Läst: Människohamn

John Ajvide Lindqvist Människohamn
ISBN: 9789170373732
Ordfront

Det var ett tag sen jag läste ut den här nu. Precis som det tog oväntat lång tid att läsa ut den, tog det mig ett tag att hitta tid att skriva något om den.

Så vad tycker jag nu? Vad minns jag?

Till att börja med tyckte jag då att det var ganska seg läsning. Främst beroende på att baksidestexten berättade en så stor del av bokens handling. Jag läste och läste, men det kändes som om jag aldrig kom fram till det baksidan lockat med.

Dessutom susade många av de där The Smiths-referenserna som många i min närhet lett lite åt över mitt huvud. Jag har verkligen aldrig lyssnat aktivt på The Smiths, de har aldrig sagt något om mitt liv. Visst, jag kände igen en del rader ändå, men det var ändå irriterande att läsa med känslan av att något gick mig förbi.

Hade jag inte läst baksidan hade jag förmodligen gillat Människohamn bättre. Nu läste jag för länge med känslan av "kom igång då" när Lindqvist målade fina detaljrika person- och situationsporträtt. Jag ville vidare i historien och missade det som bjöds. Surt.

Samtidigt som jag läste slutet lyssnade jag mycket på Auton. Det speglade sig i en recension jag skrev om Any Where Out of the World. Jag tycker fortfarande att de borde få skriva stämningsmusiken till filmen.

Mer genomtänkt om Människohamn hos dagensbok.com

Andra bloggar om: John Ajvide Lindqvist, litteratur, böcker, bok, Auton, Människohamn