Utkast: Fredagar med Sveriges Musiktelevision

Sakta men säkert har fredagen utvecklats till den stora musik-tv-dagen i Sveriges Televisons kanal nummer 2. Det är klart att det går att diskutera huruvida just fredagen är den bästa dagen för just musikprogrammen, men jag börjar sakta svänga från skepsis till hurra.

Det totala musikfokuset slår inte igenom förrän om någon vecka när nya Debaser-showen Det känns som fredag haft premiär och ganska menlösa London live kommit tillbaka. Ta den 27 april som exempel. Då visas musikprogram mer eller mindre oavbrutet från fyratiden fram till midnatt (med ofrånkomliga avbrott för nyheter och sport).

Åtminstone om man väljer att tolka tablån lite extra vänligt.

Det börjar med en repris av Veckans konsert och slutar med Henry Rollins Show. Det är en på sätt och vis imponerande bredd på programmen under kvällen. Från opera till fjortis-emo, från djupanalyser till caféprogrammets självklara inställsamhet.

Plötsligt känns det helt naturligt att Musikbyrån premiärsänds på fredagar kl 21:30. Synd då att säsongen mer eller mindre tar slut när omgivningen äntligen blivit den rätta.

Målgruppen för MB är väl ändå 30+are med barn som inte orkar ta sig ut på krogen efter jobbet på fredagar och äldre som vill hålla sig någorlunda à jour med den samtida populärmusiken. Kidsen slutade vara målgrupp samma år som man lämnade ungdoms-tv-träsket bakom sig. Och det är bra längesen nu.

SVT2 ser ut att kunna vinna kampen om mina tv-fredagar.

Inte för att konkurrensen är så mördande.

Andra bloggar om: TV, SVT, Sveriges Television, Musik

Kvällstidningarna tar mer betalt på nätet

Ja det händer kanske inte imorgon (som Anders Gerdin påstår sig våga), men både AB och Expressen tittar på möjligheten att börja ta betalt för en större del av sitt innehåll. Det är en oväntad vändning. Frågan är vad de tänker ta betalt för och hur mycket. Och framför allt: kommer det att lyckas?

Hur som helst vore det intressant att se vad som skulle hända om de tog steget.

Jag ska läsa artikeln i Resumé när jag hinner. Den kanske svarar på några av mina frågor...

Andra bloggar om: Media, Webb, Aftonbladet, Expressen

En dag på jobbet med Timbuktu & Damn!

På dagensskiva.com: En dag på jobbet
Några reflektioner efter konserten på Arena i Karlstad igår.

Andra bloggar om: Musik, Timbuktu, Damn!, Karlstad

Rödtjutet och miljön

DN: Ekoviner växande marknad
Jag har bara hunnit skumma texten. Den skvallrar i alla fall om att de få rättvisemärkta vinerna i bolagets sortiment kommer att få sällskap av fler sorter. Det är så klart ett snäpp bättre för samvetet. Ecologican som illustrerar artikeln är i alla fall ett riktigt hyggligt val i lådvinsklassen (om man nu ska nöja sig med Krav-märkt).

Andra bloggar om: Vin, Rättviemärkt

Första besöket i Löfbergs Lila Arena

Igår var jag på besök i LLA för första gången. Ja jag har faktiskt inte lyckats ta mig dit sen den byggdes. I början av 90-talet kärde Degerfors återkomst till Allsvenskan över mitt hockeyintresse. Att jag bodde i Örebro hela 90-talet och en bit in på 00-talet gjorde så klart sitt till.

Första besöket gav inte direkt mersmak.

Vi satt på rad ett i sektion H1 (tre platser från Färjestad-båset). I praktiken innebar det att vi inte såg ett smack av målet i andra änden av planen eller för den delen av isen på restaurangsidan av hallen. Att det inte var lågprisplatser är ett dåligt skämt.

Jag vill egentligen inte kommentera matchen. Den gick fel på alla tänkbara sätt. LHC öppnade med att göra 0-1 strax efter att jag hunnit få av mig jackan. Under de första tio minuterna gick allt deras väg och snart var ställningen 0-2. Ridå.

Färjestad var som bäst trea på pucken medan allt Linköping tog sig för såg påfrestande enkelt, självklart och säkert ut. Nog för att jag är motgångsromantiker, men då får mitt lag åtminstone bjuda till med vilja och kamp. Av det fanns mycket lite att se hos de svartklädda igår.

Efter 0-2 sänkte LHC effektivt tempot medan FBK stångade sig trötta utan att få något uträttat. Andra perioden var hygglig, men resultatlös.

Om jag räknar bort de plågsamma första 10 tog det 40 minuter innan FBK lyckades hitta nätet. Det var inte direkt så att jag kände att det fanns bud på mer.

Hur nummer 87 i Linköping lyckades undvika en lång utvisning efter rallarsvingen på Prestberg övergår mitt förstånd.

Det enda verkligt positiva med besöket var Wolfpack. En klack som i vulkanernas forum ibland får utstå en hel del spott och spe. Jag kan både förstå och inte förstå varför.

Wolfpack är en röststark massa som aldrig ger upp. Det måste applåderas. Och där ligger Vulkanerna i lä. Kanske mest för att klacken är så mycket mindre.

Men vad har egentligen hänt med hockeyklackarna känsla för det visuella sedan 80-talet? Jag räknade till tre flaggor. Tifo är uppenbarligen inte ett begrepp i hockeyvärlden. Är det arenorna/klubbarna som satt stopp? Torftigt kändes det hur som helst.

Andra bloggar om: Hockey, Färjestad, Linköping, FBK, LHC