20141028

Tio album som format mig som person och musiklyssnare


Verkar ju onödigt att låsa in den här listan på Facebook. Så här kommer den, exakt som den såg ut 13 oktober 2014.

ABBA "Greatest Hits vol. 2"

Det här är lågstadiet och mitt första minne av musik. En originalkassett jag spelade sönder och samman medan alla andra lyssnade på Gyllene Tider och Noice. "Summer Night City" är ABBAs bästa låt.

Secret Service "Greatest Hits"

Jag såg Secret Service i någon musikgala på TV. Letade upp den här skivan på Wijks i Karlskoga. Min första egna. Låten som fångade mig var "Dancing in Madness". Omslaget var sjukt coolt och påminde om Tron. Några veckor senare hörde jag "Heaven's On Fire" och allt förändrades. Det är i alla fall så jag minns det. Det går att dra ganska många linjer från den här skivan, både bakåt och framåt, genom den svenska musikhistorien.

Kiss "Double Platinum" 

Jag upptäckte, som sagt, Kiss med "Heaven’s On Fire". Det första nyutkomna albumet jag köpte blev trots det "Asylum". Jag och mina bästa kompisar samlade nämligen på oss Kiss diskografi tillsammans, köpte en skiva var och undvek dubletter. Jag valde bland annat den här samlingen. Den är bäst. Kiss var starten på några år av intensivt hårdrockslyssnande. Jag lämnade popen med ABBA och Secret Service i minnesbanken och ägnade mig helhjärtat åt allt storslaget och fluffigt som hörde 80-talet till.

Beastie Boys "Licensed to Ill"

Det finns nog ingen enskild skiva jag lyssnat på fler gånger än den här. Beastie Boys sparkade upp dörren till hiphopen och i förlängningen funken och soulen. Det var så klart hårdrockskopplingen som gjorde det och parallellt med den här lyssnade jag mycket på Run DMC och Public Enemy. Men det var med den här det började.

Lyn Collins "Female Preacher"

Jag gissar att det var Mats Nileskär som såg till att jag fick höra "Think (About It)", förmodligen via något av hans radioprogram. Den här bootleggen hittade jag under någon av mina tidiga resor till London. Inte för att jag visste att det var en bootleg. Det var ju innan internet. Det här är grunden för min relation till funken och James Brown.

The Dogs D’Amour "In The Dynamite Jet Saloon"

På ett hotellrum i London snurrade en samling musikvideor från någon sunkig brittisk musikvideokanal. Det var ett gäng med Tin Machine, nåt med Dio, "The Headless Cross" med Black Sabbath och så någon eller några med The Dogs D’Amour. Jag åkte hem från London med den här LP:n, en sjua och en tia. Resten av världen lyssnade på Guns ’n Roses. För mig var The Dogs D’Amour måttstocken för all smutsig hårdrock och rock’n’roll.

Stina Nordenstam "Memories of a Color"

En skiva som knappt hörs. Jag hade aldrig lyssnat på något liknande när vi fiskade upp den här kassetten ur en rea-låda på Åhléns i Örebro. Spelade den oftast parallellt med Jesus & Mary Chains "Automatic" som kom från samma låda. Året var 1993. Platsen en liten spelbutik på Kungsgatan 7.

Aaliyah "Age Ain’t Nothing But A Number"

Jag brukar säga att "Try Again" är världens bästa låt. Frågan är ändå om inte "Back & Forth" är Aaliyahs bästa? Det här R. Kelly-producerade mästerverket köpte jag i London (hur ofta var jag i London under 80- och 90-talet egentligen?). Det får symbolisera ingången till r'n'b och hiphopen i dess närhet, trots att den nog redan hade en ganska självklar plats i mitt hjärta.

Fireside "Do Not Tailgate"

Den här skivan får bära ansvaret för att ha öppnat norrlandsfönstret. Den får symbolisera svensk indie, punk och hardcore. En skiva jag verkligen spelade sönder och samman. Den får symbolisera allt från Brainpool och Popsicle till Refused och Teddybears (de två första albumen). Dessutom ledde den mig till Fugazi och Quicksand (duh!).

Nils Landgren Funk Unit "Paint It Blue"

På andra sidan jordklotet upptäckte jag jazzen via en trombonist från hemma. Märkligt ändå. Jag bodde i Honolulu pch såg en skiva med Nils Landgren på Tower Records. Om det var hemlängtan i kombination med lokalpatriotisk stolthet som gjorde att jag plockade upp den vet jag inte. Hade länge gått som katten runt het jazzgröt. "Paint It Blue" var en perfekt brygga mellan funk och jazz för mig.

Frågor på det?

Skicka en kommentar