Ikväll såg jag Degerfors IF (låt vara till större delen juniorlaget) få däng av Hertzöga BK på Ilanda IP. Det finns inget jag vill ta med mig därifrån. Ingen rödvit spelare som utmärkte sig på ett positivt vis.
Achille Traore kommer inte att spela för rödvitt i Superettan. Det spelar ingen roll att han ser cool ut. Han är helt enkelt inte vän med bollen.
Yankuba Ceesay är fortfarande påfrestande opolerad i sitt spel. De illa maskerade tjuvknepen var till ingen nytta.
Mario Simunovic hade kaptensbindeln (om jag såg rätt, matchprogrammet var fyllt av fel när det gällde Degerfors trupp) och såg mest håglös ut och fick iget uträttat.
Det värsta var att det var så lite kamp och hjärta från de rödvita. Där Hertzöga slöt sig samman, peppade och kämpade spelade rödvitt mest av matchen. Visst det var ett betydelselöst distriktsmästerskap, men det där håller inte.
Att Degerfors var trots allt det bättre laget i andra halvlek, men det syns inte i matchprotokollet. 3-1 (1-1). DIF förvaltade inte sina chanser, medan Hertzöga kontrade effektivt.
Suck.
*****
Förresten. En eloge till den lilla lokala klacken av kids i tioårsåldern som genom större delen skanderade "vi är Hertzöga BK" till riffet från White Stripes "Seven Nation Army". Det var väldigt sött.
Andra bloggar om: fotboll, Degerfors IF, Hertzöga, Hertzöga BK
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar