalas afrofunken ut på New Yorks bakgator. En fest för alla som lyssnar på trummorna först och låter det andra komma sen. - Little Dragon Little Dragon
Förförisk elektronisk souljazz med den magiska Yukimi Nagano i spetsen. Äntligen fick hon sjunga ut på ett helt album. Att det i själva verket handlade om en samling demo-inspelningar var det nog ingen som märkte. - Anagram Archipelago
Jazz som tvättades i elektronik. Målande i blått, svart och grått. Ödsligt och ensligt, så ekade årets svenska jazzskiva. - Public Enemy How You Sell Soul to a Soulless People Who Sold Their Soul???
Det var de mest uträknade som stod för årets verkliga överraskning och comeback. Jag satte på tok för lågt betyg när jag skrev om den. En skiva som stannat i min iPod sen den hamnade där. - UGK Underground Kingz
De minnesvärda hiphop-dubblarna är ganska lätträknade. Efter flera års frånvaro levererade UGK ett litet mästerverk som tyvärr också blev deras sista verk. - M.I.A. Kala
M.I.A.s tvåa var inte lika jämnstark som debuten, men de finaste spåren vägde upp dalarna. Jag kunde hur som helst inte stå emot och till slut gillade jag till och med Timbaland-produktionen. - Panda Bear Person Pitch
Ett snårigt rytmstycke med Beach Boys i minnet. Alla som lyssnade gillade pandan i år. Jag också. - TGLI Silent Arrow
Improvisationssång och jazzsaxofon. Det kan verka direkt olyssningsbart, men Tomas Gustafsson och Lindha Kallerdahl skapade ren magi för mina öron. - Basutbudet Pluspaketet
Det var på den här skivan som störigheten och galenskapen studsade hand i hand. Kall och hård elektronisk samtidfunk och massor av Mapei. - Sophia Somajo Stockholm Calling EP
Jag hoppas så intensivt att Sophia Somajo fortsätter att vara lika modig när det är dags för albumdebut. Vid sidan av det studiopolerade titelspåret är det här skitig hiphopsoul i samma anda som Cody ChesnuTT. - Sahara Hotnights What If Leaving Is a Loving Thing
Smitsamma melodier och en Maria Andersson som sjunger bättre än någonsin. En klassisk "vi har gjort slut"-skiva som jag kommer att lyssna på ett bra tag till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar