Jag har inte räknat med att se en enda match på plats på Stora Valla i år (bäbis i familjen). Men i lördags pekade alla klockor och stjärnor rätt. Möjligheten att se matchen mot GAIS dök upp. Jag är evigt tacksam.
För vilken match det blev! Den hade verkligen allt. Rödvit seger. En konstig kvittering som möjligen var offside. Stekhet sol och ösande regn. Mycket folk på läktarna (drygt 3600).
På förhand var jag övertygad om att GAIS skulle bli laget som avslöjade oss. Att de skulle dra ner brallorna på Rödvitt och väcka oss från den ljuva dröm som är Superettan 2013.
Så blev det nu inte. Det började bra. Degerfors öppnade starkt och jag var egentligen bara orolig en kort stund efter att Daniel Mendes petat in GAIS reducering till 2-2.
Men det är konstigt med den här upplagan av IF. Den gör mig aldrig orolig. Det är lugnt, tryggt och säkert. Igår spelade de långa stunder ut makrillarna. Det var en vacker syn.
Och det finns ingen egentlig anledning att peka ut enskilda spelare, det var kollektivet som vann. Men det är klart Kapten Solbergs 3-2 var sjukt viktigt. Och jag är mycket glad att Nutt fick göra 4-2.
Det var en ynnest att få vara på plats.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar