Jag blir ledsen, arg och uppgiven av det. Ändå inte förvånad.
Under åren med dagensskiva.com fanns tendenserna där. Så fort det var en hon som signerade en recension var kritiken hårdare och mer personlig än när det var en han.
Visst kunde jag och mina manliga kollegor få vår beskärda del av trollsleven, men tonen var aldrig densamma. Aldrig lika låg och förminskande.
Tack och lov drabbades vi, vad jag vet, aldrig av lika rå och brutal kritik som den i det där klippet.
Vi testade greppet att vara närvarande i diskussionerna. Det gjorde det bättre, men aldrig riktigt bra. Jag kan se det i efterhand. Vi var för generösa med utrymme till hatet. Vi borde ha raderat mer. Men vi ville så gärna tro på de goda krafterna och den öppna diskussionen.
Vi la ner vårt forum när vi själva inte var intresserade av det. Vi hade slutat läsa det för att stämningen blev för unken. Vi mäktade inte med att göra den bättre.
Då var forumet ändå en av de bästa platserna på internet för att diskutera musik på svenska under flera års tid. En fin plats där människor som aldrig mött varandra delade med sig av både det ena och det andra. Jag tror att en del faktiskt hittade riktiga vänner där.
Jag har kritiserat VF för att de stängde av kommentarerna, men kanske måste jag krypa till korset och säga att det var rätt.
Låt trollen sprida sitt hat i sina egna hålor
Samtidigt. Jag älskar ju kommenterandet. Det är ju de som gör att jag älskar internet. Jag är svårt kluven i det här.
Ostrukturerat svammel. Jag har inga svar. Jag har några erfarenheter och det där klippet satte fart på tankarna.
Kanske landar något. En annan dag.
Tillägg
Rekommenderad vidare läsning:
Fredrik Wass (bisonblog) Dags att visa digitalt civilkurage
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar