Ett ett

Motståndarlaget kvitterar till 1-1 i sista matchminuten när IF spelar med en man mer.

Som rödvit vänjer man sig vid den känslan. Eller, man blir van. Eller, det känns som vanligt.

Mörker.

Tre jävla noll. Misär.

Inte ens jag klarar att vända resultatet mot Umeå till något positivt.

På lördag väntar ännu ett helveteskval hemma på Stora Valla mot Brommapojkarna. Förväntar mig brakförlust och spöregn.

Tänker ändå vara där.

Evigt lidande.

Downton Abbey SE03E01

Igår var det premiär för den tredje säsongen av Downton Abbey på ITV1. Vi satt så klart som klistrade. Sändningstiden var 21 i England, vilket betydde aningen sena 22-23-30 här hemma.

OBS! Tänker inte spoila något viktigt. Promise.

Det började lite småsegt och jag hade lite svårt att släppa känslan: "jaha, är allt tillbaka till det gamla vanliga nu?" – under den första kvarten ungefär. Sen tog det fart och om jag tvivlade i början föll jag snart som en fura. Lika välskrivet som de två tidigare säsongerna och ett ormbo av intriger öppnade sig under den följande timmen.

Hela avsnittet kretsade runt bröllopet mellan Matthew och Lady Mary. Hela släkten samlad, inklusive Lady Sybil och Tom Branson. Dessutom dyker Shirley MacLaine upp som Martha Levinson, Coras mor. En släkting till O'Brien dyker upp i köket. Bates sitter kvar i fängelset och Anna försöker rentvå honom. Och det finns mer, mycket mer.

Det jobbigaste med att kolla live via ITV1 är den sjuka mängden reklamavbrott. Om ni tycker att trean, fyran eller femman är jobbiga här hemma, så har de inget på en storsäljande brittisk serie. Ska vi säga att de 90 minuterna innehöll 60 effektiv TV-tid?

Vi ser Downton Abbey med hjälp av den fina iOS-appen från FilmOn.com som ger tillgång till en hoper streamande tv-kanaler, främst brittiska, via en och samma tjänst.

Kära festivalarrangörer

Sommaren 2013 kommer jag med största sannolikhet att åka på en festival. Möjligen två, om den första är någon annan än lokala Putte i Parken. Så här ett drygt halvår innan festivalsäsongen drar igång är det några utomsocknes festivaler som konkurrerar om min tid och mina pengar: Hultsfredsfestivalen, Way Out West och möjligen den där nya i Norrköping.

Jag gör det enkelt för er. Den av er som bokar flest namn på den här tio i topp-listan vinner mig som besökare. Grattis! (Ps. Samtliga är artister jag aldrig sett live förut.)

1. Neneh Cherry & The Thing
2. Sharon Jones & The Dap-Kings
3. The Jesus & Mary Chain
4. Public Enemy
5. M.I.A.
6. Busta Rhymes
7. Georgia Anne Muldrow
8. Little Dragon
9. Wildbirds & Peacedrums
10. Goran Kajfes Subtropic Arkestra

Fyll sen på med några av de här så blir jag glad (även det artister jag inte sett live tidigare):

Grillat & Grändy, The Charlatans, Beyoncé, Shafiq Husayn, Antibalas, Kissey (eller Wonderkiss), Tiombe Lockhart, Aloe Blacc, Nas, Torture Division, The Coup, Mayer Hawthorne, Christian Gabel, Natalie Gardiner, Bloody Mess, Svenska Kaputt, Huntress Bow, Yarah Bravo (eller One Self), Death Breath, Dam-Funk, Die Zorros och Chords.

Och så några jag gärna ser igen, eftersom det sker för sällan eller var alldeles för längesen:

Damn!, The Roots, Meshell Ndegeocello, Erykah Badu, Imperial State Electric och Prince.

Allra sist ett alldeles särskilt tips till Hultsfredsfestivalen. Be Sedlighetsroteln att köra ett gig. Ni lyckades ju med någon halvexklusiv återförening ifjol. Just den där skulle locka mig till Småland.

Way Out West, ni kan väl styra upp den där återföreningen av Fireside i år?

Putte? Jag begär inte mycket. Ge mig en kul grej per dag bara. Och en scen till på området. Det var faktiskt lite för lite festival i Mariebergsskogen sommaren 2012.

Sen hoppas jag så klart att programmet fylls med massor av artister jag kanske skulle kunna gilla, men aldrig hört talas om tidigare.

Vi säger väl så?

Tiombe "Baby"

Jag skrev om EP:n som den här låten är hämtad från på den där sajten dagensskiva.com för ett drygt halvår sen. Tiombe Lockhart + Augustus Pablo är fortfarande en magisk kombination.