Vad ska man säga om dagens match? Mer än att det gick åt helvete? Degerfors spelar otroligt tamt i första halvlek och släpper ett mål till Umeå som sedan spelar ett trist men effektivt kontringsspel, fullt fokus på defensiv och temposänkning. IF fick i get uträttat. Inget.
I andra är det ett delvis nytt DIF som kliver ut på planen. Äntligen lite energi. Äntligen lite fart. Solberg fyrar av en rejäl volleykanon tidigt i matchen som Umeås målvakt med viss möda tippar över. Det känns just då som att det här är en match vi kommer att vända. Men i samma stund som jag tänker tanken gör Umeå ett retligt 0-2. Ridå.
Hoppet tänds åter när Klingberg trycker in 1-2. Degerfors trampar på riktigt fint medan Umeå fortsätter att försöka sänka tempot. Inte alls lika framgångsrikt.
Werner satsar allt han har framåt och avslutar matchen med något som närmast är att beskriva som en 2-2-5-1-uppställning. Jonas Olsson och Sundgren delar på högerkanten. Erik Nilsson till vänster och i mitten trollar Brandeborn och Andronic med bollen. Det är åtminstone ganska festligt.
Jag önskar att det fanns mer positivt än detaljer att ta med från den här matchen. Det börjar bli hög tid för en seger nu.
Förövrigt, sjukt trist att URB bestämt sig för att bojkotta resten av säsongen. Det är inte vad vi bäst behöver just nu.
Ändå. Tre positiva saker.
1. Brandeborns och Andronics samspel. Om Werner kan hitta ett sätt att få med dem både i större delar av matchen, gärna från start, tror jag att det kan bli något att njuta av.
2. Karikari visade att det finns något där. Han blixtrade till i ett par sekvenser.
3. Jonas Olsson, som trots att han inte tappade särskilt mycket i försvaret lyckades vara en av våra vassaste framåt.
Bonus.
Gjorde debut i Studio Valla på temat supporterskap.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar