Jag måste lära mig att titta i fodralen

Tog en tur förbi Solareturen idag. Plockade med mig åtta skivor. En av dem kändes lite extra spännande. Bandnamnet Wood Brass & Steel och omslaget, omslaget!




Sen kikade jag på baksidan. Såg att en viss Douglas Wimbish spelar bas, att det är inspelat 1976 och att första låten heter Funkanova.

Det räcker för att sälja en skiva till mig. Särskilt för tio spänn.




Men säg den glädje som vara för evigt, eller ens en kort stund. När jag kommer hem och ska lägga skivan på tallriken ser jag en Motown-etikett. Det borde jag inte ha gjort.




Albert Finney på Motown 1977. Jag vet inte om jag drog en vinst- eller nitlott än. Jag vet bara att jag inte fick vad jag väntade mig och att jag måste lära mig att titta i fodralen.

*****

Resten av högen bestod av Frank Valdor "Goes Western", Disney's Djungelboken, Astrid Lindgren läser Pippi 1, Tom Waits "Franks Wild Years", Lalo Schifrin and His Orchestra "Bossa Nova - A New Sound in Jazz", Krupps "Wahre arbeit-wahrer lohn" och Atlantic-samlingen "That's Soul".

Har inte kollat att rätt skivor ligger i fodralen än.