Behövde jag verkligen läsa ännu en bok om Kiss? Ja det gjorde jag. Det här är historien om Johan Kihlberg och Mats Vassfjord. Två Kiss-fans i kategorin större. Johan var ordförande i Kiss Army Sweden under en hel massa år. Mats var hans kumpan beväpnad med kamera. Det här är historien om hur de följt i Kiss spår från 1980 fram till idag (sista inslagen handlar om turnén Kissworld som passerade Europa i våras).
Carl Linnaeus berättar de bådas historia, främst Johans, och han gör det med den äran. Även om den handlar om två svenska überfans förstår jag varför de valt att skriva den på engelska. Marknaden för en sådan här bok är trots allt oändligt mycket större på engelska än svenska.
Håller engelskan då undrar du? Jodå det gör den. Visst finns det en del meningar som är lite mer än lovligt svengelska här och där, visst finns det ett och annat korrekturfel. Men de senare är inte fler än de som brukar dyka upp i en text skriven av någon med engelska som modersmål, så när man slutat läsa med extra kritiska ögon bara för att författaren är svensk finns det faktiskt inte längre något att hänga upp sig på.
Vassfjords bilder spelar en minst lika viktig roll som Johans historia. De är framför allt från livesammanhang, men vi får också en hel del bilder från möten och bakom scenen (många av dem har Kihlberg tagit). Bilderna får ta rejält med plats. Det är gött. Riktigt gött.
En liten extra shout out till Anders Fästader som formgett boken. Har har gjort ett riktigt hästjobb och utan hans touch hade boken inte varit hälften så fet. Bonuspoäng för att Kiss-loggan på omslaget ligger så sjukt nära den jugoslaviska varianten som finns på omslag till åtminstone Dynasty och Unmasked.
Nu ska jag bara komma över den där fotoboken av Lynn Goldsmith som handlar om åren precis innan den här börjar...
