Dagens förvirring 20101222

När kassörskan på Hemköp som jag alltid haft en vag men svårplacerad igenkänning av plötsligt ber mig hälsa till mamma och pappa.

Tack och lov ser hon min förvirring och presenterar sig.

Så nu kan jag hälsa från Siv.

Jag vill åka mer buss i Karlstad

Jag åker väldigt mycket buss. Storkonsument av busstrafik skulle man nog kunna kalla mig. Det beror så klart till stor del på att jag valt att (eller inte orkat) ta körkort. Fram tills nu tycker jag själv att det funkat rätt bra (det är inte alldeles säkert att kvinnan jag delar mitt liv med helt håller med om det).

I februari får vi vårt andra barn (som om storasyster får bestämma kommer att heta Ingjaj Chuck Hamberg). Det kommer att ställa lite högre krav på min förmåga att förflytta mig själv och åtminstone delar av min familj på ett hyfsat smidigt vis.

Eftersom vi valt att bosätta oss strax utanför stadsbusslinjenätets räckvidd är bussen snart inte det självklara alternativet (sluthållplatsen ligger inom gångavstånd längs hårt trafikerad väg utan gångbana eller ens vägren). Att cykla längs den där vägen med småbarn i lasten känns inte heller särskilt lockande.

Återstår gör i praktiken bilen och behovet att ta körkort. Det känns lite som den där sången med Traste Lindéns Kvintett, vilket nederlag.

Men så slog det mig att det finns fler skäl än min egen ovilja att ta körkort och min egen bekväma lathet att dra om stadsbussnätet en aning. Det finns uppenbara samhällsnyttiga skäl.

Vi som bor strax norr om Jägartorpet i Karlstad hör nämligen i vårdsammanhang till området Skåre. Om du idag ska ta dig till Skåre från Södra Järpetan utan att köra bil måste du åka via centrum (eller åtminstone E18 om du cyklar). Det går inga bussar via vår sida av älven till Skåre oxh över Skårebron är det inte tillåtet att cykla.

Det här är ett problem som behöver få en lösning. Särskilt i en grön stad som Karlstad. Det måste gå att cykla eller åka buss till sin vårdcentral och folktandvård.

Det finns med andra ord två saker som skulle göra livet längs Norra Infarten lite grönare och lite skönare.

Det ena vore att förlänga linje 6 till Skåre (det skulle vara snyggt och praktiskt med en ringlinje som går på båda sidor av älven mellan Skåre och Centrum). Det vore dessutom en fin miljövinst att skicka hockeypubliken från Skåre till LLA utan att passera centrum.

Det andra vore att förbinda de båda sidorna av älven med en cykelbro. Förmodligen skulle det smartaste vara att lägga den närmre LLA än Skårebron. En liten cykelomväg för mig personligen, men att få råtorpsborna att promenera eller cykla till hockeyn istället för att ta bussen vore klimatsmart på riktigt.

Och det här borde jag kanske skära ner, formulera om och skicka vidare genom de politiska kanalerna. Nu har jag åtminstone tagit första steget och skrivit ner de här tankarna.

Min bild av Hoffmaestro i Novell

På väg hem från jobbet tar jag mig äntligen tid att läsa senaste numret av utmärkta musikmagasinet Novell. När jag kommer till sidan 11 ser jag en bekant bild. Det är en av de bilder jag tog av Hoffmaestro under sommarens Putte i Parken.


Det är helt ok så klart. Jag har släppt den och många av mina andra festivalbilder under en CCBY-licens.

Samtidigt kan jag inte låta bli att tycka att det hade varit roligare om bilden var av någon eller några vars musik jag åtminstone står ut med.

Och här hittar du bilden på Flickr.

Shuffle

Här var det ett tag jag skrev nåt, så här kommer en pryl från fejjan.

First rule - be honest. Don't keep shuffling forward for "cooler" songs. Once you've been tagged...(1) Turn on your MP3 player or music player on your computer. (2) Go to SHUFFLE mode. (3) Write down the first 15 songs that come up - title and artist. NO editing/cheating, please. (4) Choose 20 people to be tagged. It is generally considered to be good manners to tag the person who tagged you.

