Kära festivalarrangörer

Sommaren 2013 kommer jag med största sannolikhet att åka på en festival. Möjligen två, om den första är någon annan än lokala Putte i Parken. Så här ett drygt halvår innan festivalsäsongen drar igång är det några utomsocknes festivaler som konkurrerar om min tid och mina pengar: Hultsfredsfestivalen, Way Out West och möjligen den där nya i Norrköping.

Jag gör det enkelt för er. Den av er som bokar flest namn på den här tio i topp-listan vinner mig som besökare. Grattis! (Ps. Samtliga är artister jag aldrig sett live förut.)

1. Neneh Cherry & The Thing
2. Sharon Jones & The Dap-Kings
3. The Jesus & Mary Chain
4. Public Enemy
5. M.I.A.
6. Busta Rhymes
7. Georgia Anne Muldrow
8. Little Dragon
9. Wildbirds & Peacedrums
10. Goran Kajfes Subtropic Arkestra

Fyll sen på med några av de här så blir jag glad (även det artister jag inte sett live tidigare):

Grillat & Grändy, The Charlatans, Beyoncé, Shafiq Husayn, Antibalas, Kissey (eller Wonderkiss), Tiombe Lockhart, Aloe Blacc, Nas, Torture Division, The Coup, Mayer Hawthorne, Christian Gabel, Natalie Gardiner, Bloody Mess, Svenska Kaputt, Huntress Bow, Yarah Bravo (eller One Self), Death Breath, Dam-Funk, Die Zorros och Chords.

Och så några jag gärna ser igen, eftersom det sker för sällan eller var alldeles för längesen:

Damn!, The Roots, Meshell Ndegeocello, Erykah Badu, Imperial State Electric och Prince.

Allra sist ett alldeles särskilt tips till Hultsfredsfestivalen. Be Sedlighetsroteln att köra ett gig. Ni lyckades ju med någon halvexklusiv återförening ifjol. Just den där skulle locka mig till Småland.

Way Out West, ni kan väl styra upp den där återföreningen av Fireside i år?

Putte? Jag begär inte mycket. Ge mig en kul grej per dag bara. Och en scen till på området. Det var faktiskt lite för lite festival i Mariebergsskogen sommaren 2012.

Sen hoppas jag så klart att programmet fylls med massor av artister jag kanske skulle kunna gilla, men aldrig hört talas om tidigare.

Vi säger väl så?

Min lördag på #pip2012

Lördagen blev väl inte riktigt som jag hade tänkt mig i början av veckan. Trodde ett tag att min blivande fru övertygat sig själv om att följa med på festivalen åtminstone en dag. Den tanken dödades effektivt när två goda vänner plockade upp mig för att påminna mig om att jag snart ska gifta mig.

En del skulle kanske kalla det svensexa. Och visst utsattes jag för det ultimata hånet genom att att få gå runt i en *SK-tröja prydd med namnet B*rg*r resten av dagen. Bilder får ni leta efter själva. Det bjuder jag inte på.

Så istället för att gå runt med en kamera och fotografera lite med min sambo på armlängds avstånd blev det något helt annat.

Ungefär så här minns jag det.

Vi började på Drott där de tillresta två åt macka och drack öl. Jag drack vin. Under den korta stunden på uteserveringen passerade inte mindre än två bekanta. "Bra" utdelning, jag är trots allt inflyttad.

Sen gick vi till festivalområdet och såg en fin konsert med Freddie Wadling. Vilket band karln åker runt med! Sebbe Öberg från Fläskkvartetten, Per "Ruskträsk" Johansson och så var det den tredje som jag tyvärr missade namnet på och inte kände igen själv. En stor del av materialet var så klart hämtat från Wadlings senaste James Bond-skiva. Men också ett par näst intill förbjudna covers som en magisk version av Creep och utmärkta versioner av Strawberry Fields och Let's Dance (för visst var det den Bowie-covern, eller sviker mitt minne mig?).

Efter det taxi till Via Appia och mat längst upp. Oxcarpaccio och lammytterfilé blec mitt val. Mycket bra lamm. Som bekant är lamm bästa sättet att testa en restaurang. Jag väljer alltid lamm första gången för att avgöra om jag ska komma tillbaka igen eller inte. Till Via Appia kommer jag gärna tillbaka.

Taxi tillbaka till området och en som vanligt fantastisk spelning med Timbuktu & Damn!. Jag tar dem för så självklara numer att jag ibland kan tänka att jag inte behöver se dem igen, men det är alltid fel tanke. Så jädra bra.

Efter det satte vi oss i loungeområdet med plastmatta i sällskap med kollega och bekanta. Där blev vi kvar resten av kvällen. Trevligt.

