Tillbaka till Husqvarna

Låt mig återvända till den ljuva 0-3-segern i Husqvarna en stund. Låt mig framför allt återvända till scenen strax efter 0-2. Peter Samuelsson som intensivt skakar sina knutna nävar i en segergest som är svår att misstolka.

Att han fick sätta ett skott i mål efter att ha bränt två mer eller mindre vidöppna lägen på kort tid var en lättnad. Inte bara för Samuelsson. Det var en stund som gav hopp om en fin höst för Rödvitt och en andra vår för den gamle skyttekungen. Som jag hoppas att han hittar självförtroendet nu.

För övrigt fint att se Astvald göra en bra match. De har inte duggat tätt i år.

Också skönt att se Castro fortsätta leverera. Bäst på plan? Jo jag tror det. Äter därmed villigt upp mitt sura tvivel under inledningen av säsongen. Castro-Tello har mer att ge. Tack för honom Bajen.

Segern ger lite andrum i kampen om att slippa kval. Bara att hoppas att vårat röda vita gäng kan fortsätta att leverera. Det går bra nu, men varje match kräver samma kamp.

Superettan omgång 12, 2014

Det får ju sägas att det känns rätt skönt att vi lämnat det absoluta bottenträsket i och med segern mot Jsödra hemma på Stora Valla.

Och vilken seger sen! 3-0 och ett spel som på många vis påminde om fjolårets. Lugnt, tryggt och hyggligt effektivt.

Visst kändes det lite som om det där generationsskiftet jag skrev om senast påbörjades när Solberg gick av och Jernberg klev in? Jernberg är den spelare jag helst av allt vill se starta på det defensiva mittfältet. Ska jag då välja mellan Klingberg och Solberg är tyvärr valet lika enkelt. Tyvärr eftersom jag verkligen gillar Solberg. Klingan är mitt givna andranamn.

Som vanligt glad över att slippa välja. Lika glad som jag är över att titta på tabellen. Så vi gör väl det?

Vad är väl en fotbollssäsong

Den här jäkla säsongen alltså. Den går ju lite... trögt. Jag kan inte sätta fingret på vad som är fel, men att mycket sitter i huvudena hos spelarna just nu är det väl ingen tvekan om?

Jag var också en av dem som sågade Castro-Tellos möjligheter att ersätta Bertilsson efter de inledande fem-sex omgångarna. Men så påpekade någon att Berra inledde lika svagt ifjol. Och det stämmer ju.

Sen är det så klart lätt att kritisera experimentet med Samuelsson i backlinjen. Just det begriper jag fortfarande inte. Det luktar mest som om PS är omöjlig att peta för Werner. Någonstans måste Peter få plats. Och när Nutt var så uppenbart mycket starkare fick det bli som "räddare" i backlinjen.

Samtidigt förstår jag att Werner satsar allt på ett kort. Om han kan vända Samuelsson på samma sätt som han vände Bertilsson, ja då kan det här fortfarande sluta lyckligt.

Och Castro har onekligen kommit in i rollen som rödvit tia nu. Han har varit topp tre i IF ett par-tre matcher i rad nu. Jag har ätit upp min hatt.

Werner är en man som ger andra chanser till sina tänkta startspelare. På gott och ont.

För jag lider verkligen med Nutt som aldrig riktigt får chansen han förtjänar. Jag lider lite med Hedsén som levererar i U21 match efter match efter match, men som av många helt räknats bort i A-laget. Inte för att vi vet vad han har att ge utan för att det känns så avlägset att han skulle få chansen.

Jag gissar att det är svårare att leva på hoppet en säsong som den här. Lättare när rödvitt lekte bara på skoj. Som ifjol.

Men det här laget har egentligen det som krävs för att spela på övre halvan i Superettan. Det gäller bara att få spelarna att minnas det och tro på det.

Sen tror jag att det kanske är dags för ett tronskifte i vissa lagdelar, men den diskussionen kan vi ta en annan dag.

På lördag är det jakt efter tre poäng igen. Jsödra hemma.