Go to "NOTES" under tabs on your profile page, paste these instructions in the body of the note, enter your 15 Shuffle Songs, Tag 20 people (under the post) then click Publish.

1. Snoop Dogg "Staxx in My Jeans"
Södernsmutsig Snoop. Låter lite farlig så där. Minns den inte alls. Bra. Från "Ego Trippin'".
2. Primal Scream "Jailbird (Original Mix)"
Rök'n'roll med scream team. Håller fortfarande. Kan vi får Primal Scream spelar "Screamadelica" på WoW?
3. Kiss "Love Her All I Can"
Bästa jävla Kisslåten någonsin. Vilken jackpot.
4. Dungeon Family "Trans-DF-Express (Radio Mix"
Herregud vad bra. DF. Shit. Så här borde Cee-Lo alltid låta. Kan vi få en uppföljare, tack.
5. U-Roy & Tommy McCook & The Supersonics "Words of Wisdom"
Det här var det inte igår jag lyssnade på. Jamaicansk DJ. Vill minnas att jag gav skivan 10/10. Svinbra så klart. När kommer det dåliga?
6. Beastie Boys "Bennie & The Jets"
Det här är världens bästa cover. Någonsin. Pruttfull Biz Markie sluddrar Elton.
7. Roy Loney & The Longshots "The Great Divine"
Plinkiplonkig tamburinrock från en Sonic-samling. Där kom en liten orgel också. Ganska trist.
8. Saravah Soul "Oil Is Thicker Than Blood"
Afrofunkig souljazz med tjockt blås och afrikansk och engelsk sång. Groovy, men aningen präktigt. Från en Tru Thoughts-samling.
9. Slakah The Beatchild "Enjoy Ya Self V2 feat. Drake"
Finfunk från Kanada (väl?). Superslickt och riktigt rågrymt. Borde lyssna oftare på Slakah.
10. Sam Cooke "8 Bars of Soul"
36 sekunder med Sam Cooke som beskriver vad soul är. Vackert.
11. James Brown "I Can't Stand Myself (When You Touch Me) [Live, Dallas 1968]
Phew. Började bli orolig att JB skulle hamna utanför. Bästa liveskivan. Han är lite sugen på some action här. Otålig rent av.
12. Minor Threat "12XU"
Intensivpunk. Fint. Över på minuten.
13. Larry Graham & Graham Central Station "Tell Me What It Is"
Hårdsväng som ett urspårat tåg.
14. Client "6 in the Morning"
Öhm. Ok? Det här är ju typ synth? Jag skyller det på Playground. En lyssning i slutet av 2007 enligt iTunes.
15. Jay-Z "All I Need"
Jag är ju inte Jiggas största fan, men det här är faktiskt riktigt bra. "The Blueprint" är en bra skiva. Jag borde lära mig att komma ihåg det.

Läst: Hell to Pay

George Pelecanos Hell to Pay
Phoenix, 2003
ISBN: 978-0-7528-4862-4

Andra boken om Derek Strange och Terry Quinn är inte alls lika engagerande som den första. När jag försöker sätta fingret på varför landar jag hela tiden i hur den är berättad.

Där Right as Rain handlade nästan lika mycket om alla de centrala karaktärerna i historien fokuserar Hell to Pay i betydligt stör utsträckning på en, Derek Strange. Det är från den livskrisande deckarens perspektiv det mesta av historiens berättas. Ett mer traditionellt grepp. För mig gjorde det läsupplevelsen lite tristare.

Jag hade gärna läst mer om knarklangarbossen Granville Oliver och hans upplevelser och känslor. Att få lika stor del av skurkars och "hjältars" historia var trots allt en av föregångarens stora förtjänster.

Möjligen är det en sur The Wire-slavs förväntningar som ligger Hell to Pay till last. Spelar det nån roll? Det var ändå inte lika kul att läsa den här.

Och även om jag surar känns det inte otroligt att jag plockar med nästa bok i serien om Derek Strange och Terry Quinn i varukorgen nästa gång jag beställer böcker.