Jag måste lära mig att titta i fodralen

Tog en tur förbi Solareturen idag. Plockade med mig åtta skivor. En av dem kändes lite extra spännande. Bandnamnet Wood Brass & Steel och omslaget, omslaget!




Sen kikade jag på baksidan. Såg att en viss Douglas Wimbish spelar bas, att det är inspelat 1976 och att första låten heter Funkanova.

Det räcker för att sälja en skiva till mig. Särskilt för tio spänn.




Men säg den glädje som vara för evigt, eller ens en kort stund. När jag kommer hem och ska lägga skivan på tallriken ser jag en Motown-etikett. Det borde jag inte ha gjort.




Albert Finney på Motown 1977. Jag vet inte om jag drog en vinst- eller nitlott än. Jag vet bara att jag inte fick vad jag väntade mig och att jag måste lära mig att titta i fodralen.

*****

Resten av högen bestod av Frank Valdor "Goes Western", Disney's Djungelboken, Astrid Lindgren läser Pippi 1, Tom Waits "Franks Wild Years", Lalo Schifrin and His Orchestra "Bossa Nova - A New Sound in Jazz", Krupps "Wahre arbeit-wahrer lohn" och Atlantic-samlingen "That's Soul".

Har inte kollat att rätt skivor ligger i fodralen än.

Tre poäng är tre poäng är tre poäng

Såg årets första match i torsdags. På TV4 Sport. Gör inte fler utflykter till Montgomery Burns Arena än nödvändigt. Lovar att plikta minst ett årskort som ersättning för min frånvaro. Det här blir en säsong med stor fysisk matchfrånvaro från min sida, men det ska inte behöva drabba IF ekonomiskt.

Matchen var en ångestladdad prövning, som kan delas in i tre akter.

Akt 1 - Första kvarten
Båda lagen spelar hyggligt förvirrat. Möjligen har Jsödra lite kontroll på bollen då och då. Det är hur som helst ganska usel fotboll.

Akt 2 - Rödvitt leker bara på skoj
Sista halvtimmen av andra halvlek är Degerfors. Bara Degerfors. Fint passningsspel och Ferhad Ayaz vackra mål som självklar höjdpunkt.

Akt 3 - Ångesten
Andra halvlek är ett långt mörker. En liten ljusglimt i Emil Hedséns luftpastej som serverar en framstörtande Marcus De Bruin ett fint läge som leder till ett mycket orättvist men skönt 2-0. Sen blir allt svart. Ska jag leta ljuspunkter är det att Sundgren får spela lite igen. Klingberg kommer också in och  gör en Leif Olsson. Det kunde ha slutat med rött, men stannar vid gult. Fint illustrerat av Göran Johanssons foto.

Men som Jonas Lindskog konstaterade på Twitter:
"Tre poäng är alltid tre poäng är alltid tre poäng. Bra så."

Tre höjdpunkter

1. Ferhad Ayaz. Nuff said.

2. Emil Hedsén fick starta och spela 90 minuter. Bra där Werner.

3. Daniel Sundgren är tillbaka från skadan och går in i andra. Otroligt skönt.

The Knife och kritikerna

Ja jag blev sugen på att lyssna på The Knife efter texten i bloggen på kritiker.se som spreds igår (f.ö. den enda text jag läst om The Knifes nya).

Skribenten på Kritiker.se kunde ha analyserat sitt eget metadata bättre. Betygen sträcker sig trots allt från 1/5 till 10/10. Slutsatsen om flockmentalitet bland recensenterna haltar därför betänkligt.

Mitt eget förhållande till The Knife är sporadiskt. Har gillat en del av det de gjort. Lite som till Håkan Hellström. Inget hänger på lyssningslåset för.

Men den där bloggtexten verkade funka för delar av mitt flöde i alla fall.

Är skivan bra?
Vet inte. Har inte lyssnat än.
Återkommer.

Lyssna kan man göra med Spotify

Läs bloggtexten hos kritiker.se:

http://blogg.kritiker.se/the-knife-kunde-slappt-en-skiva-om-tacopajer-och-anda-fatt-hogsta-betyg/

Dagen efter premiären

Det är så klart svårt att hitta anledningar att vara nöjd med nåt efter en förlust borta mot BOIS. Spelar ingen roll att de är topptippade i år. Det är de alltid. Det brukar aldrig hålla.

Jag är aldrig nöjd med förlust. Vill alltid att Rödvitt ska vinna och alla andra spela oavgjort. *SK kan få förlora. Det är ok.

Men eftersom jag är en obotlig optimist hittar jag ändå tre anledningar att glädjas.

3. Ferhad Ayaz. Mycket kul att han får förtroende från start. Här har vi en ung spelare som har potential att leverera redan i år. Läge att förhandla om kontraktet redan i sommar.

2. August Strömberg. Alla som såg matchen verkade vara överens om att han gjorde en riktigt vass insats mellan stolparna. Det känns redan riktigt bra att ha honom där.

1. URB. De är tillbaka på läktaren efter förra årets segdragna bojkott. Skönt. De har saknats. Vackert att de åker till just Landskrona med en svensk flagga med ordet kuken prydligt placerat mitt på. En gillar ju det.

Min startelva

Jag har knappt rört den här bloggen under försäsongen. Inte bara för att jag hatar försäsongen. För det gör jag. Delvis handlar det så klart om de där 100 jazzskivorna jag försöker skriva om på jazzen.se.

Men det är klart att jag läst allt som skrivits om den rödvita försäsongen. Allt.

Så jag tänker ge mig på att sätta en startelva för bortamötet mot BOIS. Jag tänker så här.

Målvakt: August Strömberg
Backlinje: Christiffer Eriksson, Patrik Anttonen, Pontus Jakobsson, Marcus De Bruin
Defensivt mittfält: Tobias Solberg, Erik Jernberg
Offensivt mittfält: Amadaiya Rennie, Johan Bertilsson, Ferhad Ayaz
Anfall: Niklas Klingberg

Det finns ett par utrymmen för Werner och Lindskog att överraska mig.

Det är möjligt att Erik Nilsson spelar istället för Jernberg. Jernberg har trots allt inte hunnit spela så mycket sen sin skada. Men jag väljer alltid Jernberg. Alltid.

Det finns en liten chans att Emil Hedsén får ta hand om anfallet, men det känns troligare att han får en halvtimme i andra.

Om Hedsén startar tar Klingberg platsen bredvid kapten Solberg.

Frågor på det?