Det här var ju en... rätt mustig historia. Anniv växer upp i en fattig fiskarfamilj, börjar tala sent och trillar från den ena märkliga livssituationen efter den andra. Hon stannar där hon kan, ofta på botten. Blir illa behandlad, men hankar sig fram. Stannar i situationer där hon känner sig trygg.
Kati Kovács tecknar Anniv Klammags livsöde med rejält tryck i pennan och starka färger. Det är svart, skitigt och ofta överjävligt.
Lager av misshandel och utnyttjande. Ändå finns där någon sorts hopp, någon strimma av ljus och massor av starka färger. Mycket går i gult, en passning till leversjukdomen yellow atrophy som på något vis skulle kunna ses som basen för hela berättelsen.
Det är en besynnerlig historia som ofta tar tvära vändningar. Det är inte alltid helt lätt att hänga med i svängarna. Om någon dag kanske jag lyckas landa scenerna med den gula ubåten också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar