Den här jäkla säsongen alltså. Den går ju lite... trögt. Jag kan inte sätta fingret på vad som är fel, men att mycket sitter i huvudena hos spelarna just nu är det väl ingen tvekan om?
Jag var också en av dem som sågade Castro-Tellos möjligheter att ersätta Bertilsson efter de inledande fem-sex omgångarna. Men så påpekade någon att Berra inledde lika svagt ifjol. Och det stämmer ju.
Sen är det så klart lätt att kritisera experimentet med Samuelsson i backlinjen. Just det begriper jag fortfarande inte. Det luktar mest som om PS är omöjlig att peta för Werner. Någonstans måste Peter få plats. Och när Nutt var så uppenbart mycket starkare fick det bli som "räddare" i backlinjen.
Samtidigt förstår jag att Werner satsar allt på ett kort. Om han kan vända Samuelsson på samma sätt som han vände Bertilsson, ja då kan det här fortfarande sluta lyckligt.
Och Castro har onekligen kommit in i rollen som rödvit tia nu. Han har varit topp tre i IF ett par-tre matcher i rad nu. Jag har ätit upp min hatt.
Werner är en man som ger andra chanser till sina tänkta startspelare. På gott och ont.
För jag lider verkligen med Nutt som aldrig riktigt får chansen han förtjänar. Jag lider lite med Hedsén som levererar i U21 match efter match efter match, men som av många helt räknats bort i A-laget. Inte för att vi vet vad han har att ge utan för att det känns så avlägset att han skulle få chansen.
Jag gissar att det är svårare att leva på hoppet en säsong som den här. Lättare när rödvitt lekte bara på skoj. Som ifjol.
Men det här laget har egentligen det som krävs för att spela på övre halvan i Superettan. Det gäller bara att få spelarna att minnas det och tro på det.
Sen tror jag att det kanske är dags för ett tronskifte i vissa lagdelar, men den diskussionen kan vi ta en annan dag.
På lördag är det jakt efter tre poäng igen. Jsödra hemma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar