Stefan Thylin
"Vi älskar dom" Boken om Blåvitt
CeWe-Förlaget, 1976
När jag var på Karlskoga bibliotek i tjänsten förra veckan kunde jag inte låta bli att stanna vid bordet med utgallrade böcker. En kasse kostade 15 spänn. Jag fyllde en till bredden, mest böcker om jazz. Några andra titlar slank med, en del med tanken att de skulle kunna bli presenter. Stefan Thylins bok om IFK Göteborg är en av dem.
Eftersom den är relativt tunn, drygt 80 sidor, läste jag igenom den på bussen hem. En timmes ofokuserad läsning ungefär.
Boken är fylld av korta historier om profiler och händelser i den blåvita historien. Det ligger nära till hands att gissa att det handlar om texter skrivna för någon tidning. Jag känner ju igen Thylin som fotbollsjournalist.
När jag läst ut boken vill jag gärna tro att det finns något att fira. Att det finns en tydlig anledning till att den här boken kom efter just säsongen 1975. Det finns inget svara på den frågan i boken. När jag får hjälp att göra bakgrundskontrollen visar sig 1975 vara ett ganska omärkvärdigt år i den blåvita historien. De spelade inte i Allsvenskan. De gick inte ens upp. Det mest anmärkningsvärda är att de i landets näst högsta division drog mer publik än de allsvenska lagen och att en enda match, hemmamötet med Kalmar, lockade hela 46,000 människor.
Och det är kanske en anledning så nog att ge ut en bok och påminna om hur och varför blåvitt blev stans mest folkkära lag.
För någon som inte är ett särskilt stort fan av blåvitt (visst, jag följde dem också under 80-talet) är det ingen större läsupplevelse. Thylins texter har inte åldrats särskilt väl och i jämförelse med alla de fina texter jag läst i Offside genom åren blir det här ganska platt. Det finns historier värda att berätta här, men mycket fastnar i ganska trist statistik. Det kanske har ett värde när jag läser om laget i mitt hjärta, men när jag läser för att läsa... Inte lika mycket. Fotbollsjournalistiken har blivit så mycket bättre.
