Offside

Det finns ganska få fördelar med att ligga hemma i magsjuka i ungefär en vecka. Jag hittade två.

Den första att jag upptäckte att Telia inte bara levererar nyheter från SVT Play i digitalboxen längre (halleluja och hej missade avsnitt av Popcirkus (för Maggio), Hype (just det avsnittet hade jag nog kunnat fortsätta missa, veckans med bob hund var mer i min stil) och Kobra).

Den andra att det damp ner ett nytt nummer av Offside som jag hade tid att läsa i lugn och relativ ro.

Efter det sagolika proffsnumret (som motiverade hela årsavgiften) var jag faktiskt riktigt peppad att läsa. Jag kan inte göra mycket annat än applådera redaktionen igen. Det här var nästan lika bra.

Att fronta med Lars Lagerbäck är märkligt nog nästan en provokation. Mannen som gett medieträning ett dåligt rykte visar sig bara vara genuint ointresserad av att leverera soundbites. Frustrerad av snuttifiering konstaterar han att det är slöseri med hans tid att åka till SVT för att få 30 sekunder i rutan. Han vinner åtminstone mig till sin sida. Heja den buttre och bra jobbat Henrik Ystén.

Det är precis som vanligt de långa artiklarna som är den verkliga behållningen. Porträttet av talangen som gick vilse, Mathias Ranégie, är fascinerande läsning. Malin Jonsson kommer nära nära och tappar egentligen bara lite mot slutet när vi når närtid, då kommer hon inte riktigt förbi Ranégies mur.

Försäsongens förbannelse är ett tema som jag misstänker att redaktionen kommer att kunna återvända till fler gånger. Självklarheterna staplas på rad, men låter ändå som revolutioner. Det är märkligt att utvecklingen går så långsamt. Konservatismen är uppenbarligen stor inom fotbollen. Förvånande? Knappast.

Anders Bengtssons försök till uppgörelse med kärleken till Liverpool är en bitvis dråplig, men oftast väldigt ledsam berättelse. Jag mår uppriktigt dåligt av att läsa den. Jag har, precis som Bengtsson verkar, svårt för romantiseringen av huliganen. Att läsa hur Bengtssons illusion av det vänliga derbyt och Liverpool FC sakta men säkert monteras ner svider. Inte bara för att jag blev ett LFC-fan ungefär samtidigt. Idag finns ändå bara ett rött lag i mitt hjärta.

Hur som helst har läsfesten påminnt mig om att jag faktiskt har ett par olästa nummer av Offside liggande. Frågan är vilka artiklar jag ska satsa på att läsa i första hand.

Jag har de här att välja:

• Ensam kvar (#5, 2008)
• Patrik Ingelsten (#5, 2008)
• Lysande utsikter (#5, 2008)
• En bricka i spelet (#5, 2008)
• Barfotaspelaren (#5, 2008)
• Teknikens värld (#6, 2008)
• Petter Andersson (#6, 2008)
• Stockholm har blivit kallt (#6, 2008)
• "The Killer" (#6, 2008)
• Slaget om fylledalen (#6, 2008)
• "Det skulle ha varit vi" (#7, 2008)
• Markus Rosenberg (#7, 2008)
• Bayern byter stil (#7, 2008)
• Alkemisten (#7, 2008)
• United we stand (#7, 2008)

Eller med andra ord vad läser jag i #5-7 2008 först? Vad håller fortfarande?

Andra bloggar om: fotboll, Offside, Lars Lagerbäck, Henrik Ystén, Malin Jonsson, Mathias Ranégie, Anders Bengtsson, Liverpool, Liverpool FC