Hörde senare Winnerbäck-konserten i bakgrunden och noterade strax under fem sammanlagda minuter av urtypiska Nicke Andersson-gitarrer. Det var ganska fint. Winnerbäck lät med andra ord aningen mer rock'n'roll än vanligt och lite mindre platt. Och det är en bra sak. Om än inte så att jag tänker springa benen av mig för att höra det igen.

En stund senare började den snälla och leende personalen gå runt och berätta att området faktiskt stängde nu. Så i stort sett sist lämnade vi området och tog taxi hem.

Tack och god natt.

Tack Kal.

Tack Björn.

Fredagens regn och lördagens sol? #pip2012

Det går inte att komma ifrån att fredagen präglades av regnet. Det fanns som tur var inte särskilt mycket jag ville se i programmet. Gjorde sista arbetsdagen innan semestern och hade en hel del att sy ihop, så när det var klart åkte jag hem, träffade familjen, åt mat och slappade en stund. Perfekt med festival på hemmaplan.

Valde att lämna kameran hemma när jag åkte in till festivalområdet. Kände inget behov av att dokumentera regnet mer än nödvändigt.

Hängde mest i vårt tält i den lilla utställarbyn. Tills vi drog igen klockan nio.
Såg Kapten Röd spela bort regnet och få massiv kärlek från publiken. Hela Kapten Röd-grejen fascinerar mig. Följde den svenskspråkiga reggaescenen ganska noga under ett par år och känner igen flera av personerna på scenen (åtminstone till namn). Jag har svårt att höra vad det är som gjorde att just Kapten Röd lyfte.

Hur som helst. Det svängde hyfsat och han har någon handfull låtar som lyfter någon nivå över massan.

Efter det kom konserten jag var på plats för, Familjen. Tyvärr kändes det inte som om Johan var riktigt pepp den här kvällen och att regnet tilltog rejält höljde inte direkt publikens energinivå. Familjen är i stort behov av att anpassa sin scenshow till större scener. Två man och en liten maskinpark blir för fattigt på den här nivån. Hooka upp med en videokonstnär och kör lite projektioner åtminstone.

*****

Idag tänker jag se Timbuktu & Damn! Och eventuellt nåt mer som råkar spela när jag är på plats.

*****

Det känns som om det finns chans till sol (eller åtminstone uppehåll). Hoppas! Det vore en fin avslutning på en fin festival.

Torsdagens schema #pip2012

Idag kommer jag att göra det lätt för mig. Hänger på området mellan 16.30 och ca 20.30. Kollar lite på allt som råkar spela.

Senast kvart i nio är jag på Båten och ser Kriget feat. Adam Tensta och Michel Dida. Det blir så klart fantastiskt.

Sen tar jag mig över till Tempel och Gnucci som går på 23.30.

*****

Gårdagen var grymt skön. Gött väder. Tidigt hem, med en skön festivalkänsla i sinnet. Eli "Paperboy" Reed levererade som väntat gött gung.

*****

Är inte alldeles pepp på klubbkonceptet. Hade hellre sett en liten scen till på området där det kunde köras band samtidigt som det spelas på Teaterscenen. Kanske en bit in i skogen mot Naturum till? Jag föredrar att kunna vandra från scen till scen. Lämnar jag området en kväll nu kommer jag knappast tillbaka.

*****

På facebook.com/varmland har jag langat ut några bilder från gårdagen.

*****

All in all, grymt impad av festivalområdet. Det är riktigt kompakt och gött.

Onsdagens preliminära program #pip2012

Så drar det då igång. Putte i Parken 2012. Tänker mig en relativt kort dag eftersom jag vet av erfarenhet att fyra dagar på ett festivalområde brukar få mig att tappa sugen. Så en försiktig start känns bra.

Idag tror jag att jag kommer att placera mig framför de här spelningarna:

16.30 Eli "Paperboy" Reed (Sunstage)
18.15 Jakob Hellman & Nerverna (Teaterscenen)
19.15 Tinie Tempah (Sunstage)

Offrar med största sannolikhet Simian Ghost (21.00) och Graveyard (22.30) för att orka med morgondagens dagjobb och resten av festivalen. Flogging Molly? Chris Cornell? Couldn't care less.

Fem konserter jag inte vill missa #pip2012

Jag är en ganska kräsen festivalbesökare. Har kanske sett för mycket? Putte i Parken är inte heller riktigt riktad direkt mot sådana som mig. Det är en bred och stor fest i fyra dagar. Jag gillar exklusivt. Men det finns så klart små rara inslag som jag är peppad att se.

Gnucci (Tempel, torsdag 23.30)
Jag föll som en fura första gången jag hörde henne och har följt hennes släpp slaviskt sedan dess. Snart snart tror jag att det landar ett album i eget namn, men tills dess får jag hålla tillgodo med gästspelen och några få egna låtar (spotifylista bakom länken).

