De har en spelning till bokad, i Wolverhampton 3 mars. Kommer de till Sverige måste jag se dem. Gaaaah, det är nästan så att jag vill boka en resa till Wolverhampton.
De har till och med en ny EP på gång och den första låten låter inte helt oäven. Ett rejält kliv upp från mycket av det Tyla släppt ifrån sig i eget namn de senaste åren. Klassisk sleazig brittisk pubrock i mitt hjärta.
Det var en fråga på Twitter som gjorde det. Att jag smällde ihop en spotifylista med mer eller mindre klassiska mästerverk ur genren vi kan kalla g-funk. Det mesta är från de gyllene åren under den första halvan av 90-talet, men någon är så ny som 2011. Hade gärna lagt med Sex, Money & Gunz magnifika "Radio Play" eller Boo Yaa Tribe "Bang On", men de fanns inte på Spotify.
Den värmländska örnen vore så klart ett självklart alternativ för lite rödvit fulmerch. Så det fick förstås testas. Det blev ju lite superhjätevibb med järnpilen mitt på bröstet.
Det var grupperingen Östblocket som var först ut i år. Först med inofficiell rödvit merch. Jag la en halvtimme under en lunch på några snabba skisser. (Hade gjort ett ganska bedrövligt försök att kombinera IF med karlstadsolen någon vecka tidigare och kände att jag var tvungen att rena själen efter det resultatet.)
Snabbt jobb. Sjukt ovant. Har bara ritat fyrkanter och skrivit text på dem i flera års tid nu. Alldeles för längesen jag försökte vara visuell på riktigt. Nyttig övning. Oklart resultat.
Jag börjar misströsta och anta att jag har världens mest aparta musiksmak. Jag läser de stora svenska festivalernas bokningar och vill inte åka till nån. Kollar hastigt internationellt och hittar en som passar mig som handen i handsken. The 6th Annual Roots Picnic. Men jag kan av olika skäl inte åka till Philadelphia 1 juni. Det går bara inte.
Så om jag fick sätta ihop en svensk motsvarighet då? Så där lite på skoj. En endagsfestival med max 20 akter. Hur skulle det se ut? Gör den så realistisk jag mäktar med. Lite folkligt på toppen, så går medicinen ner. Det är så jag tänker. Min festival skulle se ut ungefär så här:
Robyn
Timbuktu & Damn!
Sharon Jones & The Dap-Kings (eller likvärdigt internationellt finsmakargodis*)
Neneh Cherry & The Thing
Mariam The Believer
Svenska Kaputt
Damn!
Grillat & Grändy
Chords
Goran Kajfes Subtropic Arkestra
Gnucci
Mariam Aïda
Mrock
Bloody Mess
Yarah Bravo
Ved
El Rojo Adios
Anagram
Är det för mycket begärt? Skulle det sälja för få biljetter? Malmö Folkets Park?
Uppdatering
*Jag kan så klart tänka mig fler utländska namn, men nöjer mig ett eller ett par. Andra exempel skulle kunna vara Mayer Hawthorne, Aloe Blacc, Leela James, Nicole Willis, Jamie Lidell, Alice Russell eller liknande. Ni fattar.
Det gäller att komma ihåg att matcher på försäsongen inte är riktigt på riktigt när IF förlorar med 6-1 mot Sirius ena veckan och vinner mot Syrianska med 1-2 nästa.
Men visst är det ganska härligt att det rullar igång.
Kul att Ferhad Ayaz fick göra ett av målen mot Syrianska. Kan han bli ett litet utropstecken i år? Hoppas får man väl?
Också fint att Jernberg, Sundgren och August Strömberg (trots sex (6!) insläppta i första) verkar ha öppnat året bra.
Känns som om vi har en del att jobba med när det gäller mittbacksparet. Intressant att det var Medvegy och Hjärpe som spelade mot Syrianska. Antar att det är långtifrån självklart vem som tar platsen bredvid Holmberg när säsongen börjar på riktigt.
Ni har väl sett det? Klippet från Uppdrag Granskning om näthatet.
Jag blir ledsen, arg och uppgiven av det. Ändå inte förvånad.
Under åren med dagensskiva.com fanns tendenserna där. Så fort det var en hon som signerade en recension var kritiken hårdare och mer personlig än när det var en han.
Visst kunde jag och mina manliga kollegor få vår beskärda del av trollsleven, men tonen var aldrig densamma. Aldrig lika låg och förminskande.
Tack och lov drabbades vi, vad jag vet, aldrig av lika rå och brutal kritik som den i det där klippet.
Vi testade greppet att vara närvarande i diskussionerna. Det gjorde det bättre, men aldrig riktigt bra. Jag kan se det i efterhand. Vi var för generösa med utrymme till hatet. Vi borde ha raderat mer. Men vi ville så gärna tro på de goda krafterna och den öppna diskussionen.
Vi la ner vårt forum när vi själva inte var intresserade av det. Vi hade slutat läsa det för att stämningen blev för unken. Vi mäktade inte med att göra den bättre.
Då var forumet ändå en av de bästa platserna på internet för att diskutera musik på svenska under flera års tid. En fin plats där människor som aldrig mött varandra delade med sig av både det ena och det andra. Jag tror att en del faktiskt hittade riktiga vänner där.
Jag har kritiserat VF för att de stängde av kommentarerna, men kanske måste jag krypa till korset och säga att det var rätt.
Låt trollen sprida sitt hat i sina egna hålor
Samtidigt. Jag älskar ju kommenterandet. Det är ju de som gör att jag älskar internet. Jag är svårt kluven i det här.
Ostrukturerat svammel. Jag har inga svar. Jag har några erfarenheter och det där klippet satte fart på tankarna.
Den där sajten vi la ner 13 maj 2013, dagensskiva.com alltså, fortsätter att locka ganska många besökare. 7324 unika besökare under januari 2013 närmare bestämt.
Det här är de tio populäraste recensionerna under samma månad:
