Christophe Lallet klar för rödvitt

Det var nog många som hoppades på att Christophe Lallet skulle skriva på för Degerfors efter intervjun i Kuriren i samband med provträningen i höstas.

– Kanske är det så att man måste ut på landsbygden för att hitta den genuina känslan. Snackar vi hjärta så är Degerfors det ultimata, det vore en fantastiskt klubb att spela i. Stora Valla, hit har man alltid drömt om att få komma.

Nu är det klart och den allra bästa informationen finns (lite oväntat) på officiella (vem hade trott det för tre månader sedan?).

Känns bra.
Varmt välkommen.

Skitiga Bullen om Lallet.
URB om Lallet.

Läs även andra bloggares åsikter om Christophe Lallet, Degerfors IF, fotboll, Superettan

Läst: 31 Songs

Nick Hornby
31 Songs
ISBN: 0-141-01386-9
Penguin

Jag slukade och läste både "Fever Pitch" och "High Fidelity" när de kom. "About a Boy" slank med av bara farten och den där novellsamlingen han sammanställde till förmån för sonens skola (var det väl?) har jag också klarat av. Sen vet jag ärligt talat inte vad som hände. Jag tror att han skrivit mer, men jag vet inte. Utöver 31 Songs då. Den köpte jag sent i pocket och stoppade in i bokhyllan.

Jag hade väl fått nog antar jag.

Eller så var det bara för att låtlistan, de 31 sångerna, inte kändes särskilt spännande. Som ett valfritt nummer av Mojo. Ganska mossigt och förutsägbar rockhistoria alltså. Springsteen, Dylan, Beatles och så någon modern utstickare som motvikt.

Men Hornby är inte Mojo. Han är poplyssnare, inte rockhistorieutforskare (med det menar jag lite grovt att det finns en skillnad mellan dem som lyssnar på i första hand låtar å ena sidan och album/artister å den andra, om man nu kan göra en sådan distinktion).

Han skriver tidigt i textsamlingen (en del har publicerats på andra håll tidigare) att han inte är ute efter att recensera låtarna. Istället är det små texter som ibland handlar om artisten, ibland om låten, ibland om situationen när Hornby mötte låten och ibland om vad den betyder för honom och varför. Det blir en sorts låtstyrd självbiografi. Fast ändå inte.

Ja det är faktiskt lite otydligt vad Hornby vill med boken. Mer än att tipsa om 31 låtar, vilket bara det är en sanning med gott om utrymme för modifikation. Flera av texterna handlar på rubriknivå om två låtar. Många handlar när man läser närmare om en artist och flera närliggande exempel. Spretigt är ordet. Eller ofokuserat.

Ibland är det bra läsning. Ibland ganska tradig. Och egentligen var väl "High Fidelity" en långt mer underhållande guide till fin musik än den här samlingen texter.

Men visst, jag har skrivit noterat två album med Rod Stewart på min mentala inköpslista som jag kommer att titta efter nästa gång jag hamnar vid en back med begagnade vinylskivor. Vilka? "Never a Dull Moment" och "Every Picture..." (som väl har förlängingen "... Tells a Story" om jag inte minns galet).

Och kanske kommer jag att ge Badly Drawn Boy den chans han aldrig fått.

Så något rätt gjorde han väl ändå.

Andra bloggar om: Nick Hornby, böcker

The Solution Will Not Be Televised

Kommentarer överflödiga.

*****

F.ö. har Robban E startat ett nytt band som heter Tramp tillsammans med folk från Henry Fiat's Open Sore, Captain Murphy och Turpentines.

Läs även andra bloggares åsikter om The Solution, Nicke Andersson, Robert Eriksson, The Hellacopters, Henry Fiat's Open Sore, Captain Murphy, Turpentines

Dagensskiva.com polisanmäls för förolämpning

Den här historien är så sjukt märklig. Kal polisanmäls av någon som driver landets största proffsblogg för ett inlägg i forumet på dagensskiva.com. Att den försmådda redaktörens egen sajt helt och hållet handlar om att förlöjliga och göra narr av andra människor gör bara historien mer surrealistisk. En sårad ömhudad mobbare. Det tar alla pris.

Kal redogör för hela historien. Det är läsning som gör det svårt att veta om man ska skratta eller gråta.

När britterna kom till Degerfors

Jag ramlade över en gammal text om Degerfors och Degerfors IF som skrevs i brittiska Independent i samband med att Svennis blev förbundskapten för England. Det är en riktigt skön historia som tål att läsas om idag.

On a per capita basis, Degerfors (pop: 10,000) could match its tradition against any of the footballing hotbeds of the world. The only footballing museum in Sweden is housed in Degerfors, a shrine to the past and an emotional buffer against the uncertainties of the present lovingly tended by Goran Berger, who played for Degerfors against Eriksson and whose son, Henrik, scored the only goal when the team lost narrowly to Parma in the Cup- Winners' Cup seven years ago.
- The man from Degerfors who became a leading force, The Independent

Läs även andra bloggares åsikter om fotboll, Sven-Göran Eriksson, Degerfors IF