Läst: Paul Stanley "Under stjärnan • Självbiografin"

Följer upp med ännu en bok om Kiss. Den här gången av, med och om Paul Stanley (han har tagit hjälp av Tim Mohr för att skriva den). Det är kanske ingen överraskning att det är den bästa.

Boken är överraskande ärlig och närgången. Paul har alltid varit privat, kanske är det därför han har saker att avslöja? Han berättar ärligt om sina egna brister, demoner och misslyckanden. Han är ärlig med vad han tyckt och tycker om alla medlemmar som passerat Kiss. Kanske mest oväntat att han lägger korten på bordet om skillnaderna mellan honom och Gene och hur de på många vis är varandras motsatser. 

Jag lär mig saker om Paul (jag visste inte att han var döv på ena örat) och bandet jag inte kände till tidigare. Det hör verkligen inte till vanligheterna i det här ämnet. 

Det här är nog den enda av de tre jag läst (har inte hunnit med Peter Criss än) jag skulle kunna rekommendera någon utanför Kiss-vännerna att läsa. 

Tyvärr är den svenska översättningen bitvis ganska slarvig. Carl Linnaeus kan så klart ämnet, men som översättare har han en bit kvar. Snart sagt varje kapitel innehåller ord som inte finns i svenska språket eller meningsbyggnader som är helt uppåt väggarna. En extra genomläsning av en språkgranskare hade gjort gott. 

#100tshirts - en enkel utmaning?

Uppdraget är enkelt: använd 100 olika t-shirts under lika många dagar och hashtagga med #100tshirts. 

Har jag 100 t-shirts? Vet inte. Men en kollega hävdade att jag hade en för årets alla dagar. Det kan omöjligt stämma. 

Själv tänkte jag passa på att sortera bort sådana som är för små, slitna eller av andra skäl onödiga att spara på. 

Först ut blev en gammal röd klassiker med ständigt aktuella The Hives. Den är från tiden runt Veni, Vidi, Vicious. Som jag minns det bar alla i Örebro den här.