Jag följde Mutant-franchisen nära fram till och med Mutant Chronicles. Först som spelare och på slutet som del av branschen. Känner bara varma känslor när jag tänker på original-Mutant och Mutant 2. Osäker på hur mycket vi faktiskt spelade av Mutant 2089 (men förmodligen en hel del). Jag var väldigt förtjust i Mutant Chronicles-universat, älskade det visuella som Bonner, Parente och Bergting levererade. Spelade aldrig. Möjligen nån omgång Blood Berets, men det var nog allt.
Sen checkade jag ut mer eller mindre helt från hobbyn ca 1997. De senaste fem-tio åren har jag återupptäckt den på retrovis, tittar nyfiket tillbaka och uppdaterar mig ibland på vad som händeunder tiden jag var borta. Självklart har jag noterat Mutant: År noll. Har till och med varit på vippen att nostalgiköpa en låda eller två.
Allt det där gör boken ett utmärkt jobb att påminna mig om. Och det var väl egentligen det som var meningen? Jobb väl utfört.
Men visst finns det några saker jag saknar. Jag hade till exempel gärna sett en tidslinje över när de olika produktsviterna levde. Kanske till och med med releasemånad för enskilda moduler?
Sen är det så klart lite trist att min absoluta favorit-Bonner (ni minns den som omslag till modulen om Mishima) inte får ordentligt utrymme i boken. Tror inte att den ens är med frimärksstort (kan så klart ha missat). Nu får jag fortsätta minnas känslan av hur överfett det var att få använda den där bilden på första numret av vår speltidning Saga (som också innehöll ett par "unika" MC-publiceringar).
Hade som vanligt gärna sett en passage om fanzinen som frodades runt Mutant. Ett uppslag hade de åtminstone varit värda.
Jag önskar också att de tagit hjälp av en extern redaktör. I början av boken finns det ganska gott om upprepningar av innehåll och händelser. De kapitlen hade, kort sagt, mått bra av en lite mer hårdför redaktör.
Och kanske känns några av de sista kapitlen lite mindre inspirerade än de tidiga. Gissar att en del av dem kom till när kickstarter gick bättre och bättre och sidorna därmed blev fler och fler? Här hade jag snarare önskat fler röster om skeendena.
De försiktiga randanmärkningarna till trots är det här en otroligt trevlig bok som räcker väldigt länge. Jag är säker på att jag kommer att återvända till den för att kika på bilder och kanske till och med läsa om nån sekvens.
Och så måste jag nog leta upp de där digitala spelen. Och kanske köpa ett År noll för att nöjesläsa. Kanske rent av Matt Forbecks roman, för om Fredrik Malmberg säger att det är den produkt som kom närmast hans vision av Mutant Chronicles vill jag nog ta mig an den.