Kriget (Båten, torsdag 21.00)
Jag älskar Kriget. Per Nordmark (Fireside m fl), Christoffer Roth (Hets, Monster m fl) och Gustav Bendt (Barbwires, Moneybrother, Monster m fl) spelar störig och spräckig frijazz i gränslandet till hardcorepunk. Som om Kullrusk spelade punk. Typ.

Eli "Paperboy" Reed (Sunstage, onsdag 16.30)
En verkligt udda fågel i programmet med sin lätt rockabillytintade retrosoul. Inget jag lyssnat supermycket på, men ändå en av de överlägset mest spännande bokningarna i årets program.

Timbuktu & Damn! (Stage of Joy, lördag 21.15)
Det är fortfarande tjänstefel av alla festivalbokare som inte bokar en separat spelning med Damn! när de ändå är på plats, men en spelning med Timbuktu längst fram är bättre än ingen Damn!-spelning alls. Och nu var det tillräckligt längesen jag såg dem för att känna pepp.

Familjen (Sunstage, fredag 22.30)
Ingen fanboy. Har knappt lyssnat. Jag går nog dit lika mycket för att se publiken. Samtidigt, jag har faktiskt aldrig sett Familjen live och det finns ändå något där jag gillar. Dessutom tror jag att han åker med både Andreas Tilliander och Per Nordmark som scensällskap i år. Det blir ju gött. Jag vet det.

Annat jag har på kanske-listan (i spelordning): Simian Ghost, Graveyard, Murkage, Weeping Willows, Hank 3, The Soundtrack of Our Lives, Vånna inget, Thåström, Side Effects, Freddie Wadling, Deportees, Damien, Bara på låtsas och Lars Winnerbäck (och den där sista förtjänar kanske en egen bloggpost).

Det var dans bort i Holken

Det var längesen jag kände mig så out of touch som när jag såg sändningarna från Summerburst häromveckan. Den svenska dansmusikscenen har jag inte haft koll på på allvar sedan Nordik Beats-dagar och jag är så gammal att jag med en hel del värme minns pappa Ingrossos technoprojekt Hyper Nature.

Men på festival i Värmland hör det till sakens natur att ramla in på ett elektroniskt laddat dansgolv. Så jag smällde helt enkelt ihop en spellista med artisterna som kommer att hålla till i Holken. Mest för att få en känsla av hur det kanske kommer att låta.

Jag vet ju inget om de flesta artisterna egentligen, så jag har framför allt plockat låtarna som är de mest spelade av respektive artist i Spotify. Man vill ju ha hitsen liksom. För jag antar att de lika gärna kör sina remixer av andra som sina egna original.

Snart är det festival! #pip2012

Jag ska väl med en gång erkänna att årets program på Putte i Parken inte direkt träffar mig. Det är å andra sidan ingen nyhet. Jag verkar aldrig ha varit målgruppen, så det är helt ok.

Tycker ändå att de gjort ett hyggligt bokningsjobb i år igen, även om jag har mycket svårt att se vitsen med att boka Chris Cornell. Det måste kosta mer än det smakar. Saknar kanske ett par sådana där riktigt oväntat konstiga bokningar som Ke$ha, Far East Movement och Paramore. Eller, det kanske är Tinie Tempah och Gavin DeGraw i år då. Jo. Så är det nog.

Lite oväntat är det väl att hårdrocken helt lyser med sin frånvaro. Men det är väl krocken med Getaway Rock som är anledningen till det?

Samtidigt lite kul och trendkänsligt att ägna en hel scen, Holken, åt dansmusiken. Lika trist är det att stora delar av den intressantare delen av startfältet hamnat på de så kallade klubbscenerna. Att importera det sämsta med Way Out West (dvs Stay Out West) imponerar inte.

Min egen "måste se"-lista är mycket kort. Eli "Paperboy" Reed, Kriget, Gnucci och som vanligt Timbuktu & Damn! (men frågan är om det kan räknas som ett verkligt måste längre).

Men festival är festival och det är ett bra tillfälle att återse en del gamla bekantskaper jag kanske inte bryr mig så mycket om längre (Thåström, Freddie Wadling, TSOOL), att se artister vänner tjatat om (Vånna Inget, Simian Ghost, Factory Brains, Side Effects) eller att se sånt jag aldrig sett live förr (Familjen, Hank 3).

Att jag skulle komma att ringa in Lars Winnerbäck i programmet var väl inget jag räknade med, men med ex-hellacoptrarna Nicke Andersson, Boba Fett och Robert Eriksson i bandet säkrade han mig för första gången någonsin. Tänker ändå inte lyssna på någon låt innan, så Winnerbäck finns inte med i den spotifylista med artister jag överväger att se.

Har jag missat nåt viktigt?