Snart är det festival! #pip2012

Jag ska väl med en gång erkänna att årets program på Putte i Parken inte direkt träffar mig. Det är å andra sidan ingen nyhet. Jag verkar aldrig ha varit målgruppen, så det är helt ok.

Tycker ändå att de gjort ett hyggligt bokningsjobb i år igen, även om jag har mycket svårt att se vitsen med att boka Chris Cornell. Det måste kosta mer än det smakar. Saknar kanske ett par sådana där riktigt oväntat konstiga bokningar som Ke$ha, Far East Movement och Paramore. Eller, det kanske är Tinie Tempah och Gavin DeGraw i år då. Jo. Så är det nog.

Lite oväntat är det väl att hårdrocken helt lyser med sin frånvaro. Men det är väl krocken med Getaway Rock som är anledningen till det?

Samtidigt lite kul och trendkänsligt att ägna en hel scen, Holken, åt dansmusiken. Lika trist är det att stora delar av den intressantare delen av startfältet hamnat på de så kallade klubbscenerna. Att importera det sämsta med Way Out West (dvs Stay Out West) imponerar inte.

Min egen "måste se"-lista är mycket kort. Eli "Paperboy" Reed, Kriget, Gnucci och som vanligt Timbuktu & Damn! (men frågan är om det kan räknas som ett verkligt måste längre).

Men festival är festival och det är ett bra tillfälle att återse en del gamla bekantskaper jag kanske inte bryr mig så mycket om längre (Thåström, Freddie Wadling, TSOOL), att se artister vänner tjatat om (Vånna Inget, Simian Ghost, Factory Brains, Side Effects) eller att se sånt jag aldrig sett live förr (Familjen, Hank 3).

Att jag skulle komma att ringa in Lars Winnerbäck i programmet var väl inget jag räknade med, men med ex-hellacoptrarna Nicke Andersson, Boba Fett och Robert Eriksson i bandet säkrade han mig för första gången någonsin. Tänker ändå inte lyssna på någon låt innan, så Winnerbäck finns inte med i den spotifylista med artister jag överväger att se.

Har jag missat nåt viktigt?